Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflytande af Caravaggio. Han var till och med den
ädlaste af dem, som följde den våldsamme italienske
mästaren. Död 1624. Hans taflor äro sällsynta;
hans förnämsta verk är Kristi grafläggning
(1617, i S. Pietro in Montorio, Rom), berömdt
for samma energi och ljuskraft i färgen som hos
mästaren. Samma inflytande spåras i bröstbilden af
en sångare (slottet Langenstein vid Halberstadt).
C. R. N.
Baby [bēbi], plur. babies [bēbis], Eng., litet barn.
Babylon, en i Ryssland bruklig benämning på Labyrint
(se d. o. 1).
*Babyloniska fångenskapen bör räknas antingen
från 597 (l. 598), då Nebukadnesar intog Jerusalem
och förde Juda rikes konung Jojakin jämte den mest
betydande hälften af stadens befolkning till Babylon,
eller från 586 (588), då Nebukadnesar förstörde
Jerusalem under Zedekia och gjorde slut på Juda rike,
till 538 (536), då Cyrus gaf judarna tillåtelse att
återvända hem.
Babylonisk punktation. Se Massoreter.
Bacabiris, brasilianska namnet på Bakairi (se
d. o. Suppl.).
Bacau, stad i Rumanien. Se Bakau. Suppl.
Bacca (plur. baccae), Lat., bär. — Baccae
Agni casti. Se Vitex Agnus castus.
— B. Alkekengi. Se Judekorsbär. —
B. Berberidis. Se Berberis. — B. Fragariae. Se
Fragaria. — B. Halicacabi. Se Judekorsbär. —
B. jujubae. Se Zizyphus. — B. juniperi. Se
Enbär. — B. Kermes. Se Kermesbär och Phytolaccaceae. —
B. lauri. Se Laurus. — B. norlandicae. Se Vikon. —
B. opuli. Se Viburnum. — B. oxyacanthae. Se Hagtorn.
— B. Oxycoca. Se Vaccinium, sp. 12. — B.
Phytolaceae. Se Kermesbär och Phytolaccaceae. —
B. Sambuci aquatici. Se Viburnum. — B.
Spinae albae. Se Hagtorn.
— B. Vitis ideae. Se Vaccinium, sp. 11. —
B. Xylostei. Se Try. — B. Zizyphi. Se Zizyphus.
Baccarat l. baccara [-ra’] kallas äfven, antagligen
efter staden med samma namn, ett franskt hasardspel
med kort, hvilket spelas af flere personer i två
grupper samt bankören såsom den tredje. Hvarje grupp
får två kort, och antalet points afgör vinst eller
förlust. Bankören har således här ingen fördel öfver
de spelande.
Baccarini, Alfredo, italiensk ingeniör och
politiker, f. 1826 i prov. Ravenna, d. 1890,
studerade vid Bolognas universitet, blef filos.
doktor och ingeniör samt deltog 1848–49 i kriget
för Italiens sjelfständighet. Han antogs till förste
stadsingeniör i staden Ravenna 1858 och vardt i midten
af 1870-talet afdelningschef i ministeriet för
allmänna arbeten samt vald till ombud för Ravenna
i det italienska parlamentet, hvarest han slöt
sig till vensteroppositionen. B. var minister för
allmänna arbeten i Cairolis tvänne kabinett 1878
(Mars–December) och 1879–81 samt bibehöll samma
ämbete i Depretis’ kabinett till Maj 1883, men
började derefter jämte Crispi, Cairoli, Nicotera och
Zanardelli (»pentarkien». d. v. s. femmannaväldet)
bekämpa Depretis’ styrelse. Efter Depretis’ död
slöt B. sig till oppositionen mot Crispi. B. inlade
betydande förtjenst om
jernvägsbyggandet uti Italien. Han utgaf flere arbeten
i väg- och vattenbyggnadskonst, bl. a. Le acque e
le trasformazioni idrografiche in Italia (1875),
Appunti di statistica idrografica italiana (1877)
och Le costruzioni ferroviarie in Italia (1888).
Baccelli [battje’lli], Guido, italiensk läkare och
politiker, f. i Rom 1832, blef 1852 hedersdoktor i
medicin och 1853 i kirurgi samt utnämndes 1856 till
professor i rättsmedicin vid Roms universitet. Af
politiska skäl afgick han redan 2 år senare från detta
ämbete, egnade sig med stor ifver åt den patologiska
anatomien och blef förste innehafvare af den i Rom
nyinrättade lärostolen i detta ämne. På denna plats
bidrog han i väsentlig grad till att förbereda den
studerande ungdomen till den moderna riktningen inom
medicinen. Derjämte idkade han medicinsk praktik och
blef snart den förnämste läkaren i »den eviga staden»,
så att han efter dess förening med konungariket
Italien (1870) kallades till professor i medicinsk
klinik vid det romerska universitetet. 1874 valde
Rom honom till ledamot af parlamentet, der han inom
kort blef en af vensterns ledare. Han inträdde 1881 i
regeringen såsom undervisningsminister. Såsom sådan
framlade och genomdref han många vigtiga lagförslag
angående den högre undervisningen samt inlade stor
förtjenst om gräfningarna i Rom och om vidtagande af
sanitära åtgärder. Han afgick 1884, då hans förslag
till en sjelfetändigare ställning för universiteten
ej rönte bifall. 1890 valdes B. till senator och
blef å nyo undervisningsminister, då Crispi på
sommaren 1894 rekonstruerade sitt kabinett. Vid de
allmänna valen i Maj 1895 valdes B. till ledamot af
deputeradekammaren. Utom en mängd mindre afhandlingar
har B. af trycket utgifvit ett stort arbete öfver
hjertats och aortas patologi, La patologia del
cuore e dell’ aorta (4 bd, 1863–1867). Vid 11:te
internationella medicinska kongressen i Rom 1893
innehade han presidiet. R. T–dt.
Bacchiacca, italiensk målare af florentinska skolan,
hette egentligen Francesco Ubertini och föddes
1494. Han fick först undervisning i Peruginos
verkstad, förmodligen under dennes vistelse i
Florens (efter 1502), studerade sedermera under
Franciabigio, men synes i sina sällsynta bilder
mest hafva varit beroende af Andrea del Sarto. Så å
en predella till en altartafla i S. Lorenzo (nu i
Uffizi), för öfrigt i italienska privatsamlingar,
såsom i Palazzo Borghese. Oftast målade han
figurscener till konstsnickeriarbeten. Han dog 1557.
C. R. N.
*Bacciochi. Se Rättelser, bd 18.
*Bach, Alexander von, var till 1870 (ej 1867) sändebud
i Rom. Han afled d. 12 Nov. 1893.
Bacharie, oas. Se Baharie. Suppl.
Bachelet [basjlä], Jean Louis Théodore, fransk
historiker, f. 1820, d. 1879, var lärare i
historia vid »colléges» och »lycées» i åtskilliga
städer, slutligen i Rouen, der han äfven blef
stadsbibliotekarie. Utom läroböcker och andra arbeten
i historia utgaf han, i förening med Dezobry,
»Dictionnaire de biographie et d’histoire» (2 bd,
1857; 10:de uppl. 1889) och »Dictionnaire générale
des lettres. des beaux-arts et des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
