- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
495-496

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bader ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Indien, Australien, Kaplandet och Europa samt
utgifvit arbetet New homes for the old country
(1872; om Australiens och Nya Zeelands förhållanden),
hvilket allmänt betecknades såsom ett »standard work»
på sitt område. 1877 var han privatsekreterare
hos guvernören i Viktoria (Australien). B.-P:s
nationalekonomiska skrifter Protection and bad
times
(1879) och State aid and state interference
(1882) vunno betydlig spridning. Han företog
1880–81 för egen räkning en resa till Vestindien
för att studera premieringssystemets inverkan på
sockerrörsodlingen. 1882 utsågs han af Gladstones
regering till undersökningskommissarie för de
Vestindiska koloniernas förhållanden, hvilka
fullständigt utreddes i hans 1883–84 afgifna
fem berättelser. 1885 biträdde han engelske
befälhafvaren i betsjuanernas land (södra Afrika)
vid underhandlingar med de inföddes höfdingar. 1886–87
besökte B.-P. Canada och Förenta staterna samt utredde
detaljerna i fiskeri-tvisten (hvilken Chamberlain
derefter fick i uppdrag att slutligt bilägga). Sedan
B.-P. 1887 varit medkommissarie för utarbetande af
Maltas nya konstitution, adlades han s. å. 1891–92
vistades han i Amerika såsom britisk kommissarie
i Berings-hafs-frågan (se Berings haf. Suppl.) och
var 1893 rådgifvare åt den i Paris sammanträdande
skiljedomstolen för denna sak. Han är sedan 1885,
såsom ombud för en valkrets i Liverpool, medlem af
underhuset, hvarest han hålles såsom en auktoritet i
frågor rörande utländsk, kolonial- och marinpolitik. I
den irländska homerule-frågan har hän uppträdt på
de liberale unionisternas sida. Han har i de större
engelska tidskrifterna skrifvit en mängd artiklar
om rikets politik, kolonier, försvar, tull- och
skatteväsende, handel o. s. v., hvilka frågor han
äfven behandlat i offentliga föredrag och tal.

Bader [-dä’r], Clarisse, fransk skriftställarinna,
f. 1840 i Strassburg, kom tidigt med sin familj
till Paris och fick der tillfälle att egna sig
åt grundliga studier. Hon har författat en serie
ganska gedigna arbeten öfver qvinnans sedliga och
sociala ställning företrädesvis i forntiden. Franska
institutet prisbelönade hennes första bok, La femme
dans l’Inde antique
(1864), hvilken efterföljdes
af La femme biblique, sa vie morale et sociale, sa
partietpation au développement de l’idée religieuse

(1865; 2:dra uppl. 1866), La femme grecque, étude
de la vie antiqué
(prisbelönt af Franska akademien; 2
bd, 1871; 2:dra uppl. 1873) och dess pendant La femme
romaine
(1877) samt slutligen La femme française
dans les temps modernes
(1883) m. m. Dessa arbeten
vittna om trägna källstudier, men emellanåt äfven om
öfverspänd idealism.

Bad-id, zool. Se Id.

Ba Dimma. Se Gambia 1.

*Badsvamp. Såsom »badsvamp» användas numera äfven
de macererade frukterna af slägtet Luffa (se d. o.),
fam. Cucurbitaceae.

*Badus l. Six-Madun, ett 2,931 m. högt berg
på gränsen mellan de schweiziska kantonerna Uri och
Grisons, tillhörande Sankt Gotthardsgruppen.

Baeckström, Anders Oskar Vilhelm, skådespelare,
född d. 26 Juni 1854 i Hvitaby
socken, Kristianstads län, genomgick sex klasser af
Jönköpings elementarläroverk och erhöll anställning
å Carnegie & komp:s kontor i Göteborg, men följde
snart sin håg för den sceniska konsten och ingick
1874 vid k. teatrarnas elevskola. Han blef 1877
fäst vid Svenska teatern i Helsingfors och 1878 vid
Nya teatern i Stockholm, var 1879–85 engagerad
i Göteborg och har derefter tillhört Dramatiska
teatern i Stockholm. B. har företagit flere utländska
studieresor. Han är en god karaktersskådespelare
i det rent komiska facket, redan genom sitt yttre
lämpad för framställning af godmodiga och
spetsborgerliga personager. Naturlighet i ton och i åtbörd
vet han att lyckligt träffa och fasthålla, med en
utpräglad måttfullhet, som ej låter locka sig till
några öfverdrifter. Bland hans bästa uppgifter må
framhållas titelrollen i Kapten Puff, Argan i »Den
inbillade sjuke», Turman i »Geografi och kärlek»,
Pastor Stråman i »Kärlekens komedi», Per Klockare
i »Erasmus Montanus», Polismästaren i »Revisorn»,
Adelsmarskalken i »Arfskiftet», Direktör Friis i
»Kära slägten», Savourette i »En parisare» och Tobias
Raap
i »Trettondagsafton». B. var 1888–91 gift med
skådespelerskan Lina Sandell (se denna. Suppl.).

Baedeker. Se Bädeker.

Baegna, Bägna l. Bejna-elf. Se Drammenselfven.

Baële, negerstam n. ö. om Tsadsjön, Afrika,
af Nachtigal, som besökte den, uppskattad till
omkr. 20,000 individer. Baële äro nomader, ega stora
hjordar af getter, får och kameler och äro till en
del ännu hedningar. Deras språk skall vara besläktadt
med tibbus och kanuris.

Baen [bān], Jan de, holländsk målare, f. i Haarlem
1633, d. i Haag 1702, lärjunge af Piemans och Jacob
Backer i Amsterdam, vistades en tid i London, der
han tog intryck af van Dycks porträtt, och slog sig
derefter ned i Haag, der han var favorit-porträttören
under sista tredjedelen af 1600-talet. Fyra gånger
var han dekan i målare-gillet (första gången 1662),
och 1699 vardt han »regent» i konstakademien. För
sin tid är han ovanligt bred i behandlingen,
klar och uttrycksfull i sina bästa taflor, ehuru
färg och teckning ibland äro något sväfvande. Af
honom finnas regentstycken i flere samlingar,
såsom fem föreståndare och två föreståndarinnor för
arbetshuset i Amsterdam (1684, i Rijksmuseum) och
på samma ställe enstaka porträtt af rådspensionären
Johan de Witt,
af dennes broder Cornelis de Witt,
af ambassadören Hieronymm van Beverningk och hans
hustru Joanna de Gillon (bägge 1673). Likaså finnas
porträtt i Haag, Dresden, Kassel och Braunschweig.
C. R. N.

Baensch [bänsj], Friedrich Bernhard Otto, tysk
kanalbyggare, f. 1825 i Zeitz, prov. Sachsen,
genomgick 1844–51 byggnadsakademien i Berlin, hade på
1850-talet befattning med jernvägsanläggningar och
förordnades derefter till vattenbyggnadsinspektör och
regeringsbyggnadsråd i Pommern, hvarest han utarbetade
hamnbyggnadsplaner och kraftigt främjade planteringen
å dynerna vid kusten. B. utnämndes 1872 till
föredragande råd i ministeriet för allmänna arbeten,
i hvilken egenskap han försatte i dugligt skick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free