- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
511-512

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bailly ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksföreståndareskåpet. Detta skedde nu, enär Ludvigs yngre broder
Otto (1886), hvilken efterträdde honom såsom
konung, led af obotligt vansinne. Prins Luitpold,
den presumtive tronföljaren, har derför sedan 1886
varit konungarikets regent. Katolikernas missnöje med
en del bestående förhållanden tog sig ett märkligt
uttryck vid de katolske biskoparnas möte i Freising
(Juli 1888), der en skrifvelse uppsattes till regenten
med begäran om en mängd reformer. Prinsen-regentens
svar var mycket tillmötesgående och innehöll många
medgifvanden, ehuru visserligen icke allt, som
biskoparna fordrat. Detta förmådde en och annan af
dem till att utfärda upphetsande herdabref, och man
sökte genom en stor »katolikdag» i München ytterligare
inverka på regeringen. Vid 1889 års landtdag lyckades
de också utverka sig ytterligare medgifvanden,
och vid sammanträdet 1890 tvangs regeringen
t. o. m. att godkänna de klerikales förklaring,
att gammalkatolikerna icke vore katoliker, hvarför
deras offentliga gudstjenst förbjöds. — De ekonomiska
frågorna hafva under de sista åren delvis trängt
de kyrkliga i bakgrunden. Socialismen har vunnit
stor utbredning och äfven fått representanter i
deputeradekammaren, delvis till följd af missnöjet
med de stora skatterna. Ett radikalt bondeförbund
har bildats närmast för att arbeta för jordbrukets
bästa, men äfven med politiska syften. Så yrkar
det reformer på flere områden, uppträder högst
fientligt mot adeln o. s. v. Detta förbund har
äfven slutit sig till de preussiske agrarernas
opposition mot Tysklands handelsfördrag med Ryssland;
det ogillar de tyska sociallagarna, särskildt lagen
om invaliditetsförsäkring, samt protesterar mot de
stora militärskatterna. Dess ombud i riksdagen göra
derför ofta gemensam sak med socialisterna. De gamla
partierna hafva sökt draga till sig bondeförbundets
medlemmar genom tillmötesgående mot deras fordringar;
särskildt erbjöd landtdagsmötet 1894 en egen anblick
derigenom att de olika partierna utvecklade en
verklig täflan om att vinna detta förbunds ynnest.
J. Fr. N.

Bajerska tronföljdskriget. Se Tronföljdskrig.

*Bajkal, näst de kanadiska sjöarna och Victoria Njansa
i Afrika den största sötvattenssjö på jorden, har med
inberäkning af några öar en areal af 34,180 qvkm. och
ligger 470 m. öfver hafvet. Den stora sibiriska
jernvägen kommer att beröra sjöns södra strand.

Bajkalit, miner. Se Malakolit.

*Bajocco var till 1867 kopparmynt i Kyrkostaten,
nu aflyst.

Bajonettfäktning. Se Fäktkonst.

Bajrut, stad i Syrien. Se Bejrut.

Bajuda, öckenlik stepp i det forna egyptiska Sudan,
mellan 14° och 18° n. br., på tre sidor omsluten af
Nilen. Nordöstra delen är bergig, bestående af kala
urberg af ända till 1,100 m. höjd. S. v. derom går i
nordlig riktning till Nilen Wadi Mokattem, och till
denne, som sjelf är merendels vattenlös, stöta flere
andra torra flodbäddar. Här och der finnas dalar,
som efter regn, hvilket i dessa trakter är sällsynt,
kläda sig i rik grönska och tjena den nomadiserande
arabiska befolkningen med dess kamel-, får- och
gethjordar till betesplatser. Genom B. gå karavanvägar
från Debba på venstra Nilstranden till El-Obeid
och Kartum.

Bajuvarer. Se Bajern, sp. 1454.

*Bajza, Anton. Hans förnamn var József.

Bakairi (Bras. Bacabiris), karibisk folkstam i
det inre af Brasilien, i Paranatingas och Xingus
källområden, upptäckt af K. von den Steinen på
dennes Xingu-expeditioner 1884 och 1887—88, hvilken
ock redogjort för deras språk i arbetet »Die
bakairi-sprache. Zweite Schinguexpedition 1887–88»
(1892). B. äro äkta kariber, hvilkas språk bär en
renare, ursprungligare karakter än de karibiska
Guyanastammarnas. Genom denna upptäckt har det
ådagalagts, att de centrala delarna af Brasilien,
trakterna mellan Tapajoz och Xingu-källorna, och icke,
som man förr trott, trakterna n. om Antilliska hafvet,
äro de karibiska folkstammarnas utgångspunkt.

Bakalai, folkstam. Se Gabun.

Bakargandj, distrikt i brit.-indiska prov. Bengalen;
sydligaste delen af divisionen Dhaka, vid Bengaliska
viken, 9,450 qvkm., med 2,153,965 innev. (1891),
de fleste muhammedaner, 4,659 kristna. B. är ett
sumpigt lågland i Ganges’ och Brahmaputras delta. Dess
hufvudstad är Barisal, med 15,482 innev. (1891).

Bakau (Bacau), distriktshufvudstad i Rumanien
(Moldau), vid Bistritza och jernvägen
Roman–Bukarest. 12,675 innev. (1889).

Bakchos. Se Bacchus.

*Baker, Sir Samuel White, afled d. 30 Dec. 1893.

2. Baker [bēkör], Valentine, engelsk officer,
mera bekant under namnet Baker Pasja, den förres
broder, f. 1825, deltog som officer i kaffer-kriget
1852–53 och i Krimkriget 1855, blef 1859 major
och 1860 öfverstelöjtnant samt ansågs vara en
skicklig kavallerist. 1873 tog han afsked för
att i regeringens intresse anträda en resa till
Persien och Afganistan. Återkommen 1874 blef han
generalkvartermästare i Aldershot, men måste 1875
taga afsked på grund af ett för kåren nedsättande
uppförande. 1877 trädde han som generalmajor i turkisk
tjenst och deltog i rysk-turkiska kriget 1877–78,
hvars historia han skref (The war in Bulgaria,
1879). Derefter gick han i egyptisk tjenst,
befordrades till pasja och utnämndes 1883 till
befälhafvare för de egyptiska trupperna i Sudan. Han
försökte att undsätta Tokar, men blef d. 5 Febr. 1884
vid El Teb slagen af Osman Digma med en förlust af
2,400 man. Han återvände derefter till England, men
begaf sig 1887 å nyo till Egypten, der han afled i
Tel el-Kebir d. 17 Nov. s. å.

Baker [bēkör], John Gilbert, engelsk botanist,
f. 1834 i grefskapet York, vardt 1866 biträdande
custos (intendent) för herbariet vid k. botaniska
trädgården i Kew och derjämte 1882 lärare i botanik
vid apotekaresällskapet. Han var länge äfven lärare
i sitt ämne vid London-hospitalet och medutgifvare
af Seemann’s »Journal of botany». Bland B:s utgifna
arbeten må nämnas On the geographical distribution
of ferns through the world
(1868), Synopsis filicum
(en beskrifvande katalog öfver alla kända ormbunkar,
med planscher öfver slägtena, 1868; 2:dra uppl. 1874),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free