Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bailly ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Monograph of the british roses (1869), Flora of Mauritius
and the Seychelles (1877), Flora of the english
lake district (1885), hvarförutom han författat ett
betydande antal botaniska monografier m. m.
Baker-guano [bēkör-], gödningsämne, genom blandning
med svafvelsyra framstäldt af ett fosfat från den
i Stilla hafvet i närheten af eqvatorn belägna
Baker-ön. Guanolagren på ön äro nu uttömda. Mycket,
som i handeln gick under detta namn, härrörde från
andra fyndorter.
Bakh-sjisch. Se Bachsjisch. Suppl.
Bakhåll, krigsv. Se Öfverfall.
Baki, turkisk skald. Se Turkiska språket och
literaturen, sp. 1016.
Bak-kol. Se Stenkol.
*Bakning. Jfr Bröd.
*Bakony-wald. Jfr Rättelser, bd 18, sp. 815.
*Bakslag. 3. Zool. Se Atavism och Korsning.
Bakstandare, mek. Se Hammarställning.
Bakstycke l. kammarstycke, artill. Se Kanon, sp. 169.
Bakterieodling. Se Bakteriologi. Suppl., sp. 516–519.
*Bakterier (af Grek. bakterion, liten staf, med
anledning af en del bakteriers form) l.
klyfsvampar, Schizomycetes, en till
protofyterna, den lägsta växtklassen, hörande ordning,
hvilken omfattar de minsta kända organiska väsenden.
Se vidare följande artikel. — Bakteriel, som har
afseende på, beror på, härrör af bakterier.
Bakteriologi (af Grek. logos, lära), egentligen läran
om bakterierna l. klyfsvamparna (Schizomycetes);
sedermera läran såväl om de minsta väsenden,
tillhörande växt- och djurverlden, hvilka visat
sig vara parasiter hos lefvande växter, djur och
menniskor, som om de dervid åstadkomna sjukliga
förändringar. Det är till följd af sin egenskap att
kunna vara sjukdomsalstrande parasiter på lefvande
väsenden, högre organiserade än de sjelfva, som
dessa minsta väsenden, hvilka också pläga sammanslås
under benämningen mikrober (af Grek. mikros, liten,
och bios, lif), under den sista mansåldern väckt så
stort intresse och föranledt så mycket arbete. Detta
har varit så framgångsrikt, att ingen annan del af
naturvetenskaperna under de senaste femtio åren haft
att uppvisa så många upptäckter af verkligt värde
som bakteriologien. Bakteriologiens utveckling
daterar sig från den tid den franske kemisten
Pasteur genom ovedersägliga experiment påvisade,
att den s. k. generatio spontanea icke förefinnes,
utan att de vid organiska ämnens förruttnelse och
förskämning alltid uppträdande bakterierna härstamma
från förut i dessa ämnen befintliga bakterier,
samt att, om dessa dödas och andra bakterier
hindras att komma till de förruttneliga ämnena,
dessa förblifva oförändrade. Vigtiga upptäckter
inom bakteriologien gjordes sedermera af Pasteur
vid hans på 1860-talet verkställda undersökningar
om de jäsningsprocesser, som uppträda vid öl-
och vinberedningen. Den grundläggande upptäckten
angående bakteriernas egenskap af sjukdomsalstrande
hos lefvande väsenden gjordes, då Rayer och Davaine
år 1850 påvisade bakteriers konstanta förekomst i
blodet hos mjeltbrandssjuka djur.
Derefter följde 1863 Davaines bevis att man genom
öfverforande af äfven de minsta qvantiteter af sådant
bakteriehaltigt blod kan åstadkomma mjeltbrand hos
förut friska, för sjukdomen mottagliga djur. På
1870-talet följde sedan Pasteurs och Kochs arbeten
om mjeltbrandsbakterien, hvilka fullständigt ledde
i bevis, att mjeltbranden orsakas uteslutande af en
särskild bakterieart. Sedan genom dessa forskningar
metoderna för bakterieundersökningar utvecklats,
hafva på de senaste 15 åren hufvudsakligen af Pasteurs
och Kochs lärjungar gjorts talrika undersökningar,
hvilka ledt till det resultat, att den bakteriella
orsaken till ett icke ringa antal af våra vigtigare
infektionssjukdomar (smittsamma sjukdomar) blifvit
utforskad, att dessa sjukdomsalstrande bakteriers
lifsvilkor i väsentlig mån blifvit klargjorda och att
vigtiga praktiska slutsatser angående våra bästa medel
att motverka dessa parasiter fått säkert vetenskapligt
stöd. Det har under dessa forskningar visat sig,
att vårt antagande att dessa minsta väsenden, som
egde sjukdomsalstrande egenskaper, skulle samtliga
höra till bakteriernas eller de bakterierna närmast
stående svamparnas grupp,
 |
| Fig. 1–3. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
