Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommaren nästan ingen. — De sedan äldsta tider bekanta
naftakällorna ligga hufvudsakligen n. om staden vid
byn Balachany, som på en areal af 12 qvkm. lemnat 9/10
af hela Rysslands petroleumproduktion, och vid byn
Sabuntsji. På båda ställena finnas 450 borrhål med
ett medeldjup af 220 m. Dessutom erhålles petroleum
vid Bibi-Ejbat, 5 km. v. om B. Produktionen utgjorde
1832–49 i medeltal endast 220,000 pud om året, 1890
öfver 239 mill. pud och 1894 nära 310 mill. pud (1
pud = 16,38 kg.). Den var till 1872 ett regeringens
monopol, men tillhör nu till större delen Bröderna
Nobel samt huset Rothschild, hvilka transportera oljan
i cisternfartyg på Kaspiska och Svarta hafvet (från
Batum), på Volga och på jernvägarna. Vid Surachana
finnas äfven de stora källorna af brinnande gas,
hvilka äro bekanta under benämningen »den eviga elden»
och föremål för dyrkan af parserna, hvilka der hafva
ett storartadt kloster, Ateschga, som emellertid
f. n. är utan innevånare. — Ryssarna togo B. första
gången 1723, men afträdde det åter till Persien
1735. Sedan den ryske fältherren Tsitsianov 1806 der
på förrädiskt sätt blifvit mördad, gjorde ryssarna
landet till rysk provins. I Baku lefva omkr. 200
skandinaver, sysselsatta dels i petroleumindustrien,
dels i det stora »Kaukas och Merkur»-ångbåtsbolagets
tjenst.
Bakuba, negerstam i Kongostaten, mellan 4° och
6° s. br. samt 20° 40’ och 22° 20’ ö. lgd, vid
Luluafloden, äro kraftfullt byggda och axelbreda med
starkt utvecklad muskulatur. Öfre framtänderna utslås
vid manbarhetsålderns inträde. Kroppen tatueras. Kring
hand- och fotlederna bära de blanka kopparringar,
på hufvudet egendomliga små mössor. Slafvar få de
från de närboende baluba. De omsorgsfullt arbetade
bågarna, de fjäderprydda pilarna, de mer än manshöga
spjutens blanka, ciselerade spetsar samt dolkarna
äfvensom välgjorda korgar, mattor och lerkärl lemna
andra afrikanska stammars arbeten af dylik art långt
efter sig. Byarna hållas ytterst snygga.
*Bakunin, M., dog d. 1 Juli (ej d. 3 Juli) 1876. Han
beskylldes af många för att vara en panslavistisk
spion åt ryska regeringen. Målet för hans fantastiska
och samvetslösa propaganda skulle vara att störta
mellersta och vestra Europa i kaotisk förvirring.
Bakutu, negerstam i Kongo. Se Bassongo. Suppl.
Bal, Charles, skapare af Bureau veritas. Se Veritas 1.
Balaam, Nya test:s namn på Bileam (se d. o.).
Balachany, by. Se Baku. Suppl.
*Baladea, ett efter hamnen Balad bildadt namn på Nya
Kaledonien, hvilket namn numera är alldeles ur bruk.
Balaenidae, zool. Se Räthvalarna.
*Balaenoptera, zool. Se Rörhvalen och Vikhvalen.
Balaenopteridae, zool. Se Fenhvalar.
Balaenus, latiniserad namnform. Se Bale, J.
*Bâlâghaut l. Bâlâghât (»ofvanför Ghats», »öfre
terrasser»). 1. B. kallas med anledning af sitt läge
innanför Ghats ett område i södra Dekhan, Indien,
från Kistna till södra Maisur, i
motsats till Karnataks (Karnatiks) benämning
Pajinghat (»nedanför Ghats», »nedre terrasser»). Nu
är benämningen B. inskränkt till det land, som
afträddes till England 1800 (s. k. Ceded districts)
eller distrikten Bellary (Balhari) och Kaddapa i
presidentskapet Madras. — 2. Distrikt i divisionen
Nagpur af Centralprovinserna, Indien, 8,148 qvkm., med
383,331 innev. (1891). Det af Wainganga genomflutna
distriktet är rikt på jernmalm, som bearbetas af
gonderna, samt har något guld och antimon, men är
föga odladt. Hufvudort Bûrha, med omkr. 4,000 innev.
Balaguer [-gēr], Victor, spansk (katalonsk)
författare och politiker, f. 1824 i Barcelona,
vardt 1854 arkivarie derstädes och verkade derjämte
som lärare i historia. Han blef medlem af cortes
(riksdagen) 1869 och uppträdde der med vältalighet
och mod på de liberales sida samt invaldes 1875 i
Spanska akademien. Från Okt. 1886 till Juni 1888
var han kolonialminister. Sedan dess har han beklädt
platsen såsom ordförande i rådet för Filippinernas
och Guinea-besittningarnas angelägenheter. —
B. började 1844 att dikta dramer med ämnen dels
från Spaniens historia (Juan de Padills m. fl.),
dels från antiken (Saffo, Neron m. fl.). De äro
samlade i Tragedias (6:te uppl. 1891; på katalonsk
munart med kastiliansk ötversättn.). Af större
ursprunglighet och folklighet präglas hans lyriska
dikter, som likaledes äro skrifna på dialekt; de bästa
bilda samligen Trovador de Montserrat (1850, flere
uppl.). Sina legender och ballader utgaf han under
titeln Primavera del iiltimo trovador catalan. Han har
äfven diktat prosaberättelser (Novelas, 2 bd, 1891). I
svensk öfversättning har G. Björkman 1892 återgifvit
hans dikt »Columbus». B. är en ifrig målsman för den
katalonska partikularismen, hvilket röjes både i hans
diktverk och hans historiska arbeten. Bland de senare
är Historia politica y literaria de los trovadores
(6 bd, 1878–80) det mest betydande, medan Historia de
Cataluña (11 bd, 1886–89) ej eger stort vetenskapligt
värde.
*Balahissar ligger i turkiska vilajetet Angora,
omkr. 12 km. s. om Sivrihissar. Se vidare Pessinus.
Balakirev, Milij Aleksejevitj, rysk tonsättare,
f. 1836, uppträdde såsom pianist i Petersburg
1855, grundade jämte Lamakin 1862 en musikskola,
som han sedan 1867 ensam förestod, ledde 1867–70
Ryska musiksällskapets konserter och drog sig
1872 tillbaka till privatlifvet. Hans hufvudverk,
i Berlioz-Liszts riktning, äro flere uvertyrer,
symfoniska dikten Tamara, musik till Kung Lear,
pianosaker, arrangements och en samling ryska
folkvisor. A. L.
Balan, Pietro, italiensk publicist och historiker,
f. 1840, studerade i seminariet i Padua, prestvigdes
och öfvertog ledningen af tidningen »Libertà
cattolica» i Venezia samt redigerade 1867–73
tidningen »Diritto cattolico» i Modena. 1879–83
var han underarkivarie vid Vatikanska arkivet,
fick vid afskedet en honorariebefattning vid påfliga
huspresterskapet och predikatet monseigneur samt har
sedan dess lefvat i trakten af Bologna, uteslutande
egnande sig åt historiskt författareskap. Bland hans
många arbeten må nämnas I precursori del liberalismo
fino a Lutero (2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
