Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bancasay ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Banffy, Desiderius, baron. ungersk ministerpresident,
f. 1843. studerade i Leipzig och Berlin, blef 1875
obergespan i Szolnok-Doboka, sedermera sekreterare
i öfverhuset och 1893 underhusets talman. Efter
Wekerle blef han i Jan. 1895 konseljpresident och
inrikesminister. B. är kalvinist och liberal samt
håller strängt på den magyariska nationaliteten.
Bang, dansk slägt. — 4. Oluf Lundt B. dog d. 12
Okt. 1877. — 6. Herman Joakim B., författare, sonson
till B. 4, född d. 20 April 1857 på Als, vardt student
1875 och väckte tidigt uppseende såsom journalist,
i det han dels i literära och dramatiska kritiker,
dels i följetongsuppsatser om allahanda ämnen för
dagen utvecklade en egendomlig, men konstlad stil
(dessa artiklar äro samlade i Realisme og realister,
1879, samt Kritiske studier og udkast, 1880). Han
uppträdde i synnerhet såsom målsman för den franska
naturalismen, hvilken han äfven efterliknade i sina
romaner Haablöse slægter (1879: 1:sta uppl. deraf
vardt förbjuden på grund af sina osedliga skildringar;
2:dra uppl. 1884; »Slägter utan hopp», 1882), Fædra
(1883: svensk öfvers. s. å.), Stuk (1887) och Tine
(1889). Dessutom märkas hans novellsamlingar Stille
existenser (1886) och Under aaget (1890). Han har
vidare skrifvit Ti aar. Erindringer og hændelser
(1891) och Theatret (1892). Sedan 1884 har B. fört
ett kringflackande lif i hemlandet och utrikes, delvis
som deklamatör och skådespelare, samt har bl. a. med
mycken ifver sökt främja uppförandet af nordiska
dramer, särskildt Ibsens, på franska skådebanor.
E. Ebg.
Bang, Anton Christian, norsk universitetslärare,
kyrkohistoriker, statsråd, född i Næsne i Helgeland
d. 18 Sept. 1840, började studera först 1860,
sedan han aflagt skollärareexamen, blef student
1862 och teol. kand. 1867, hvarefter han öfvergick
till praktisk presterlig verksamhet. 1874 blef
han pastor vid Gaustads asyl för sinnessjuka,
1880 tillika lärare i kateketik vid universitetets
praktiskt-teologiska seminarium, och 1885 utnämndes
han till e. o. professor i kyrkohistoria vid
universitetet. 1878 erhöll han doktorsgraden i
teologi för en afhandling Om Kristi opstandelses
historiske virkelighed (1876; 2:dra uppl. 1878). Hans
första större arbete var den grundliga monografien
Hans Nielsen Hauge og hans samtid (1874: 2:dra
uppl. 1875), till hvilken han samlat material under
resor genom större delen af Norge. Andra större
arbeten af honom äro Kirken og romerstaten indtil
Constantin den store (1879) och dess fortsättning
Julian den frafaldne (1881), till väsentlig del byggd
på grundvalen af Julianus’ egna skrifter, Udsigt over
den norske kirkes historie efter reformationen (1885)
samt Udsigt over den norske kirkes historie under
katholicismen (1887). Samtidigt med, men oberoende
af S. Bugge sysselsatte han sig med studier på den
nordiska mytologiens område och utgaf Völuspaa og
de sibyllinske orakler (1879), hvari han förfäktar
den åsigten att sibyllinerna voro urbilder för
den nordiska Völuspá, en åsigt, som framkallade
flere motskrifter (bl. a. af V. Rydberg i »Nordisk
tidskrift» 1881), Midgardsormens prototyper (i »Norsk
hist. tidsskrift». 2:den række. III. 1882) och Jomfru Maria
i folkebotaniken (i »Theol. tidsskrift») m. fl. 1889
utgaf B. en historisk-kritisk öfversigt öfver de äldre
danska och isländska öfversättningarna af Luthers
lilla katekes, och derefter hade han tjenstledighet
från sin professur för att på offentligt uppdrag
utarbeta en ny öfversättning af Luthers lilla
katekes (1890) och en till aflösning af Pontoppidans
förklaring afsedd Veiledning (1891), och han var
just färdig med 1:sta bandet af ett större arbete,
som utgör den kyrkohistoriska och vetenskapliga
kommentaren till dessa folkskoleböcker, Dokumenter
og studier vedrörende den lutherske katekismus’
historie i Nordens kirker (1893), då han d. 2 Maj
1893 kallades till statsråd och chef för kyrko-
och undervisningsdepartementet, hvilket han lemnade
i sammanhang med den Stangska ministèrens afgång
d. 14 Okt. 1895. I början af s. å. hade han utgifvit
Den norske kirkes historie i 16:de aarhundrede
(1536–1600), B:s måhända yppersta verk.
Bang, Bernhard, dansk veterinär och bakteriolog,
född d. 7 Juni 1848 i Sorö, vardt student 1865 och
med. kandidat 1872 samt tog s. å. djurläkareexamen
och förvärfvade 1880 med. doktorsgrad. B. blef 1879
lektor (1892 professor) i kirurgi vid Veterinair-
og landbo-höjskolen och öfvertog 1883
föreståndareskapet för den bakteriologiska afdelningen vid den
agrikulturkemiska försöksanstalten. B. har gjort sig
känd i synnerhet genom en serie undersökningar rörande
tuberkulos hos boskapen och rörande infektionsförmågan
hos mjölk från tuberkulösa kor samt genom sina
försök med tuberkulin och mollein såsom medel mot
tuberkulosens utbredning. E. Ebg.
*Bangalore, hufvudstad i Maissur, hade 1891 180,366
innev., deri medräknad garnisonen (4 regementen
infanteri och kavalleri, 3 batterier och 4 kompanier
genitrupper). B. är säte för en evangelisk mission
och den katolske biskopen för södra Indien.
Bange [bangsj], Charles Timothée Maximilien Valerand
Ragon de, fransk artilleriofficer, f. 1833,
blef löjtnant vid artilleriet 1857 och hade 1880
avancerat till öfverste. Han arbetade tidigt vid
de militärtekniska institutionerna och vardt 1882
generaldirektör för Cail-verkstäderna (i Grenelle
vid Paris samt i Denain och Douai), men lemnade 1890
denna befattning. Under långvariga bemödanden att
förbättra artillerimaterielen utförde han 1877
sin tanke att anbringa ett elastiskt tätningsämne
(af fett och asbest) bakom stötbottnen i kanonen
samt konstruerade en lätt och en tung fältkanon
(af 80 och 90 mm. kaliber), som 1879 infördes inom
franska fältartilleriet och 1885 i Serbiens.
Bange-systemet, en skrufslutningsmekanism med elastisk
tätning, antogs äfven af Italien, England och Sverige.
Bangioideae, bot., är en liten ordning bland de
röda algerna (se Alger. Suppl.), som fått sitt
namn efter slägtet Bangia. Dessa alger lefva mest
i salt vatten, äro enkelt byggda och bestå af en
grenad eller ogrenad celltråd eller cell-skifva.
G. A.
Bangkalang, stad på ön Madura (se d. o. 3).
*Bangor. 1. Stad i Wales, med 9,892 innev. (1891),
har sedan 1884 ett university college of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
