Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barchius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1858 lektor vid den nyinrättade Landbohöjskolen,
hvarjämte han under en följd af år var lärare i
kemi vid krigshögskolan. De vigtigaste af B:s
utgifna arbeten äro Lærebog i den analytiske
chemi. Prövemidlerne og den uorganiske qvalitative
analyse (1863; 2:dra uppl. 1880) och De organiske
stoffers qvalitative analyse (1867–77; öfvers. till
tyska 1881); bägge utmärka sig för grundlighet och
samvetsgranhet, och det senare arbetet är i sitt
slag enastående. En mängd specialafhandlingar af
B. i danska och utländska tidskrifter vittnar om en
sällsynt ihärdighet i experimenten. Upsala universitet
kallade honom till med. hedersdoktor vid jubelfesten
1877. B. erhöll afsked 1887. Han invaldes 1876 i
styrelsen för Carlsbergs-fonden och blef 1886 hennes
ordförande. Död d. 30 April 1889. E. Ebg.
Barfrid, bergfrid (Medellågt. berchvrede), kallades
i Sverige under medeltiden dels ett flyttbart
torn, afsedt att innesluta väpnade krigare och
att nyttjas vid angrepp, i synnerhet vid belägring
eller stormning af fästningar; dels ett till skydd
och försvar bygdt torn, vanligen i förbindelse
med fästningsmuren; dels enstaka befästning,
borg, slott. (K. F. Söderwail: »Ordb. öfver
sv. medeltidsspråket»). Jfr Beffroi. Suppl.
Barfus, Hans Albrecht von, grefve,
preussisk generalfältmarskalk, f. 1635, kämpade såsom
öfverste emot svenskarna i Pommern 1678 och såsom
generalmajor mot turkarna i Ungern på 1680-talet
och förde öfverbefälet i kriget emot fransmännen
1689–90. Såsom högst kommenderande öfver den 6,000
man starka preussiska hjelpkåren åt Österrike bidrog
han så betydligt till segern öfver turkarna vid
Szlankamen (1691), att han utnämndes till general af
infanteriet. Han vardt sedermera öfverkrigspresident,
fältmarskalk och riksgrefve och spelade en stor rol
i intrigerna vid kurfurst Fredriks (sedermera konung
Fredrik I:s) hof. 1702 lyckades Wartenberg aflägsna
honom från hof och här. Död 1704.
*Barfva, socken. 5,354 har. 928 innev. (1894).
Bargello [-dje’llå], palats i Florens (se d. o.,
sp. 1473).
*Bargusinsk ligger i sibiriska prov.
Transbaikal.
Barhampur. Se Berhampur.
Bar Harbor [bār hārbör], en om sommaren af 15–20 tusen
pers. besökt hafsbadort på östra sidan af ön Mount
Desert i nord-amerikanska staten Maine. Namnet härrör
af den under ebb blottade sandbanken, som förenar
orten med den utanför liggande lilla ön Bar island.
*Bari. 1. Provinsens folkmängd beräknades
1893 till 781,589 pers. — 2. Hufvudstaden är
ärkebiskopssäte. 58,266 innev. 1881.
*Bari, en på båda sidor om öfre Nilen (»Bergfloden»)
mellan 3° 30’ och 6° 15’ n. br., 41° 30’ och 47°
55’ ö. lgd fr. Greenw. bosatt negerstam, omgifven
af de mer betydande stammarna dinka i n. och madi
i s. samt de mindre beri i ö. och njang-bara i
v. Liksom de flesta andra negerfolk ega bari en viss
grad af odling. De idka jordbruk (durra, hirs, sesam,
bönor, tobak), boskapsskötsel (nötkreatur, zebu, får
och getter), fiske med harpun, jagt med vindthundar
(elefant, giraff, antilop, buffel, Oreas, Damalis,
»tiang»).
De tillgodogöra sig jernmalmen (brun jernockra). och
äro skickliga smeder. Bostaden, togul, består
af en rund manshög vägg af torkad lera eller af
smala stänger med mellanflätade halmkärfvar eller
mattor, jämte ett på samma sätt gjordt högt koniskt
tak. Kroppsformen är högrest, smärt, bredaxlad med
dolikocefal hufvudskål, hög, hvälfd, bakåtlutande
panna, framstående käkar, trapezformig bröstkorg
och sepiabrun till svart hudfärg. Det krus-ulliga
håret afklippes till stor del på männen och helt och
hållet på qvinnorna. Männen gå alldeles nakna, färga
sig med aska, piplera och röd bolusjord och pryda sig
med elfenbensringar, strutsfjädrar, djur-öron, tänder
och svansar. Ogifta flickor bära fransgördeln (raluit)
eller äro nakna, gifta qvinnor bära ett getskinn öfver
gördeln. Vapnen äro manshöga bågar, lansar, kastspjut,
jernbeslagna klubbor och fyrkantiga lädersköldar. Den
burgna slägtens hufvudman (ma-tat, plur. ki-ma-k)
är sjelfrådig och anförare för sin slägt i krig,
hvari äfven qvinnorna deltaga. Baris oklara religiösa
föreställningar inskränka sig till »skaparen» (ngun),
onda andar, en orm (jukañe), som stammoder, jämte
ormdyrkan; vigtigare äro de manliga och qvinliga
trollkunnige (bunik, plur. bunek). Lifligare än dinka
älska bari med passion dans, sång, musik (djurhorn,
ofantliga trummor och tvåsträngad violoncell) samt det
rusande ölet (jawa). Missionären Kaufmann arbetade
länge bland dem utan framgång. Först bekanta genom
egyptiska expeditionen 1842 voro de under egyptiska
väldets tid 1871–87 ett troget stöd för den hos dem
i Ladó residerande Emin pasja, efter hvars aftåg åt
s. de förmodligen fallit under mahdisterna. Till bari
höra äfven de s. ö. om dem boende latuka, en ännu mer
civiliserad stam med fast samhällsordning och stora,
väl befästa byar med ända till 3,000 innev.
Barispråket, beslägtadt med dinka-målet, har ljuden a,
e, i, o, u, ö; t, d, n; k, g, ng; tš, dž, j, ñ;
p, b, f, (eng.) w, m; l, r. Den enstafviga roten
(urspr. kons. + vok. + kons.) utbildas med
suffix och prefix till en stor mängd, än som verb,
än som nomen tjenstgörande stammar. Vid nomen är
stammen än sing. med flere olika ändelser för plur.,
än plur. med särskilda ändelser för sing. Början till
gramm. kön (sällsynt i negerspråk) finnes; feminina
äro kollektiva, abstrakta och infinita. Af kasus
uttryckas nom., ack. och dat. genom ordföljden (subj.,
verb, dat., ack.), genit. med ett demonstrativum
mellan subst., t. ex. džur lo bari, »(das) Land
der B.», kadi na ngun, »hus Guds». Räknesystemet
är quinärt. Pronomen pers. har en feminin form
äfven för 1 pers. sing. och plur., men är för öfrigt
oböjligt. Verbet har ingen flexion; tempora uttryckas
med prefigerade adverb, t. ex. ti(n) nan piom, gif mig
vatten, nan á-tin lu piom, jag gaf honom vatten. Jfr
Kaufmann: »Schilderungen aus Central-Afrika» (1862),
Hartmann: »Die Nilländer» (1884), samt Bakers,
Heuglins, Schweinfurths, Marnos, Junkers och Emins
reseskildringar; Mitterrutzner: »Die sprache der
Bari» (1867; gramm., text, ordbok). H. A.
Baribalen, Ursus americanus, zool. Se Björn, sp. 624.
Baric [-ri’k], Jules Jean Antoine, fransk
karrikaturtecknare, f. 1830 i depart. Indre-et-Loire,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
