Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barchius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Barkarö. 1. Kungs-B. Areal 1,876 har. 716
innev. (1894). — 2. Vesterås-B. Areal 3,329 har. 758
innev. (1894).
Barkbalsam. Se Perubalsam.
Barkborrar, zool. Se Skalbaggar 2.
*Barkdjuret, Rhytina (ej Rytina). Se vidare Rhytina.
Barker [bārkör]. 1. Thomas B., engelsk målare,
f. 1769, d. 1847, var son till en målare, som
slog sig ned i Bath och gaf honom den första
undervisningen. Med understöd af en enskild gynnare
derstädes reste B. omkr. 1790 till Rom, der han
utbildade sin skicklighet och smak. Återkommen,
egnade han sig enligt sin ursprungliga böjelse åt
landskapsmåleri och lif på landsbygden, ungefär i
samma riktning som Gainsborough, som vunnit stort
anseende i Bath. Han målade dock ibland äfven porträtt
och religiösa ämnen. Hans märkligaste arbete är en
stor fresk i hans eget hus i Bath, Turkarnas infall
på Scio, April 1822. En mycket populär målning var
Skogvaktaren, med ämne från skalden Cowpers »The
Task». I National Gallery, London, finnes af honom
ett landskap från Somerset. — 2. Thomas Jones B.,
engelsk målare, den förres son, f. 1815 i Bath,
fick först undervisning af sin fader, men begaf
sig för sin vidare utbildning 1835 till Paris,
der han inträdde i Horace Vernets atelier och
sökte tillegna sig dennes målningssätt. Sedan han
1836 fått en medalj, erhöll han flere uppdrag från
hofvet, så t. ex. af konung Ludvig Filip att måla
Ludvig XIV:s död (förstörd 1848 vid plundringen
af Palais Royal). Återkommen 1845 till London,
egnade han sig en tid åt porträttkonsten, men snart
öfvergick han till att måla hästar och krigsscener,
hvilket förskaffat honom, ehuru med orätt, namn
af »den engelske Horace Vernet». Bland taflor af
detta slag må nämnas Wellington och Blücher aftonen
efter slaget vid Waterloo, Napoleon efter slaget vid
Bassano 1796, scener ur Nelsons lif och Kapplöpning
på Corso i Rom, berömd för sina hästar. Under
1860-talet målade han historiska genretaflor, såsom
Salvator Rosa i Abruzzerna, Swift och Stella m. fl.,
och efter 1870 utförde han en del krigsscener
från fransk-tyska kriget. Död i London 1882.
C. R. N.
Barker’s mill [bārkörs]. Se Segnerska hjulet.
*Barkeryd, socken. 9,975 har. 1,508 innev. (1894).
Barkhusen, Hermann. Se Djursagan.
*Barking hade 14,300 innev. 1891. Omkr. 3 km. s. om
B. ligga de stora ångpumpverk, som suga nästan hela
Londons orenligheter ut i Thames, hvarifrån ebb och
flod sedan föra dem ut i hafvet.
Barkmast, sjöv. Se Mesan.
Barkpor l. borkpor (lenticell), bot. Då hos de
träd- och buskartade växterna efter årsskottens
utväxande öfverhuden förstärkes genom ett korklager
(periderm), hvilket hindrar transpiration m. m.,
uppstå — vanligen under den ursprungliga öfverhudens
klyföppningar — partier af celler, hvilka, ehuru
förkorkade, i motsats till peridermet hafva stora
intercellularer. Genom dessa eger ett fritt gasutbyte
rum mellan atmosferen och de inre väfnaderna. Den
lokala tillväxten på dessa
ställen blir så liflig, att öfverhuden spränges och
de bildade barkporerna framstå såsom små brunaktiga
vårtor på barken hos de flesta trädartade växters
yngre grenar, stammar och rötter. Särskildt
väl utvecklade äro de hos hyll, al m. fl. Vid
tjocklekstillväxten växa äfven barkporerna och få
derigenom, såsom hos björken, en långsträckt form.
G. A.
Barksegel, sjöv. Se Mesan.
Barkstäng, sjöv. Se Mesan.
Barksvampar, bot. Se Telephoraceae.
*Barkåkra, socken. 3,223 har. 1,958
innev. (1894).
*Barlaam och Josafat. Ursprunget
till romanen är Lalitavistara (en 76
e. Kr. förf. legendartad biografi öfver Buddha, se
Indiens språk och literatur, sp. 562), som i Damaskus
på 700- (l. 1000)-talet af Johannes Damascenus
d. ä. eller d. y. ombildades till en kristen legend
på grekiska. Den öfversattes senast på 1100-talet
till latin och derifrån dels i poetisk form, dels
i prosadrägt på flere språk: franska, italienska,
spanska, tyska, polska, tsjechiska, ja till tagala (på
Filippinerna) och norska 1250–1257, möjligen af Håkan
den gamles son Håkan den unge, d. 1257. Omkr. 1440
öfverflyttades legenden till svenska, helt fritt och
i ytterligt sammandragen form, så att ungefär 3/4
af innehållet uteslutits. Den enda bevarade svenska
handskriften (som från Vadstena kommit till Nådendals
kloster) utgafs 1887 af Sv. fornskriftsällskapet
genom G. E. Klemming (»Prosadikter från Sveriges
medeltid»).
Bar-le-duc [lö dyck], fransk stad. Se Bar 1.
Barlet [-lä], Édouard, belgisk nationalekonom,
f. 1834 i Bruxelles, öfverlärare i franska språket vid
k. atheneum i Liége, utgaf 1859 sitt arbete Histoire
du commerce et de l’industrie (3:dje uppl. 1884),
hvilket åtnjuter anseende såsom klassiskt i hans
fädernesland. Bland hans öfriga skrifter må nämnas
Les arts industriels en Belgique (1874).
Barlow [-lå], Joel, amerikansk författare. Se
Nord-amerikanska literaturen, sp. 1212.
Bar Lut, arabiska namnet på Döda hafvet.
*Barmbeck. 1. Orten heter ej Barmbeck, utan Barmstedt (se
d. o. Suppl.). — 2. Förort till Hamburg, med denna
stads arbetshus och dårhus Friedrichsberg. 32,827
innev. (1890).
*Barmen hade 116,144 innev. 1890. B., som är en
af Tysklands förnämsta fabriksstäder (»Tysklands
Manchester»), sysselsätter i sina fabriker
omkr. 30,000 arbetare och producerar för omkr. 130
mill. mk om året. Den erhöll stadsrättigheter först
1808, af storhertigen af Berg.
Barmstedt, köping i preuss. regeringsområdet
Schleswig, i södra Holstein, vid Krückau-ån. 2,935
innev. (1890). I närheten, på en ö i ån, ligger
slottet Rantzau, fordom residens för riksgrefvarna
af Rantzau, nu säte för en amtsgericht.
*Barn. Om barns (»minderåriges») arbete i fabriker
m. m. se Arbetarefrågan. Suppl. och, hvad Sverige
särskildt angår, k. förordn. af d. 18 Nov. 1881 och
k. kung. d. 22 Juni 1883. Om barns rättsliga ställning
i vissa fall se Börd och Oäkta barn.
Barnaboken. Se Månsson, Peder.
Barnaby [-bi], Sir Nathaniel, engelsk mariningeniör,
f. 1829 i Chatham, utbildade sig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
