- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
609-610

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barrière ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

märkligaste åtgärden från hans ministertid torde vara
Tunisiens läggande under franskt protektorat. B. är
sedan 1839 ledamot af Institutet. Bland hans literära
arbeten må, utom hans öfversättningar af Aristoteles,
påpekas hans versifierade öfvers. af »Iliaden» (1869)
och hans Étude sur François Bacon (1890).

Barthius, Casp., den latiniserade namnformen för
Kaspar von Barth (se denne och jfr Latinska
literaturen,
sp. 865).

Bartholdi, Frédéric Auguste, fransk bildhuggare,
f. 1834 i Kolmar, studerade först måleri under
Ary Scheffer, men öfvergick till skulptur och
har förvärfvat sig rykte genom karakteristiska
porträttstoder. Till hans äldre arbeten höra Dödens
genius, Fridens stunder, Vereingetorix
(ryttarestod
1870). Han deltog i 1870–71 års krig i Garibaldis
generalstab och har derefter bl. a. utfört Elsass’
förbannelse
(1872. bronsgrupp), dubbelbyst af
Erckmann och Chatrian, statyer af Martin Schongauer,
amiral Bruat och general Rapp (alla i Kolmar), ett
lejon,
såsom symbol för Belforts tappra försvar,
och friheten upplysande verlden (1884), kolossal
stod, utförd i koppar och jern, vid ingången till
New-Yorks hamn, der den tjenat till fyr. »Friheten»,
en gåfva af franska folket till Nord-Amerikas förenta
stater, öfverlemnades d. 4 Juli 1884 till amerikanske
ministern i Paris, Morton, och aftäcktes i New York
d. 28 Okt. 1886. »Friheten» är verldens största
staty. Till facklans spets i den upplyfta högra
handen är den 46 m. hög och väger 225 ton. En trappa
leder i figurens inre upp till hufvudet, som rymmer
40 personer. Den 47 m. höga granitunderbyggnaden,
på hvilken statyn står, uppfördes enligt R. M. Hants
ritning medelst bidrag af amerikanska medborgare.

*Bartholin. — 6. Rasmus (Erasmus) B., broder
till B. 2 och B. 3, föddes 1625 och afled 1698 såsom
professor i medicin vid Köpenhamns universitet. Han
förvärfvade sig ett namn såsom matematiker, astronom
och fysiker; så var han den förste, som upptäckte
ljusets dubbelbrytning.

Bartholinska körtlarna (Glandulae Bartholianeae),
anat., äro tvänne rödgula, runda eller ovala
bönstora kroppar, som ligga en på hvar sida
vid mynningen af moderslidan och motsvara de
Cowperska körtlarna hos mannen. Deras utförsgångar
öppna sig nedanför hymen. De upptäcktes af
den franske anatomen G. J. Duverney (född
1648, död 1730) hos kon och af danske Läkaren
Kasper Bartholin (se Bartholin 4) hos qvinnan.
R. T–dt.

Bartholomäussee [-se], alpsjö i Oberbajern. Se
Königssee.

Barthou, Jean Louis, fransk politiker, född i
Oloron-Sainte-Marie 1862, juris doktor, advokat,
valdes 1889 till deputerad och inträdde 1894
såsom arbetsminister i Dupuys andra kabinett. Då
»conseil d’état» förklarade staten skyldig till en
snart sagdt obegränsad räntegaranti för Syd- och
Orléansjernvägsbolagen på grund af en af dem
med dåv. arbetsministern Raynal 1883 ingången
öfverenskommelse, nedlade B. i Jan. 1895 sitt ämbete,
emedan han ej ville gifva verkställighet åt nämnda
dom. Hans demission drog med sig ministèrens fall
och presidenten Casimir-Périers.

Bartle-Frere [ba’rtöl frīör]. Se Frere.

*Bartlett, J. E., afled i sin födelsestad d. 28
Maj 1886.

Bartling, Friedrich Gottlieb, tysk botaniker, f. 1798,
blef 1837 professor och direktör för botaniska
trädgården i Göttingen och dog 1875. Hans arbeten
utgöra hufvudsakligen bidrag till den botaniska
systematiken. Här må nämnas Flora der österreichischen
küstenländer
(1825), Ordines naturales plantarum
(1830) och Vegetabilia cellularia in Germania
septentrionali
(tills, med E. Hampe, 1834–36). — Om
Bartling-Braun-Eichlerska systemet se Växter, sp. 47.

*Bartoli, Taddeo di. Se Bartolo, T. Suppl.

Bartoli, Adolfo, italiensk literaturhistoriker,
f. 1833 i provinsen Massa-Carrara, idkade
juridiska studier och var 1856–59 medredaktör af
»Archivio storico italiano», förestod derefter olika
undervisningsanstalter och är sedan 1874 professor
uti italienska literaturen vid högskolan Istituto
di studj superiori uti Florens. B. har utgifvit
flere editioner af äldre italienska literaturalster
och författat bl. a. I viaggi di Marco Polo (1859),
I precursori del rinascimento (1877) och Storia della
letteratura italiana
(bd 1–8, 1878–89, nående fram
till Petrarca), hvilket verk skattas ganska högt. Han
har utgifvit och med inledning försett »Scenari
inediti della commedia dell’ arte» (1881 o. följ.).

Bartolister. Se Bartolus. Suppl.

Bartolo, italiensk rättslärd. Se Bartolus.
Suppl.

*Bartolo, Taddeo di, italiensk målare, f. i Siena
omkr. 1363, d. 1422, hör till de Siena-målare, som
berördes af Giottos anda. Han var son till en
barberare, Bartolo di Mino, icke till målaren Bartolo
di Fredi (1330–1410); denne var hans lärare. Han
är den siste, som för 1300-talets tradition öfver
till »quattrocento». Af hans arbeten märkas ett
triptychon (altartafla med 2 dörrar), Madonnan
med 4 helgon (1390, förr i Pisa, nu i Louvre),
väggbilder i kapellet i Sienas Palazzo pubblico,
scener ur Marialegenden, hans hufvudarbete (1407),
samt forntidens store män jämte andra antika
och mytologiska personer (1414), i försalen till
samma kapell. För öfrigt finnas af honom arbeten
i S. Gimignano och Perugia samt på andra ställen.
C. R. N.

Bartolo, Domenico di, italiensk målare, f. i
Asciano nära Siena, d. 1449, lärjunge till Bartolo di
Fredi, betecknar omslaget i stil inom Siena-skolan,
ty hos honom börjar ungrenaissancens realism att bryta
fram, dock endast ställvis, under det att den gamla
uppfattningen och detaljformningen ännu behålla
öfverhand, t. ex. i hans väggmålningar i Ospedale
(1440–44). För öfrigt nämnas af honom ett stort
altarverk, Madonnan med 4 helgon och knäböjande
stiftarinna, samt dertill predella (fotstycke)
med bilder ur Johannes Döparens lif (1438, nu i
Perugias pinakotek) samt altartafla i dômen i Asciano.
C. R. N.

Bartolo, Giovanni di, kallad Rosso, d. efter 1451,
italiensk bildhuggare, var lärjunge af Donatello,
som han biträdde vid dennes arbete med statyerna
på Kampanilen i Florens. Han utförde gemensamt med
honom 1421 den storartade gruppen Abraham och Isak
och ungefär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free