Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger / 617-618 (1896) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bascom ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Olika utvecklingsstadier af en basidie.

utmärkände är att de ega asci och askosporer, så är för
basidiomyceterna det karakteristiskt att de alla
ega basidier, som utveckla
basidiosporer. Förökningen sker hufvudsakligen med tillhjelp af
dessa basidiosporer. Från myceliet eller svampens
vegetativa del utväxa hyfer (se a i fig.), som
ofta äro samlade i en särskild svampfrukt, till
basidier. Dessas utseende och beskaffenhet äro de
vigtigaste kännetecknen på de skilda hithörande
grupperna. Basidierna förblifva antingen (se
fig.) odelade eller dela sig före sporbildningen
genom tvär- eller längdväggar i vanligen fyra rum,
som hvart och ett bär en spor på en kortare eller
längre stjelk (sterigma). Hos de odelade basidierna
utväxa vanligen 4 kägelformade spetsar, sterigmer
(se b i fig.), hvilkas ändar växa och fyllas med
protoplasma. Basidiens cellkärna delar sig i 4, och i
hvar och en af de 4 sterigmerna upptränger en kärna.
Sedan en skiljevägg uppstått, afsnöres den öfversta
delen såsom en basidiospor (se c i fig.). Oftast
äro basidierna förenade i större antal i s. k.
hymenier (se d. o.), som intaga en bestämd plats på
svampfrukten. — Till förökning kunna tjena äfven
knoppceller, konidier (se
Ascomycetes. Suppl.), samt en egendomlig form af dessa, som
fått namn chlamydosporer. Fortplantning
på könlig väg är ej känd.

Då dessa svampars utseende och öfriga beskaffenhet
i mycket hög grad vexla, hänvisas i öfrigt till de
enskilda ordningarna och familjerna. Klassen indelas
af olika forskare på något olika sätt. Rostrup (1891)
har följande indelning:

1:sta underklassen:			Protobasidiomycetes.
	1:sta	fam.	Ustilaginaceae, brandsvampar.
	2:dra	»	Uredineae, rostsvampar.
	3:dje	»	Tremellaceae, darrsvampar,

jämte ytterligare tvänne mindre vigtiga familjer.

2:dra underklassen:			Autobasidiomycetes.
	1:sta	ordn.	Hymenomycetes (dit höra alla våra vanliga hattsvampar).
	2:dra	»	Gastromycetes.
	3:dje	»	Basidiolichenes, (basidiomycet-) lafvar.

Som man af artiklarna under nu nämnda familjer och
ordningar finner, hör till denna klass
ett mycket stort antal af de för menniskan både
direkt och indirekt vigtigaste af alla svamparter.
G. A.

*Basidiosporer, bot. Se äfven
Basidiomycetes. Suppl.

*Basidium. Se äfven Basidiomycetes. Suppl.

*Basilan (äfven kallad Isabela) hade 28,226
innev. 1889 på en areal af 1,283 qvkm.

Basile, Giovan Battista, grefve af Torone,
neapolitansk dialektskald och sagoförtäljare, gjorde
i början af 1600-talet krigstjenst hos venezianerna
i Grekland och var från 1610 en tid fäst vid hofvet
i Mantua. Han afled före 1634. B:s mera framstående
arbeten äro skrifna på neapolitansk munart och utgöra
det förnämsta, som derå finnes författadt. Särskildt
märkligt är prosaarbetet Il pentamerone (af
Grek. pente, fem, och hemera, dag), en samling af
50 med grotesk uppsluppenhet berättade folksagor,
i likhet med Boccaccios »Decameron» omslutna af en
novellistisk ram och jämnt fördelade på fem dagar. Af
denna i sin färgrika fantastik äktitalienska bok
utgafs en uppl. senast 1891. Den är öfversatt till
flere språk (på tyska 1846). På sin hembygds dialekt
skref B. äfven Opere poetiche (1613) och ekloger
under titeln Le muse napolitane (1635, flere uppl.).

Basile, Giambattista Filippo, italiensk arkitekt
och konstskriftställare, f. 1825 i Palermo, vann
filos. doktorsgrad i de matematiska vetenskaperna
vid dervarande universitet, studerade derefter
byggnadskonst i Rom under den berömde L. Caninas
ledning och erhöll 1860 en professorsstol i arkitektur
i Palermo. Han har utfört prisbelönta ritningar till
och ledt byggandet af operahuset derstädes, uppgjort
ritningen till italienska afdelningens fasad vid
verldsutställningen i Paris 1878 m. m. På det literära
området har B. uppträdt såsom utgifvare af »Giornale
di antichità e belle arti» (1863–65) och skrifvit
bl. a. Principii di aussetismo architettonico
(1871; med termen »aussetism» betecknar B. konsten
att konstruera byggnader, som tåla betydligare
tillbyggnader utan att skadas till sin karakter och
evrytmi), Curvatura delle linee dell’ architettura
antica (1884) och Gli ordini architettonici della
scuola italica (1887).

Basilia l. Basilea, romarnas namn på staden Basel.

Basilianer. Se äfven Basilius af Ancyra.

Basilier [-liē], Ida, finsk sångerska, född
i Uleåborg d. 10 Sept. 1846, studerade 1867
70 vid konservatoriet i Paris och 1871 hos fru
Nissen-Saloman i Petersburg samt blef snart känd
såsom den populäraste sångerska i Finland, der hon
konserterade t. o. m. på de aflägsnaste orter. Under
åren 1870–80 gaf hon i Finland, Sverige och Norge 700
konserter, uppträdde dessutom i München, Paris,
Lybeck och Petersburg samt deltog i Trebellis
turné i England 1877. Senast 1884 konserterade
hon i Stockholm. Ännu större triumfer firade hon
emellertid på operascenen. Redan 1870 medverkade
hon i Helsingfors vid några operaföreställningar på
finska språket; senare debuterade hon i Stockholm på
k. operan såsom Rosina i Barberaren», Rose Friquet
»Villars’ dragoner» och Lucie samt var engagerad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>