Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beauxit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han erhöll sjuttonårig handtverksföreningens
stora silvermedalj, genomgick Tekniska skolan
och besökte 1872. med ett statens resestipendium,
utställningen i Köpenhamn samt 1873 verldsexpositionen
i Wien, der han lyckades erhålla någon inblick i ett
nytt konstindustrielt förfaringssätt, lädermosaik
l. läderintarsia (se Intarsia), hvilket han
sedan dess på egen hand fört betydligt framåt. Från
1881 förvärfvade Viktor B. sig äfven skicklighet
i läderplastik (punsning i tjockt läder till rent
reliefarbete). De många praktarbeten af nämnda två
slag, hvilka från början af 1880-talet årligen
utgått från F. Beck & Sons verkstad (för den
kungliga familjens, korporationers och enskildes
räkning), hafva samtliga utförts af B. sjelf, den
ende i vårt land, som i nämnvärd mån utöfvat dessa
svåra, men tacksamma konstindustrigrenar. Han blef
1881 samtidigt med fadern hedersmästare i Berlins
bokbindareförening och erhöll bl. a. guldmedalj på
utställningarna i Paris 1894 och i Lybeck 1895. Till
firmans 50-årsjubileum 1893 utgaf han en illustrerad
minnesskrift, innehållande bl. a. en återblick på
firmans verksamhet, under titeln Spridda drag till
bokbinderiets i Sverige historia 1843–1893. Firmans
mest uppmärksammade praktarbeten äro presentalbum,
diplomportföljer (till hedersgåfvor), diplomrullar,
biblar, ramar, skrin m. m.
3. Beck, Julia, textarinna, målarinna, den föregåendes
syster, född i Stockholm d. 23 Dec. 1853, genomgick
Akademien för de fria konsterna 1873–77 och utmärkte
sig för sina särdeles konstnärligt utförda textningar,
bl. a. i guld, silfver och färger till de album och
diplompermar, som af fadern utfördes. Hon studerade
derefter målarekonsten i Paris för Bonnat och Gérôme
samt väckte på »salongen»
1880 uppseende med ett sjelfporträtt. 1883 erhöll
hon en ny lärare i Alfred Stevens. Fröken B., som
fortfarande vistas i Paris, har utom porträtt målat
stämningsfulla, om fint natursinne och omsorgsfulla
studier efter naturen vittnande landskap samt
emellanåt återvändt till textningskonsten.
*Beck, Karl, dog i Währing, vid Wien, 1879.
*Beck, Johann Nepomuk, afgick 1885 från scenen. —
Hans son Joseph, f. 1850, är äfvenledes baritonist
och sedan 1878 anställd vid Stadtteatern i Frankfurt
am Main.
*Beck, Johan Vilhelm, blef 1874 kyrkoherde i sin
födelsesocken Örslev vid Slagelse, hvarest han redan
1856–65 hade varit kaplan hos sin fader. »Den inre
missionen» har under hans ledning (sedan 1861) vuxit
till en makt i landet och å flere orter vunnit en
synnerligen stor anslutning. B. utgifver sjelf dess
»Tidende», som numera har 14,000 prenumeranter. Genom
sin förmåga som agitator utöfvar han en utomordentlig
makt öfver sina anhängare. I bokform hafva utgifvits
hans predikosamlingar Fjorten prædikener (1867;
»Fjorton predikningar», 1868), Nyt og gammelt (1869;
4:de uppl. 1887), Fra livets kilde (1881) och Paa
livets vej (1885). E. Ebg.
Beck, Friedrich von, friherre, österrikisk militär,
f. 1830, deltog i de ungerska och italienska krigen
1849 och italienska kriget 1859, blef 1866 öfverste
och året derpå chef för kejsarens militärkansli,
1878 fältmarskalklöjtnant och friherre,
1881 chef för generalstaben och 1889 fälttygmästare.
Beckblomstret, bot. Se Tjärblomster.
*Becker, von, svensk-finsk adlig slägt. —
1. Johan von B. föddes 1610. — 6. Adolf von
B. var den förste finne, som valde Paris (Couture,
Courbet, Cogniet, Hébert, Bonnat) till konstnärlig
utbildningsort. Han hemtar sina motiv mestadels
ur barnaverlden och folklifvet, i synnerhet det
franska och österbottniska. Äldre och figurrikare
taflor af B. äro bl. a. På dödsbädden (1874;
finsk allmogebild) och Efter middagen (parisisk
arbetarefamilj-scen). I senare taflor med vanligen
endast en eller två figurer har han egnat särskildt
intresse åt belysningseffekter; så i Après la séance
(1880), Litet åt katten (parisisk slagteribild, 1882)
och På kafét (1885). Han erhöll silfvermedalj vid
verldsexpositionen i Wien 1873 samt guldmedalj (jämte
titeln akademiker) s. å. i Petersburg och 1885 vid
allm. finska utställningen. Vid verldsutställningarna
i Paris 1878 och 1889 var han finsk kommissarie. 1879
tillades honom professors namn och värdighet. 1892
tog han afsked från teckningslärareplatsen vid
universitetet. — 7. Frans Josef von B., finsk läkare,
broder till B. 6, född i Åbo d. 19 Juni 1823, blef
student i Helsingfors 1839, filos. kandidat och
magister 1844, med. kandidat 1847, med. licentiat
1850 och med. doktor vid promotionen 1860. Efter
afslutade examensstudier egnade B. sig först åt
fysiologisk kemi och blef 1854 den förste innehafvaren
af lärostolen i fysiologisk kemi och farmakologi
vid Helsingfors universitet, efter det att han 1853
utgifvit en afhandling Om kolhydraternas förändring
inom den lefvande djurkroppen. Snart nog drogs han
dock öfver till oftalmologien och förblef för sitt
återstående lif denna sin specialitet synnerligen
hängifven. Då oftalmologien 1871 afskildes från
lärostolen i kirurgi, och en särskild e. o. professur
inrättades för densamma, förordnades v. B. att
förestå denna och den dermed förenade kliniken
för ögonsjukdomar. Såsom praktisk ögonläkare åtnjöt
B. ett stort och berättigadt anseende; såsom lärare i
ögonläkekonst var han oförtruten och tillgodogjorde
på ett utmärkt sätt det tillgängliga materialet för
undervisningen. Bland hans skrifter märkes i främsta
rummet af handlingen Untersuchungen über den bau
der linse bei dem menschen und den wirhelthieren
(i »Archiv für ophthalmologie», 1863), i hvilken
han lemnar den första riktiga framställning af
linsfibrernas utveckling och förlopp. Dessutom
offentliggjorde han ett antal kasuistiska meddelanden
m. m. B. tog 1885 afsked från professuren och dog
i Helsingfors d. 21 Nov. 1890. Största delen af
sin efterlemnade, icke obetydliga förmögenhet
testamenterade han till Helsingfors stad för
inrättandet af en blindanstalt. 7. R. T–dt.
*Becker, Karl Friedrich. Hans
»Världshistoria, omarbetad och till våra dagar
fortsatt af professor Wilhelm Müller» började
1894 utgifvas illustrerad i svensk bearbetning af
O. W. Ålund.
*Becker, Karl Ferdinand, orgelspelare och
musikskriftställare, afled 1877.
*Becker, Peter Villemoes, afled d. 5 April 1877.
*Becker, Johann Philipp, afled 1886.
*Becker, Karl
Ludwig Friedrich, tysk målare, f. 1820 i Berlin, der han först
studerade. 1843 öfvergick han till München, vid hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
