- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
691-692

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belgorod ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svågern Mantegna. Sådana äro Kristi förklaring
och Kristus på korset med Maria, och Johannes
(bägge i Museo Correr) samt flere framställningar
af Pietà i Bergamo, Dogepalatset, Rimini (målad
för Sigismondo Malatesta, död 1468), Gal. Poldi och
Brera i Milano, den sista bäst. Utom detta ämne har
mästaren oupphörligt upprepat att skildra Madonnan
med Kristusbarnet,
hvari han utbildat sin härliga
madonnatyp: så tre olika i Akademien, en i Brera, en i
Bergamo, en i Treviso, flere olika i Londons National
Gallery och i Berlins museum. Nästan alla äro
utförda i tempera, med stor lyskraft i koloriten och
fint spel i ljuset, i synnerhet i landskapet. Straxt
efter Antonello da Messinas uppträdande i Venezia,
omkr. 1473, började B. sina försök i den nya tekniken,
och redan 1475 hade han drifvit fulländningen i denna
derhän, att han kunde alstra ett sådant härligt verk
som Marias kröning (i S. Francesco i Pésaro). Sedan
följde den stora altartaflan med Madonnan mellan sex
helgon
(1479, nu i Akademien) jämte flere tronande
madonnor i S. Zaccaria och S. Francesco della
Vigna. Särskildt att iakttaga är den gruppering, som
der af B. användes. Han sammansluter figurerna inom en
nisch eller i en öppen pelarehall till hvad man kallar
en »Santa conversazione» (Heligt samtal, se d. o.),
der figurerna stå tillsammans utan tillbedjan eller
andakt, blott i lycklig samvaro, hvilket förlänar
dem ett öfver det menskliga lyftadt uttryck; dertill
kommer slutligen äfven vanligen på tronens trappsteg
en liten musikängel med luta eller viola såsom
yttre symbol för detta i sann mening musikaliska
innehåll. En af hans härligaste altartaflor af
denna art var den Tronande madonnan i S. Giovanni e
Paolo, som förstördes 1867 vid en eldsvåda i kyrkans
sakristia. Utmärkt för sin glödande ton är framfor
alla en annan tronande madonna i kyrkan Frari, som
för öfrigt är insatt i det yppersta ramverk i hela
Venezia. — B. var också, liksom alla stora konstnärer
i Italien, framstående såsom porträttmålare, ehuru
antalet af ännu bibehållna porträtt icke är stort. En
profilbild af dogen Giovanni Mocenigo (1478–85)
finnes i Mus. Correr i Venezia; bröstbild af dogen
Leonardo Loredano (1501–21) i Londons National
Gallery; ett mansporträtt i Uffizi (Florens) och
ett på Capitolium-galleriet i Rom kallas båda med
orätt sjelfporträtt. — På gamla dagar vände B. sig
äfven till ämnen från den klassiska forntiden,
med hvilka han förr icke sysselsatt sig. Hit hör
en Bacchanal, framställande Merkurius med satyrer
och nymfer samt Silenus på sin åsna (1514), utförd
för hertig Alfonso af Ferrara, nu hos hertigen af
Northumberland på Alnwick Castle i England, samt
en halffigur i kroppsstorlek af Venus med spegeln
(nu i kejserliga museum i Wien). — Gianbellini,
såsom han kallades, hör till ungrenaissancens
älskvärdaste målsmän i Italien, utmärkt ej blott för
sin ypperliga teknik, utan för den ädla karakter och
den själfullhet, som han förstod att inlägga i sina
anspråkslösa, enkla, ingalunda svärmiska, men dock
poetiska figurer, framförallt madonnor, uppfyllda
af en egendomlig, oskuldsfull skönhet. Från honom
utgår den venezianska målareskolans storhet under
högrenaissancens århundrade. C. R. N.

Bellini, Lorenzo, italiensk läkare, född d. 3
Sept. 1643 i Florens, blef 1663 professor i
filosofi och teoretisk medicin i Pisa, men
flyttades redan samma år till professuren i
anatomi dersammastädes. År 1693 tog han afsked
från detta ämbete och bosatte sig i Florens såsom
praktiserande läkare, blef lifmedikus hos storhertig
Cosimo III af Toskana och dog d. 8 Jan. 1704. —
Redan vid 19 ars ålder utgaf B. sin berömda bok
Excercitatio de structura et usu rerum (1662),
hvari han visar, att njuren väsentligen är ett
konglomerat af kanaler. Dessutom offentliggjorde han
flere andra arbeten, som samlade utkommo 1708 (ny
uppl. 1747). B. var äfven skald. R. T–dt.

*Bellinzona är sedan 1881 hufvudstad i kantonen Ticino, med 3,290
innev. (1888).

*Bellis. Jfr Tusensköna och Vättar.

Bellit (af Lat. bellum, krig), kem. tekn., ett af
svensken C. Lamm 1886 uppfunnet, genom sammansmältning
af ammoniumnitrat och dinitrobenzol, nitronaftalin
e. d. nitroföreningar beredt sprängämne, som
utmärkes genom sin svårantändlighet. Bellit
exploderar icke vid upphettning eller för slag,
men väl med tillhjelp af knallqvicksilfver och
utvecklar då i hög grad brisanta egenskaper.
P. T. C.

*2. Bellman, Karl Mikael. År 1877 publicerade
C. Eichhorn i 2 delar »Skrifter af C. M. B. Ny
samling efter skaldens egna handskrifter och andra
samtida källor», och 1895 utgaf R. Steffen »Outgifna
dikter af C. M. B.» jämte ett historiskt-kritiskt
utkast rörande B:s diktning. — I Bremen utkom 1892
i tysk öfversättning af P. J. Willatzen ett urval
af »Fredmans epistlar» och »Fredmans sånger» under
titeln »Der Weingott des Nordens» (!), med en »Studie»
öfver B.

Af nyare Bellmans-literatur må nämnas: A. Fryxells
angrepp på Bellmansförgudningen, i hans »Berättelser
ur svenska historien», del 45 (1878), och C. Eichhorns
granskning deraf i »Bellman och hans senaste biograf»
(1879), A. Björkman: »Bellmansforskning» (1892),
N. Erdmann: »C. M. B. Hans omgifning och samtid»
(1895), tidskriften »Ord och bild», årg. 1895,
som bl. a. rörande B. innehåller »Konturer
till en Bellmans-karakteristik» af O. Levertin,
tidskr. »Samlaren», hvars årg. 1895 uteslutande är
egnad åt Bellmansstudier, samt, specielt rörande
Bellmansmelodierna, J. Bagge: »Bellmaniana» (i
»Samlaren», 1881) och »Anmärkningar till melodierna»
i »Musiken till C. M. B:s sånger, arr. af E. Drake»
(ny uppl. 1881), J. Flodmark: »Bellmansmelodiernas
ursprung» (1882), och A. Lindgren: »Bellmansmusiken»
(i »Samlaren», 1895). — Bland berömda Bellmanssångare
från flydda tider må erinras om skådespelaren Lars
Hjortsberg, kaptenen A. A. Raab, Upsala-studenten
P. U. Kernell, målaren G. U. Troili och hofrättsrådet
H. M. Munthe; bland nu lefvande sådana står
Sv. Scholander främst. — Enligt tidningsmeddelande
aftäcktes 1894 en Bellmansstaty i Brooklyn vid New
York, modellerad af den danske bildhuggaren Leth.

Bellmansdagen. Skalden Bellmans genom sällskapet
Par Bricoles försorg resta byst å k. Djurgården
aftäcktes d. 26 Juli 1829 med stor högtidlighet, i
närvaro af konung och tronföljare samt folk ur alla
samhällsklasser. Alltsedan dess firas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfas/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free