Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bercy ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1701 (1893), Augustinerklostret i Konungahälla
(1894), Dragsmarks klosters historia (1895)
m. m. B. förbereder utgifvandet af anteckningar
om Göteborgs äldre teatrar, hvartill materialet
är samladt. B. är korresponderande ledamot
af Vitt. hist. o. ant. akademien (1882) samt
ledamot af Vet. o. vitt. samhället i Göteborg
(1885) och k. nord. oldskriftselskab i Köpenhamn.
K. W
*Berga. 1. Socken i Skaraborgs län. 2,360 har. 541
innev. (1894). Annex till Hassle, Skara stift,
Mariestads kontrakt. — 2. Socken i Kronobergs
län. 17,861 har. 3,229 innev. (1894).
Berg-aborren, zool. Se Kungsfiskslägtet.
Bergaigne [bergä’nj], Abel, fransk språkvetenskapsman,
indolog, universitetslärare, född d. 31 Aug. 1838 i
Vimy (depart. Pas-de-Calais), inträdde, följande sin
faders exempel, på tjenstemannabanan inom »Service
de l’enregistrement», men på grund af sina literära
och vetenskapliga intressen öfvergaf han henne
snart för att i Paris egna sig åt indologiska
och språkvetenskapliga studier, särskildt under
ledning af den såsom lärare utmärkte sanskritisten
Hauvette-Besnault. Från 1867 verkade B. som lärare
i sanskrit (»répétiteur») vid den nyinrättade
»École pratique des hautes études en Sorbonne»,
en verksamhet, som afbröts af hans deltagande i
fransk-tyska kriget, der han tjenade såsom löjtnant
i nationalgardet. 1877 blef han lärare (»maître de
conférence») vid universitetet i Sorbonne. Sedan
1885 innehade B. en särskildt för honom inrättad
professur i sanskrit och jämförande indo-europeisk
språkvetenskap i Sorbonne och företrädde samma
ämnen såsom ledamot i »Académie des inscriptions et
belles-lettres». Den 6 Aug. 1888 omkom B. genom
olyckshändelse på en rekreationsvandring i
de franska alperna. — B. var en af de störste
sanskritlärde, som någonsin funnits. Vigtigast äro
hans undersökningar rörande det äldsta indiska
literaturverket, »Rigveda», och dess tolkning, och
med anledning af dem förklarade en tysk auktoritet
(Pischel) B. för den störste kännare af »Rigveda»,
som någonsin funnits. I dessa åt den indiska exegesen
och religionen egnade undersökningar ställer B. sig
alltmer i motsats till R. v. Roth, hvilken genom
den rigvediska delen i den s. k. Petersburg-ordbokon
är den egentlige grundläggaren af det vetenskapliga
rigvedastudiet. B. betonade framförallt, att
»Rigveda» långt ifrån att vara en samling af
jämförelsevis enkla och primitiva minnesmärken af en
ursprunglig, på omedelbar naturåskådning grundad,
religion tvärtom måste betraktas under synpunkten
af en i hög grad utbildad liturgisk och sakrifikal
teknik med i hög grad konstlade och rent af paradoxa
element, m. a. o. att den innehåller offerhymner,
som äro uttryck för en starkt utbildad prest- och
offerreligion. Hans vigtigaste arbeten på detta område
äro La religion védique d’apres les hymnes du
Rig-Veda (3 bd, 1878–83), La Saṁhitā primitive du
Rig-Veda, Nouvelles recherches sur l’histoire
de la Saṁhitā du Rig-Veda, La division en
adhyāyās du Rig-Veda, Études sur le lexique du
Rig-Veda, Recherches sur l’histoire de la liturgie
védique (alla i »Journal Asiatique», det sista
offentliggjordt efter hans död). Rigveda-studiet
tjenar också ett af V. Henry efter B:s död utgifvet
arbete Manuel pour étadier le
sanskrit védique (1890). Sjelf hade B. utgifvit en
allmän sanskritgrammatik, Manuel pour étudier
la langue sanscrite (1884). Såsom sin egentliga
lifsuppgift hade B. uppgjort planen att öfversätta
»Rigveda» enligt af honom i »Religion védique»
framställda grundsatser. Vid hans död funnos
emellertid ännu blott öfversättningar (på försök)
af enstaka hymner, offentliggjorda i »Mémoires
de la société de linguistique de Paris». Andra
öfversättningar af B:s hand äro »Sacountalā, par
Calidāsa, drame en sept actes» (1884; tillsammans
med P. Lehugeur) samt (den buddhistiska) dramen
»Nāgananda» (»la Joie des serpents». 1879, utgör 1
bd af »Bibliothèque orientale Elzévirienne»). Till
sanskrit-området hörde hans förstlingsarbete, en
kritisk edition och öfversättning af »Bhāmini-vilāsa»
(1871). På det språkvetenskapliga området röra sig —
utom en öfversättning af ett arbete af Georg Curtius
— följande arbeten: De la valeitr phonétique de
l’Anusvāra sanscrit, Du prétendu changement de ar
final en o en sanskrit, Da rôle de la dérivation
dans la déclinaison indo-européenne m. fl. (i
»Mémoires de la Société de linguistique de Paris»)
samt den latinska tesen för doktorat De conjanctivi
et optativi in indoeuropais linguis informatione et
vi antiquissima (1877). Af specifikt syntaktiskt
innehåll äro Essai sur la construction grammaticale
con sidérée dans son développement historique,
en sanscrit, en grec, en latin, dans les langues
romanes et dans les langues germaniques; Quelques
observations sur les figures de rhétorique dans
le Rig-Veda (i »Mémoires de la soc. de lingu. de
Paris»): La place del’adjectif épithète en vieux
français et en latin (»Mélanges Graux», 1884);
La syntaxe des comparaisons védiques (»Mélanges
Renier», 1886). Synnerligen vigtiga äro B:s arbeten
pä den indo-kinesiska epigrafikens och kronologiens
område: Une nouvelle inscription cambodgienne;
Les inscriptions sanscrites du Cambodge; Chronologie
de l’ancien royaume Khmér d’après les inscriptions;
L’ancien royaume de Campā dans l’Indo-Chine d’après
les inscriptions (alla i »Journal Asiatique»). De
indo-kinesiska sanskritinskrifterna hafva samlade
utgifvits af B. och Barth i »Notices et extraits»
(bd 27). K. P. J.
Bergalli, Luisa, italiensk författarinna. Se Gozzi 1.
Bergamasco, Guglielmo, italiensk arkitekt och
bildhuggare, lefde och verkade i Venezia i första
tredjedelen af 1500-talet, men om hans lif och
person är eljest intet bekant. Hans kända verk äro
följande: först ett par täcka små byggnader Capella
Cornaro, bibehållet i den alldeles ombyggda kyrkan
SS. Apostoli, qvadrat med kupol och fyra berömda
hörnpelare, samt ett sexhörnigt kapell, Capella
Emiliana vid S. Michele (på den likbenämnda ön)
med utomordentligt rika detaljer (1530). Der finnas
också 3 reliefer, Bebådelsen, Herdarnas tillbedjan
och Heliga tre konungar, som höra till det vackraste
i Venezia från denna tid och måhända äfven äro hans
verk (Burckhardt). De öfverensstämma nämligen i stil
med hans enda kända staty, en S. Magdalena i kyrkan
S. Giovanni e Paolo, lika ljuflig i uttryck, ehuru
oplastisk i draperiet. Vidare har han utfört tredje
våningen å Procurazie vecchie vid Markusplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
