Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergamasker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en icke obetydlig talang såsom dramatisk författare
och publicerade såsom en frukt af sina studier
af dramats historia afhandlingen Det historiska
dramat i Tyskland (doktorsdisp. 1868), men egnade
sig sedermera helt och hållet åt ledningen af den
finska teatern i Helsingfors, hvars nitiske direktör
han varit sedan dess grundläggning, 1872. Han har med
mycken omsorg vinnlagt sig om val af en god repertoar
såväl ur den klassiska som ur den moderna dramatiska
literaturen.
Bergborr, detsamma som bergnafvare. Se d. o.
Bergdusk, bot., en benämning på fjällväxten Saxifraga
cotyledon (se Saxifraga).
*Bergen, stad i Norge. Stadsområdet,
som utgör ett eget amt, 13,55 qvkm., hade
1891 en folkmängd af 53,684 pers. Till
undervisningsanstalter kan också räknas den
nya biologiska stationen, för hvilken uppförts eget
hus i närheten af marin-etablissementet. Värdet af
B:s införsel 1891 utgjorde 31 mill. kr. och af
dess utförsel omkr. 21 mill. kr., deraf fisk
för 13,5 mill. kr. Handelsflottan s. å. räknade
164 ångfartyg, om 100,068 tons, och 89 segelfartyg,
om 19,251 tons. Till hamnen ankommo s. å. 687
fartyg, om 367,300 tons. I kyrkligt hänseende
är staden delad i 6 församlingar: Domkyrkans,
Korskyrkans, S:t Johannes’, Nykyrkans, Mariakyrkans
och Sandvikens. Bergens stift omfattar 39,332
qvkm., med 321,011 innev. (1891).
*Bergen. 1. Striden egde rum d. 19 Sept. (ej
Nov.) och föranledde konventionen i Alkmaar (se
d. o.) d. 18 Okt.
Bergen, flamländska namnet pä belgiska staden Mons
(se d. o.).
*Bergen, C. F. B. v., har under de
senare åren bekämpat den s. k. utilistiska
agitationen i Sverige. I utgifna stridsskrifter
och i föreläsningar öfver ämnen sådana som
»Gudsförnekelsen inför vetenskapens domstol»,
»Finnes det ett lif efter detta?» (hållna i ett
tjugotal svenska städer såväl som mångenstädes på
landsbygden) har han sökt påvisa det haltlösa i den
inhemska ateismens och materialismens påståenden
att »vetenskapen» vederlagt tron på Guds tillvaro
och själens odödlighet. B. är den förste, som sökt
hos de bredare lagren i Sverige sprida kännedom
om resultaten af den moderna psykiska vetenskapliga
forskningen. Efter att hafva på vidsträckta resor
i främmande land inhemtat kännedom om i fråga
varande forsknings arbetsmetod och fastställda
rön stiftade v. B. år 1890 i Stockholm »Svenska
samfundet för psykisk forskning», hvars förebild
var den stora föreningen »The British Society for
psychical research.» I Sept. 1893 bevistade
v. B. »verldens första allmänna religionsparlament»
i Chicago i egenskap af inbjuden representant
för Sverige. Våren 1894 höll han vid det svenska
universitetet Augustana College i Rock Island
(Ill.) tolf föreläsningar öfver ämnet »Vägbrytare
och stormän i Sveriges literatur under det
nittonde århundradet». Det af B. i Dec. 1876
återupptagna utgifvandet af tidskriften
»Framtiden. Ny följd» upphörde med 1877 års
slut, sedan 12 häften utkommit. Af B:s nyare
tryckta skrifter må nämnas Frågor på dagordningen
(1881), Vårt reaktionära »Unga Sverige» (1890)
och Utilismen på de anklagades bänk. En vidräkning med våra gudsförnekare
(1891).
Bergen, A., norsk författare. Se Berntsen, A.
Bergenheim, Edvard, finsk ärkebiskop, född i Vasa
d. 18 Sept. 1798, blef student i Åbo 1817 och
i Dorpat 1819, filos. doktor i Åbo 1823, lärare i
historia vid Fredrikshamns kadettkår s. å. samt lektor
i samma ämne vid Åbo gymnasium 1832. Han prestvigdes
1830. B. var en framstående skolman. Samtidigt med
att han skötte sin lektorstjenst grundlade han i Åbo
en privat läroinrättning under namn af »Realskola
och Realgymnasium», der språkundervisningen
byggdes på moderna språk i st. f. klassiska
språk. Skolan upprätthölls 1840–43. En af honom
utgifven öfversättning och bearbetning från
danskan af H. F. J. Estrups Lärolok i allmänna
verldshistorien (1837) var länge använd i de finska
skolorna. B. utnämndes 1850 såsom innehafvare af
andra förslagsrummet till ärkebiskop i Åbo. Han
deltog i flere ecklesiastika komitéer och förde såsom
talman ordet i presteståndet 1863–64, 1867, 1872 samt
1877–78. Till sitt politiska åskådningssätt var han
konservativ och regeringsvänlig. B. dog i Åbo d. 19
Febr. 1884. Hans barn upphöjdes i friherrligt stånd.
M. G. S.
*Bergenhus. Nordre B. amt, 18,510 qvkm., deraf
657 qvkm. insjöar och 1,604 qvkm. snö och is, hade
87,552 innev. 1891. — Söndre B. amt, 15,607 qvkm.,
deraf 503 qvkm. insjöar och 731 qvkm. snö och is,
hade s. å. 128,213 innev.
*Bergen op Zoom, stad (fästningsverken slopades efter
1867), hade 11,110 innev. 1889.
Bergens stift. Se Bergen, sp. 274. och Suppl.
1. Bergenstråhle, Johan, militär, född d. 13
Maj 1756, son af hofrättsrådet Rudman B.,
blef öfverstelöjtnant vid Nylands infanteri 1788,
öfverste derstädes 1794, generaladjutant
1802, öfverste för Vesterbottens regemente
1805 och generalmajor 1813. Han tog afsked s. å.
och dog i Stockholm d. 7 Mars 1840. B. var
chef för en expedition, som i Juni 1808 utsändes
från Umeå, för att landstiga i Österbotten och
återtaga Vasa stad samt oroa Klingspors motståndare
i ryggen. Expeditionen misslyckades, liksom alla
andra af konungen anordnade expeditioner, då för små
och svagt utrustade krafter för företagen användes.
B. trängde visserligen in i staden, men blef efter
en häftig 3 timmars strid på stadens gator sårad
och tillfångatagen, hvarefter hans kår måste
anträda återtåget.
2. Bergenstråhle, Claes Gabriel, friherre,
landshöfding, den föregåendes halfbroder,
föddes d. 24 Sept. 1787, blef 1804 fänrik vid
Finska gardesregementet (sedermera kalladt
Andra lifgardet), der han avancerade till kapten
1816. Han deltog i landstigningarna i Finland
1808 med åländska fördelningen samt i tyska och
norska fälttågen 1813–14. 1816 inträdde han i
generalstaben, der han 1828 utnämndes till öfverste.
1835 utnämndes han till generaladjutant och
landshöfding i Jönköpings län, B. »kan tryggt
framställas som ett mönster för de landshöfdingar,
som vunnit sin ämbetsmannabildning in toga et in
sago». Bland annat tillväga bragte B. 1837 en
allmän brandstodsförening inom länet, som sedan i
nästan alla län vunnit efterföljd, samt efter fem
särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
