Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beringskjeld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidtaga de reformer, som de lokala behofven i de af
armenier bebodda provinserna erfordra, och garantera
armenierna skydd mot tjerkesser och kurder; på vissa
mellantider skall Porten underrätta makterna om de
för detta ändamål vidtagna åtgärder, och dessa skola
öfvervaka deras utförande. Österrike-Ungern erhöll på
Englands förslag mandatet att »besätta och förvalta»
provinserna Bosnien och Herzegovina, Rumanien,
Serbien och Montenegro förklarades oberoende; de båda
senare fingo sina områden utvidgade. Sydligaste delen
af Besarabien återgafs åt Ryssland, och Dobrudsja
förenades i stället med Rumanien. Grekland hänvisades
rörande områdesutvidgning till direkt uppgörelse
med Turkiet, med löfte om stormakternas bemedling
(se derom Berlinkonferensen. Suppl.). Fri flodfart
på Donau fastställdes i princip, alla fästningar
och fort vid flodens stränder från Jernporten
till mynningen skulle slopas, nya befästningar
ej få anläggas. Bestämmelserna i Parisfördraget
1856 och Londonfördraget 1871 rörande sunden
skulle upprätthållas. Porten förband sig att i
alla delar af riket genomföra religionsfrihet och
borgerlig jämlikhet. Den närmare regleringen af flere
enskildheter, särskildt Bulgariens och Östrumiliens
organisation, förbehölls särskilda kommissioner,
som skulle tillsättas. Den 13 Juli undertecknades
fördragets 64 artiklar (Berlinfreden) af samtliga
fullmäktige.
Bermondsey [bö’rmåndsi], stadsdel i sydvestra delen
af London, grefsk. Surrey. 84,688 innev. (1891). Den
är bebodd af en mängd läderhandlare och garfvare och
har stora marknader för hudar och läder.
*Bermudas-båt, bermudas-tackling. Jfr Houari.
*Bermudas-öarna hafva en areal af 50 qvkm. (0,9
qv.-mil), med 15,519 innev. (1893), deraf 5,916
hvita, resten negrer. De ligga under 64° 50’ v. lgd
fr. Greenw, och äro med holmar och skär omkr. 150,
hvilka hvila på en isolerad underhafsplatå. Endast
de 20 största äro bebodda och ligga i en fortlöpande
halfcirkelformig kedja, omgifna åt n. af en mängd
holmar och skär och vidt utbredda korallref,
medan sydkusten begränsas af en smal refring af
något afvikande byggnad och utseende. Ögruppens
s. k. fastland utgöres af öarna Ireland, Boaz,
Somerset, Bermuda, Long Bird och S:t Georges, förenade
med hvarandra, medelst broar och färjor. Längst
i n. ligger S:t Davids island, och mellan denna
och Bermudas nordvestra udde begränsa holmarna
Cooper’s island, Nonsuch, Castle island, Goat island
m. fl. Castle harbour, en stor hafsvik, som jämte
Harrington sound, Grassey Bay och S:t Georges harbour
bildar utmärkta hamnar. Ögruppen består af korallkalk,
som, der den är blottad, är af mörkgrå färg samt
mycket ojämn, men redan några tum under ytan antager
en jämnare struktur och ännu djupare ned bildar en
slät och homogen, gulhvit eller rent hvit sandstenslik
massa, som fått stor användning som byggnadsmaterial,
lätt bearbetad som den är. Korallrefven, den
nordligaste bildning af detta slag på jorden, äro en
koloni eller utpost af en sydligare regions fauna,
bildad genom utvandring med hafsströmmarna och
afvikande från sydligare bildningar på
grund af förändrade fysiska lifsvilkor. De
upptaga ett vidsträckt område på ögruppens norra
sida och bilda en fast barrier, i hvilka några
få öppningar förmedla inträdet till det inre
lugnare hafsområdet. Genom den svåra inseglingen
bereda dessa korallref öarna ett kraftigt
försvar. Vintertemperaturen är ovanligt hög
(Jan. 16,6°, sällan under 10°) och klimatet sundt,
hvarför ögruppen besökes af nordamerikanerna under
vintern och våren såsom kurort. Hvarken källor eller
brunnar finnas; allt dricksvatten måste samlas i
cisterner. Ögruppen eger i förhållande till sin
storlek en ovanligt rik flora, af hufvudsakligen
vestindiskt ursprung, men så många främmande arter
hafva genom menniskors åtgärder inkommit, att det
är svårt att afgöra hvilka sedan gammalt äro öarna
egna. Rosenlagern (Nerium oleander), i nyare tid
införd och ursprungligen planterad som prydnadsväxt
och till häckar, men nu spridd öfver hela ögruppen,
och Bermudas-cedern (Juniperus bermudiana) äro
den nutida florans mest karakteristiska växter. De
flesta af den tempererade och många af den tropiska
zonens kulturväxter gå väl till. Mest odlas liljor,
tidig potates, lök (om vintern och våren), arrowrot
och tomater för export till Nord-Amerika, Födoämnen
importeras till större delen från Förenta staterna
och Canada. Införseln hade 1893 ett värde af 327,000
pd, utförseln 129,000 pd st. Inkomsterna beräknades
1894–95 till 33,453 pd (deraf tullar 27,700 pd),
utgifterna till 32,430 pd. Krigsstyrkan består af
2 bataljoner infanteri, 2 batterier och 2 kompanier
genitrupper. Den lilla ön Ireland har pansarbatterier
och krigsvarf med stor simmande jerndocka. Sedan
1890 går en telegrafkabel från B. till Halifax i
Nova Scotia. Ögruppen förvaltas af en viceguvernör
och ett verkställande råd af 6 af kronan utnämnda
medlemmar. Representationen består af ett öfverhus,
legislativ council, med 10 af kronan utsedda medl.,
och ett underhus, house of assembly, hvars 36
medlemmar väljas af befolkningen. Röstberättigade
äro alla, som ega jordegendom af minst 60 pds värde,
valbara de som ega sådan af 240 pds värde. Omkr. 1/3
af valmännen äro färgade. — Ögruppen upptäcktes i
början af 1500-talet, före 1511, af en spanior, Juan
de Bermudez, men var länge illa ansedd af sjöfarande
och fruktad för sina stormar och undervattensref. En
till Virginien destinerad engelsk flottilj under
befäl af bl. a. Sir George Somers (efter hvilken
ögruppen äfven benämnes) skingrades af en storm och
amiralskeppet strandade vid B. i Juli 1609, och denna
händelse blef anledning till öarnas kolonisation ett
par år senare. En 1610 skrifven, 1625 utgifven målande
beskrifning af denna storm och skeppsbrottets fasor,
författad af ett ögonvittne, W. Strachey, anses hafva
lemnat Shakspere motivet till den af honom skildrade
stormen i lustspelet »Stormen» (1:sta akten). Öarna
blefvo sedan en koloni af Virginien, förvaltade af
det 1612 bildade Bermudaskompaniet. 1824–61 voro
de deportationsort för brottslingar (sammanlagdt
ditsändes under hela tiden omkr. 9,000). En god
monografi är C. Forsstrands »Bland oleandrar och
liljor» (1895), som ock innehåller en tämligen
rik bibliografi, upptagande de vigtigaste skrifter
rörande ögruppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
