Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bermudez ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flaggstriden inom pressen, men förkastades af
tinget. Juryreformen hade en varm förkämpe i
B., och han var en af dem. som 1882 framlade
ett med hans motivering försedt förslag till
lag om jurys införande, liksom han var medlem
af den komité, som hade att lägga sista handen
vid »Lov om rettergangsmaaden i straffesager»
af d. 1 Juli 1887. Likaså har han hyst stort
intresse för utvecklingen af landets penning-
och bankväsende, och han valdes 1881 af stortinget
till direktörssuppleant i Norges hypoteksbank och
är sedan 1884 en af dess direktörer. 1884 blef han
medlem af en kungl. komité för utarbetande af en ny
lag för Norges bank, och 1892 deltog han som Norges
representant i den internationella myntkonferensen
i Bruxelles. Vidare har han sysselsatt sig med
reformer i bränvins- och öllagstiftningen, varit
ordförande i en 1889 tillsatt bränvinskomité,
hvars förslag till bränvinslagstiftning i hufvudsak
blef lag 1894, deltagit i flere internationella
alkoholkongresser och i öfrigt sökt motverka
rusdryckernas missbruk. Äfven för skyttesaken har
han varit verksam, dels som ordförande i många år
i Kristiania »skytterlag», dels som förslagsställare
(1881) till de efter schweiziskt mönster organiserade
»folkevæbningssamlag». Äfven i qvinnofrågan har han
varit en föregångsman, bl. a. genom att verka för
reformer i lagstiftningen om förmögenhetsförhållandet
mellan makar, för universitetets öppnande för
qvinliga studenter och som ordförande i den 1884
upprättade »Norsk kvindesagsforening». Sedan 1888
har han icke tagit aktiv del i det politiska lifvet,
men i tal och skrift (bl. a. i »Nordisk tidskrift»,
1890–92) har han behandlat frågor, som stått på
dagordningen. — En kusin till honom, Karl Kristian B.,
f. 1841, sedan 1874 direktör för tekniska, skolan
i Bergen, stortingsman sedan 1886, var 1891–93
medlem af ministèren Steen såsom chef för Kirke-
og undervisningsdepartementet.
Berneray [-rä], en af Barra-öarna (se d. o. Suppl.).
*Bernfjördr är oriktig form för Berufjördr.
*Bernhard, hertig af Sachsen-Weimar. Jfr G. Droysen: »Bernhard
von Weimar» (2 bd, 1885). B:s bref till rikskansleren
A. Oxenstierna utgåfvos 1895 af Vitt., hist. o. ant.
akad. genom P. Sondén.
Bernhard, Anton, prest, påflig kammarherre, född d. 14
April 1810 i Gumstedt vid Kolmar, Elsass, studerade
i Strassburg, der han blef prestvigd 1837, och kom i
Okt. 1842 till Stockholm såsom utnämnd kyrkoherde vid
dervarande katolska församling samt qvarstod i denna
befattning i mer än femtio år. Han afled i Stockholm
d. 19 Febr. 1893. Bland B:s skrifter, mestadels af
polemisk art, må nämnas Om katholska lärans sanning
(3 häften, delvis öfversättning, 1858–60), som
framkallade några svar och gensvar, Dr M. Luthers
rättfärdiggörelse framställd och granskad (1877), Om
den apostoliska successionen inom den svensk-lutherska
kyrkan (1881) och »Luthermyten» och U. L. Ullmans
öfversvinneliga sofismer (1885). Derjämte utgaf
han »Katholska kyrkans reqviemsmessa» (1853) och
»Missale romanum eller Messordning för årets alla sön-
och helgedagar inom
katholska kyrkan, med latinsk och swensk text»
(1863).
*Bernhard af Clairvaux. I sammanhang med
cisterciensordens fest till firande af den helige
Bernhards 800-års minne 1891 utgaf L. Janauschek
en »Bibliographia Bernardina», omfattande alla
upplagor af B:s skrifter, biografiska teckningar om
honom m. m. »Helige Bernhards skrifter i svensk
öfversättning från medeltiden» utgåfvos 1866
af H. Wieselgren (i »Sv. fornskriftssällsk:s saml.»).
*Bernhardi, T. von, afled d. 12 Febr. 1887. Han utgaf
1879 Vermischte schriften (2 bd) och 1881 Friedrich
der grosse als feldherr (2 bd).
Bernhardshunden. Se Hunden, sp. 71.
Bernhardt, August, tysk
forstman, f. 1831, d. 1879 såsom öfverforstmästare
och föreståndare för skogsinstitutet i Münden,
författade bl. a. Die waldwirthschaft und der
waldschutz (1869), Forststatistik Deutschlands
(1872), Geschichte des waldeigenthums,
der waldwirthschaft und forstwissenschaft
in Deutschland (3 bd, 1872–75; B:s mest
framstående arbete) och Die preussischen forst-
und jagdgesetze (2 bd, 1878). B. var från 1873
medlem af preussiska landtdagen och tillhörde der
det konservativa partiet.
Bernhardt [bärnār], Sarah
(egentl. Rosine), fransk skådespelerska, född
i Paris d. 22 Okt. 1844 (eller i Le Havre d. 22
April 1843), naturlig dotter till en holländsk-judisk
musiklärarinna och en fransman, blef på faderns
föranstaltande döpt och uppfostrad i ett kloster.
Hon genomgick Paris-konservatoriet 1858–62 och
gjorde derefter en föga bemärkt debut på Théâtre
français, med den påföljd att hon för några år
försvann från tiljan. Från 1867 gjorde
hon med sin ungdomliga grace och sin stämmas
vackra klang lycka på Odéon-teatern såsom
Cordelia i »Lear», Zanetto i Coppées »Le
passant» och drottningen i Hugos »Ruy Blas».
Sedan hon under det fransk-tyska kriget egnat sig
åt de sårades vård, anställdes hon 1871 vid
Théâtre français, gällde der snart som den yppersta
tragédienne sedan Rachels dagar och antogs
till societär 1875. Hennes glansroller blefvo
Phédre, Zaïre, hjeltinnan i La fille de Roland (af
Bornier), Chérubin, Doña Sol i Hugos »Hernani»,
Andromaque och Mrs. Clarkson i »L’étrangère»
(af Dumas). Genom sina vidtberyktade
excentriciteter råkade hon 1879 i misshälligheter
med teaterns styrelse, men medföljde dock dess trupp
på en turné till London s. å, och vann der efter
hand fullständig framgång. Våren 1880 bröt
hon sitt kontrakt med Théâtre français och dömdes
derför till höga böter, men vardt till gengäld ännu
ryktbarare, uppträdde å nyo i England och skördade
fabelaktiga inkomster på en konstresa i Nord-Amerika.
Hon utsträckte derefter sina triumffärder till
södra Frankrike, Italien, Holland, Österrike.
Ryssland, Danmark, Sverige (1883) m. fl. land,
dock ej Tyskland. 1882 gifte hon sig med en
medelmåttig aktör, J. Damala, men efter halftannat
år kom det till en uppseendeväckande brytning
(han dog 1889). Fru B. öfvertog 1882 med sin
naturlige son Maurice B. Ambigu-teatern i Paris,
kreerade s. å. Sardous Fédora på Vaudeville-teatern
och köpte 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
