Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berno ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en innerlig öfvertygelse och en klar, afrundad
form. Grundtonen i dem är apologetisk praktisk. Med
åren förlorade han alltmer sin ungdoms hänförelse för
Vinets frikyrkliga ideal; till sist mognade hos honom
den öfvertygelsen att det var bättre förutsättningar
för ett sundt församlingslif i ett större kyrkosamfund
än i de små frikyrkorna, och 1877 slöto B. och hans
församling sig till Frankrikes reformerta statskyrka,
ehuru de afstodo från statsunderstödet och fingo
tillåtelse att behålla sin egendomliga liturgi. De
starka angrepp, för hvilka B. blef föremål både
från frikyrkliga och från ensidigt statskyrkliga
män, besvarade han med stor skicklighet. Han dog
1889. Tillsammans med Edmond de Pressensé uppsatte
han 1854 tidskriften »Revue chrétienne», till hvilken
han lemnade vigtiga bidrag.
Bert (Fr. berthe, af namnet Berthe), ett slags
förr bruklig garnering af spetsar upptill på ett
klädningslif.
Bert [bär], Paul, fransk fysiolog och statsman,
född i Auxerre, depart. Yonne, d. 17 Okt. 1833,
studerade först juridik och blef 1857 »licencié
en droit», men egnade sig sedan åt medicinen och
naturvetenskaperna. Han vardt 1863 med. doktor
och 1865 doktor i naturvetenskaperna (»docteur ès
sciences naturelles») samt utnämndes till professor
1867 vid fakulteten i Bordeaux och 1869 i fysiologi
vid Sorbonne (Paris). Efter Septemberrevolutionen 1870
blef han generalsekreterare vid prefekturen i Yonne
och var en del af 1871 prefekt i depart. Nord,
nämligen så länge Gambetta, hvilkens politik
han följde, utöfvade diktaturen. 1874 ledamot
af nationalförsamlingen, slöt han sig till
partigruppen »union républicaine» och uppträdde
i församlingen särskildt i undervisningsfrågor,
yrkande på lekmannalärare, obligatorisk skolgång
och kostnadsfri undervisning. I Gambettas »stora
ministèr» (Nov. 1881–20 Febr. 1882) fick han helt
naturligt plats såsom undervisningsminister. Derefter
uppträdde han i kammaren såsom en ifrig förfäktare
af demokratiska och antiklerikala åsigter. Hans
förslag till en sådan organisation af de allmänna
läroverken, att undervisningen öfverlemnades endast
åt lekmän, antogs 1884 af kammaren. Deremot vann han
ej framgång åt sin motion 1885 om försäljning af de
staten tillhöriga biskopsgårdarna och andra statens
byggnader, som inrymde prestseminarier och andliga
ordnar. 1886 utnämndes B. till generalresident i
Tongking och Annam. Han dog i Hanoi redan d. 11
Nov. s. å. och begrofs i sin födelsestad. — Sedan 1879
var B. ledamot af Franska institutet. Ehuru hans tid
var i så väsentlig grad upptagen af allmänna värf,
fann B. dock tillfälle att utöfva en omfångsrik
och betydelsefull vetenskaplig verksamhet. Bland
hans skrifter märkas, utom ett stort antal
smärre afhandlingar, De la greffe animale (1863,
med. doktorsdisput.), Leçons sur la physiologie
comparée de la respiration (1870), La pression
barométrique (1878; prisbelönt af Institutet). Äfven
såsom populär författare var B. på ett framstående
sätt verksam och skref bl. a. Leçons de zoologie
(1880; svensk öfvers. af R. Tigerstedt under titeln
»Lifvet. Lifsföreteelserna hos menniskan och de
högre djuren», 1881–82). En
samling af B:s politiska tal, Discours parlementaires
1872–1881, utgafs 1882. Jfr Bérillon: »L’oeuvre
scientifique de Paul Bert» (1887). R. T–dt.
Bertall, konstnärsnamn för den franske
karrikaturtecknaren Charles Constantin Albert Nicolas
d’Arnoux, f. 1820 i Paris, d. 1882 på sitt gods i
depart. Ardèche. Han studerade målning några år,
men egnade sig från 1843, uppmuntrad af författaren
Balzac, uteslutande åt teckningskonsten under
namnet Bertall (anagram af Albert). I alsterrikedom
öfverträffade han vida både Gavarni och Cham,
men saknade den förres djup och var underlägsen
den senare i bitande qvickhet. Likafullt hörde
B. till de mest omtyckta artister, och hans arbeten
utgöra en rik grufva för sedeskildraren, ty han
kände i bottnen parislifvet inom alla klasser. Han
debuterade med den komiska revyn Les omnibus (1843)
och illustrerade derefter satiriska arbeten af Balzac,
Karr, Souvestre m. m. Till sina större arbeten
skref emellertid B. sedermera sjelf texten. De
förnämsta bland dessa äro La comédie de notre temps
(1873–74), La vie hors de chez soi (1875; en dråplig
satir på badortslifvet) och La vigne (1877). Han var
medarbetare i »Journal pour rire». barntidskrifter och
flere andra illustrerade publikationer. Bl. a. lemnade
han omkr. 4,000 teckningar till »Romans populaires
illustrés».
Bertano, italiensk kopparstickare. Se Ghisi 1.
Bertarid, langobardisk konung. Se Langobarder,
sp. 733.
Bertaut [bärtå], Jean, fransk skald, f. i Caen
1552, d. 1611 såsom biskop i Séez, imiterade i sin
diktning Ronsard, men skref med mera smak, enkelhet
och mjukt behag än denne. Emellanåt framlyser hos
B. ett visst djup i känslan. Hans dikter omfatta
psalmer i gammaltestamentlig stil, erotiska verser
(Les amours), elegier, epistlar, visor, sonetter
m. m. Hans »Oeuvres» utgåfvos bl. a. 1620.
Berteaux [bärtå], Héléna, född Hébert, fransk
bildhuggarinna, född 1825 i Paris, gift med skulptören
Léon B., är lärjunge af sin fader, bildhuggaren
Pierre Hébert (1804–69), och uppträdde 1849 med ett
porträtt under psevdonymen Allelit. Sedermera har
hon gjort sig känd genom en mängd bilder af ideal
art. Såsom exempel anföras Tro, kärlek och hopp
(1859) på ett vigvattensbäcken, Marias himmelsfärd,
gipsgrupp, Vinter, bronsrelief, Ung galler, fånge
hos romarna (1867), marmorfigur, Skeppsfarten,
gafvelfält på Tuilerierna (1865), monumental brunn
i Amiens samt flere kyrkobilder m. m. Hon har stiftat
och är president i målarinnornas och skulptrisernas
förening, som sedan 1881 årligen haft sin särskilda
utställning i Paris.
Berthaut [bärtå], Jean Auguste, fransk militär, född i
Genlis, Côte d’Or, 1817, blef generalmajor 1870 och
utmärkte sig vid försvaret af Paris samt utnämndes
1871 till divisionsgeneral. Han var krigsminister
Aug. 1876–Nov. 1877 och derefter till Mars 1879
befälhafvare för 18:de armékåren (Bordeaux). Död i
Paris 1881.
*Berthelot, M. P. E., blef 1876 generalinspektör för
den högre undervisningen, valdes 1881 till senator
på lifstid och var d. 11 Dec. 1886–d. 18 Maj 1887
undervisningsminister i Goblets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
