Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besutenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i
världshandeln gällande holländska standard». Denna
beskattning skulle börja d. 1 Juli år 1873 och
ökas med en femtedel hvart tredje år, till dess
den uppginge till 4/5 af sockertullen. Detta
riksdagsbeslut jämkades år 1873 sålunda, att
beskattningen skulle stanna med 2/5 af sockertullen,
och att sockerutbytet skulle beräknas efter 6 1/4
proc. Denna beskattning fastslogs ytterligare genom
1882 års riksdagsbeslut. Sedan alltså en viss
fasthet vunnits beträffande beskattningen, uppstodo
under åren 1883–92 nio nya fabriker (bl. a. Säbyholms
såsom fortsättning af Landskronafabriken 1883 och
Staflanstorps 1885). Vid alla dessa fabriker vann
man från början godt ekonomiskt resultat tack vare
tillgången på mera sockerhaltiga hvitbetor och bättre
begrepp hos landtmännen om dessas kultivering samt
till följd af nya förbättrade maskiner. Sockerutbytet
var under odlingsåren 1883/84–1890/91 i medeltal 9,43
proc. (reduceradt till »första produkt» råsocker),
under det endast 6,25 proc. voro beskattade. Dessa
framgångar lockade landtmännen till stark utvidgning
af hvitbetsodlingen och till anläggande af ännu
flere fabriker och saftstationer. Ej mindre än 15
fabriker och 3 saftstationer stå sålunda färdiga att
mottaga hvitbetor till afverkning för »kampanjen»
1895/96. Under tiden hafva inträffat nya förändringar
af beskattningen genom riksdagens beslut år 1891 och
1893. Enligt dessa skall tillverkningsskatten utgå
med halfva tullbeloppet och sockerutbytet beräknas
till 9 proc. af de under kontroll uppvägda betornas
vigt. Genom dessa bestämmelser har skatten, efter
en beräkning per 100 kg. betor höjts från 58,75 öre
till 105,75 öre, men denna omständighet har ej förmått
afskräcka från anläggning af nya fabriker under de två
sista åren. Den nya lagen medgifver nämligen betydliga
undantagsförmåner för nya fabriker belägna på mer
än 30 km. afstånd från äldre fabrik (för Gotland
gälla ännu större förmåner), och bestämmelsen om 9
proc.-utbytet skall tillämpas först på hösten år 1895
med en öfvergång af beräkning efter 7,5 proc. och
8,25 proc. under närmast föregående år. De flesta
fabrikerna ligga på skånska slättbygden, i Malmöhus
län; endast tre i Kristianstads län, en i Bleking
(vid Karlshamn) och en på Gotland (Roma). 1893/94
afverkades vid 10 fabriker 373,962 ton hvitbetor,
med ett utbyte af 43,167,5 ton råsocker (hvilket,
reduceradt till »första produkt», utgör 10,8 proc.),
för hvilket skatten utgått med 3,294,603 kr. 46 öre
(för kalenderåret 1894 uppgick tillverkningsskatten
till 4,723,274 kr.). Under odlingsåret 1894–95 har
produktionen ytterligare ökats i en mycket betydlig
grad. Den med hvitbetor odlade arealen uppgifves
hafva uppgått till 22,000 har, hvilket efter en
medelskörd af endast 30 ton per har utgör 660,000 ton
betor och 66,000 ton råsocker efter 10 proc. utbyte,
ett i statsekonomiskt hänseende beaktansvärdt faktum,
ty det betyder, att inom landet kan frambringas
en nödvändighetsvara till ett värde af mer än 12
mill. kr. (efter ett beräknadt pris af 19 öre
per kg. i svensk hamn), men med denna skörd är
den inhemska konsumtionen är den inhemska
konsumtiionen af socker fylld, och
f. n. (Sept. 1895) lär det finnas ett öfverskott af
50,000 säckar (5,000 ton)
osåldt rasocker. Första följden af denna
öfverproduktion har redan visat sig i en stark
prisnedsättning å betorna, hvilka för »kampanjen»
1895/96 betalas vid de äldre fabrikerna 35 à 40 öre
lägre per 100 kg. än under de närmast föregående
åren. Derigenom har ock inträdt en minskning i
odlingen, så att för nämnda »kampanj» anmälts 3,000
har mindre än året förut. Emellertid torde kunna
förutses, att en stigande inhemsk sockerkonsumtion
snart skall utjämna de nuvarande missförhållandena
och således äfven medgifva någon tillökning af
sockerbetsodlingen. Mycket beror dock äfven på huru
råsockerprisen ställa sig i utlandet.
Om hvitbetssocker och betindustri se S. Forsberg:
»Om odling af sockerbetor och foderbetor»
(3:dje uppl. 1894), »Betänkande och förslag
ang. beskattning af hvitbetstillverkningen
i riket» (1892), och A. J. Roman: »En historik
öfver svenska hvitbetssockerfabrikationen» (i
»Skånska ingeniörsklubbens årsskrift», 1892).
L. P. Hlm.
Betogabra, fordom namn på Eleutheropolis (se
d. o.).
Betol, kem. farmak., en eterartad förening af
β-naftol och salicylsyra, är ett hvitt, neutralt,
i vatten nästan olösligt kristallpulver, hvilket
användes såsom läkemedel på samma sätt som salol
(se d. o.). Äfven motsvarande benzoesyre-förening,
benzonaftol, har liknande antireumatiska och
tarmkanalen desinficierande verkningar. Både betol
och benzonaftol anses vara mindre giftiga än salol.
S. J–n.
Betoning. Se Accent. Suppl.
Betriacum. Se Bedriacum. Suppl.
*Betsaïda. Holtzmann (»Jahrbuch
für protest. theologie», IV, 1878, s. 382) och flere
forskare hålla före, att det icke funnits mer än
ett B., nämligen B. Julias, ö. om Jordans inflöde
i sjön Genesaret, en på Kristi tid helt ny stad,
hvilken enligt Josefus tetrarken Filippus förvandlat
från by till stad och förskönat, och åt hvilken han
gifvit namnet Julias efter kejsar Augustus’ dotter
Julia. Detta Julia torde sannolikast böra sökas vid
Et-Tell, ett stycke från sjön, och evangelisternas
B. skulle då kunna hafva legat vid El-Aradj nedanför
vid stranden. Båda ruinerna ligga vid vestra änden
af Ebtehaslätten mellan Jordans båda mynningar. Att
Johannesevangeliet i 12: 21 uppgifver B. hafva legat
i Galileen utgör intet afgörande skäl att förlägga det
till nordvestra stranden (vanligen förlägges det till
Chan Minje), ty gränsbestämningen började efter Jesu
bortgång vackla, så att Galileen sträckte sig äfven
delvis ö. om sjön. Se E. Stave: »Sjön Gennesaret»
(1892).
Betseta. Se Jerusalem, sp. 1181.
Betsiboka, en af Madagaskars största floder, upprinner jämte
sin biflod Ikopa i öns högsta trakter n. och s. om
Antananarivo och faller ut i Bombetokaviken på
nordvestkusten. Den är omkr. 480 km. lång och farbar
för grundgående ångbåtar omkr. 145 km. från mynningen.
Betsileo, en med hova närbeslägtad folkstam i den
bergiga centrala delen af Madagaskar s. om 20°
s. br. Mullens uppskattade stammens storlek till
300,000 pers., andra vida högre. Fordom under egna
konungar, underkastade den sig i början af 19:de
årh. hovaerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
