Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibelkritik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Bibelöfversättningar (sp. 462). Bland nyare
bibelöfversättningar förtjenar i första rummet nämnas
den ytterst omsorgsfulla revisionen af engelska
bibelöfversättningen (1881). De första svenska
öfversättningar i egentlig mening af delar af bibeln
verkställdes af Jöns Budde (se denne. Suppl.). Vår
första öfversättning af Nya test. (tryckt i
Stockholm 1526; i bokstafstrogen uppl. å nyo utg. af
A. Andersson 1893) har alltsedan midten af 1600-talet
i allmänhet tillskrifvas Laurentius Andreae. Men
H. Schück (i »Hist. tidskr.». 1894) och A. Andersson
(i inledningen till deri af honom utgifna uppl. af
»Een nyttwgh wndenvijsning») hafva sökt leda i
bevis, att öfversättningen verkstälts af Olaus Petri
med biträde af lärjungar. Öfversättningen är utförd
med anmärkningsvärd filologisk kritik, är stödd på
den af Erasmns utgifna grekiska texten. Erasmus’
latinska och Luthers tyska öfversättningar samt
— ehuru i mindre grad — på Vulgata. Den s. k. Gustaf
I:s bibel (tryckt i Upsala 1540–41) är ett verk af
flere öfversättare, bland hvilka Olaus Petri intog
ett framstående rum, under redaktion af Laurentius
Petri. Om de af bibelkommissionen verkställda
öfversattningarna se Bibelkommission (äfven
i Suppl.).
P. Waldenström har utgifvit ny öfvers. af Nya
test. med förklarande anmärkningar (1883–94),
O. F. Myrberg ny öfvers. af Nya test. (1890;
2:dra uppl. 1894) samt af Ijobs bok, Psaltaren,
Ordspråksboken, Predikareboken och Höga visan (1895)
och den katolske presten J. P. E. Benelius en
öfvers. af Nya test. efter Vulgata (1895). En lappsk
bibelupplaga ombesörjdes 1811 af dåv. biskopen i
Hernösand K. G. Nordin.
Danmark. Den auktoriserade öfversättningen af Nya
test. är af 1819 och Gamla test:s af 1871. 1885
nedsattes en komité, bestående af stiftsprosten
Rothe samt professorerna Madsen, Styhr och Ussing,
för att företaga en revision af Nya test. Arbetet
påbörjades, men till sist undanbådo sig komiterade
uppdraget, hvarefter Ministeriet for kirke- og
undervisningsväsenet 1892 uppdrog åt slottspastor
A. S. Poulsen och prof. J. L. Ussing att utarbeta
en reviderad öfversättning af Nya test. Denna utkom
1895. Prof. Skat Rördam utgaf 1887–92 en filologiskt
noggran öfversättning af Nya test. med förklaringar.
I Norge utkom 1890 Gamla test. för första gången i
helt ny norsk öfversättning, och den af F. V. Bugge
utarbetade öfvers. af Nya test. närmar sig nu
(1896) sin fullbordan. På grundvalen af denna
norska öfversättning är en ny finsk öfversättning
af Gamla test. under tryckning och ny öfvers. af Nya
test. under förberedelse. En öfversättning på norskt
landsmål af Nya test. utgafs 1890 af E. Blix.
På isländska öfversattes Nya test. 1540 af Odd
Gottskalksson efter Luther, hela bibeln 1584 af
Gudbrand Thorlaksson.
Bibenell, bot. Se Poterium.
Biberin, farmak. Se Bebeeru-bark. Suppl.
Bibiru-bark, farmak. Se Bebeeru-bark. Suppl.
*Bibliografi. K. Gessners å sp. 467 omnämnda
»Bibliotheca universalis» utgjorde ett försök till
sammanställning af alla då kända arbeten
på latin, grekiska och hebreiska. Bland bibliografier
öfver den bibliografiska literaturen må nämnas
Vallée: »Bibliographie des bibliographies»
(1883, suppl. 1887). »List of bibliographical
works (etc.) placed in the reading room of the
British Museum» (2:dra uppl. 1889) och Ottino
och Fumagalli: »Bibliotheca bibliographica
italica» (1889); bland författare-lexika Jöcher:
»Allgemeines gelehrten-lexikon» (1750–51, forts.
af Adelung och Rotermund 1784–1819), Vapereau:
»Dictionnaire universel des littératures» (1876) och
»Dict. univ. des contemporains» (6:te uppl. 1893) samt
A. de Gubernatis: »Dictionnaire international
des écrivains du jour» (1888–91).
En allmän bibliografi är Georgii: »Allgemeines
europaeisches bücher-lexicon» (1742–58). Tanken på
en förteckning öfver alla tryckta böcker har åter
upptagits, nämligen af det nyinrättade »Institut
international de bibliographie» i Bruxelles. Inom de
olika områden, som i hufvudartikeln uppstälts för den
bibliografiska vetenskapen, må följande tillägg göras.
a) Dyrbara och sällsynta arbeten. Till Brunets
»Manuel du libraire» etc. utkom ett supplement
1878–80: ett supplement till Brunet är också
Deschamps: »Dictionnaire de géographie ancienne et
moderne à l’usage des libraires et des amateurs
de livres» (1870); vidare märkas Clement:
»Bibliothèque curieuse historique et critique»
(1–9, 1750–60, ofullb.) och Laporte: »Bibliographie
contemporaine» (1884–89, forts.): Vicaire: »Manuel
de l’amateur du livre du XIX:e siècle 1801–1893»
(1894; forts.).
b) Förbjudna ock indragna arbeten. Rensch: »Index
der verbotenen bücher» (1883–85).
c) Anonyma och psevdonyma arbeten. Barbier:
»Dictionnaire des ouvrages anonymes» etc. (3:dje,
tillökade, uppl. 1882: suppl. 1889); Quérard: »Les
superchéries» etc. (2:dra tillökade uppl. 1882);
D’Heilly: »Dictionnaire des pseudonymes» (ny
uppl. 1887); Melzi: »Dizionario di opere anonime»
etc. (suppl. af Passano 1887), Placcius:
»Theatrum anonymorum et pseudonymorum» (1708),
med forts. af Mylius: »Bibliotheca anonymorum
et pseudonymorum» (1740), Weller: »Die falschen
und fingierten druckorte» (2:dra uppl. 1864) och
»Lexicon pseudonymorum» (2:dra uppl. 1886); Van
Doorninck: »Vermomde en naamlooze schrijvers»
(1883–85): Halkett och Laing: »A dictionary
of anonymous and pseudonymous literat. of Great
Britain» (1882–88); Cushing: »Initials and pseudonyms»
(1886, ser. 2 1888) och »Anonyms» (1890):
Sommervogel: »Dictionnaire des ouvrages
anonymes et pseudonymes publiés par des religieux
de la Compagnie de Jésus» (1884); Hj. Pettersen:
»Anonymer og pseudonymer i den norske litteratur
1678–1890» (1890).
d) Alla arbeten utgifna af och om en
viss samhällsklass eller person. Backer:
»Bibliothèque des écrivains de la Compagnie de
Jésus» (ny uppl. af Sommervogel, 1890;
forts.); Quétif och Echard: »Scriptores ordinis
praedicatorum» (1719–21): Renouard: »Annales
de l’imprimérie des Alde» (3:dje uppl. 1834)
och »Annales de l’imprimérie des Estienne» (1837–38);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
