Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Billing ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess och dess bifloders stränder, och genom den 1886
träffade överenskommelsen mellan Tyska riket och
Storbritannien kom flodens lopp ända till Jola att
tillhöra den engelska intressesfären och öfverläts
åt National African company (numera R. Niger company).
Binz, Karl, tysk farmakolog, född i Berncastel
a. d. Mosel, d. 1 Juli 1832, blef 1862 docent i Bonn
samt 1868 e. o. och 1873 ord. professor i farmakologi
i Bonn, der han 1869 grundlade en farmakologisk
institution. Dels sjelf, dels genom sina många
lärjungar har B. bearbetat en mängd frågor inom sin
vetenskap, bl. a. dem om kininets och alkoholens
verkningar. Såsom lärare har han utöfvat stort
inflytande, dels såsom ledare af de vetenskapliga
arbetena på sin institution, dels genom sina
läroböcker, som utkommit i en mängd upplagor. Så har
t. ex. hans Grundzüge der arzneimittellehre sedan 1886
utkommit i 11 upplagor. I sina skrifter visar B. sig
såsom en genialisk forskare och en väldig polemiker.
C. G. S.
Binär form (af Lat. bis, två gånger), matem., ett
inom talteorien och den högre algebran förekommande
uttryck, hvarmed betecknas ett homogent polynom af två
variabler, der således gradtalen af de uppträdande
termerna äro desamma. Teorien för binära former
har mycket bearbetats af Clebsch, Gordan, Faa di
Bruno m. fl. och är af stor matematisk betydelse.
G. K.
Binär räknekonst, detsamma som dyadik (se d. o.).
*Biograf. Bland biografiska samlingsverk,
som inskränka sig till bestämda tidehvarf,
må vidare nämnas »Men (and women) of the time»
(14:de uppl. 1895), »The celebrities of the century»
(1890, utg. af L. C. Sanders), Gläsers »Biographie
nationale des contemporains» (1878) och »Dictionnaire
international des écrivains du jour» (utg. i Florens
och redigerad af A. de Gubernatis, 1888–91). Ett af
de mera omfattande allmänna, hvilket äfven förtjenar
att nämnas, är Hoefers »Nouvelle biographie générale»
(46 bd, 1851–66). Bland samlingsverk öfver särskilda
lands framstående personer har »Allgemeine deutsche
biographie» (utg. af bajerska vetenskapsakademien
samt redigerad af Liliencron och Wegele)
1875–95 hunnit omfatta bokstäfverna A–och en del
af W (40 bd). Fullbordadt föreligger Wurzbachs
»Biographisches lexikon des kaiserthums Österreich»
(60 bd, 1856–92). Till samma gren höra »Galerie
suisse» (1873–80, utg. af Secrétan), »Biographisch
woordenboek der Nederlanden» (red. af van der Aa
m. fl.; 21 bd. 1852–78), den engelska »Dictionary
of national biography» (hittills 45 bd, 1885–95;
red. af L. Stephen och S. Lee), den på Appletons
förlag utgifna »Cyclopaedia of american biography»
(red. af Wilson och Fiske: 6 bd, 1887–89), »Dansk
biografisk lexikon, tillige omfattende Norge for
tidsrummet 1537–1814» (1887 o. följ.; utg. af Bricka),
»Biografinen nimikirja» (finsk »biografisk namnbok»,
1879–83; suppl. 1889), »Finsk biografisk handbok»
(1:sta häftet 1895), B. Halvorsens på biografiska
upplysningar rika »Norsk forfatterlexikon 1814–1880»
(under utg. sedan 1881; 40:de h. 1895, ingående på
bokstafven R), Cantùs »Italiani illustri» (3 bd.
1873–74), Quintanas »Aidas de españoles celebres» (3
bd, 1833–41) och Beales »Oriental biographical
dictionary» (Calcutta, 1881). En annan och
blygsammare, men ej mindre mödosam uppgift
än biograferandet af framstående personer har
slägtforskningen, som i Sverige företrädesvis odlats
af Anrep (»Svenska adelns ättartaflor». 1858–64, och
»Svenska slägtboken», 1871–82) samt Örnberg
(»Svensk slägtkalender», 1885–88, och »Svenska
ättartal», 1889–94). Samlingar af
konstnärsbiografier hafva åvägabragts bl. a. i Vasaris
»Vite de’ più eccellenti pittori, scultori
ed architetti» (1550, flere uppl.), Weyermans
»De levens-beschrijvingen der nederlandschen
kunst-schilders» (4 bd. 1729–71), Füsslis
»Allgemeines künstlerlexikon mit zusätze»
(1779–1824), Naglers »Neues allgemeines
künstlerle:ikon» (22 bd. 1835–52; en 1872 under
J. Meyers redaktion påbörjad ny uppl. afstannade 1885
med 3:dje bandet, art. Bezzuoli). Brunns »Geschichte
der griechischen künstler» (2 bd, 1853–59: 2:dra
uppl. 1888–89), Fétis’ »Biographie universelle
des musiciens» (1838–44: 2:dra uppl. 1860–80),
H. A. Müllers »Biographisches künstler-lexikon der
gegenwart» (1882: 3:dje uppl. utgifves sedan 1894 af
H. W. Singer), Ph. Weilbach: »Dansk konstnerlexikon»
(1877–78; ny uppl. under utgifning sedan 1895) och
»Europas konstnärer» (under 1800-talet: omfattande
äfven sceniska artister, utg. 1883–89 af A. Ahnfelt).
Biokemi (af Grek. bios, lif, och kemi), den del af
kemien, som behandlar de i de lefvande varelserna
försiggående kemiska processerna och de vid dessa
bildade ämnena. R. T–dt.
*Biologi är i vidsträckt mening »läran om
lifvet», d. v. s. omfattar de vetenskaper, som på
ett mera direkt sätt lemna oss upplysningar om det
organiska lifvets (djurets eller växtens) utveckling
och beskaffenhet. Ordet användes emellertid äfven
i en inskränktare bemärkelse. Biologien anses då
omfatta studiet af sådana lifsyttringar, hvilka
ännu åtminstone icke kunna göras till föremål för
i egentlig mening fysiologiska undersökningar,
men hvilka dock kunna vara af den största betydelse
i organismernas lif. Så t. ex. äro tillpassningen
mellan blommor och insekter, växternas hvilotider,
samlif mellan olika växt- eller djurarter föremål för
biologiska forskningar. Dessa hafva i synnerhet under
de senaste årtiondena kommit till heders och odlas i
vår tid af ett mycket stort antal forskare inom olika
land. Denna biologiska riktning har visserligen ej
sällan urartat till naturfilosofiska spekulationer
af föga eller intet värde för vetenskapen,
men den har dock varit i hög grad befruktande
för forskningen, för densamma öppnat nya vidder
och gifvit upphof till många af de vackraste och
intressantaste undersökningar vår tid har att uppvisa.
G. A.
Biologiska föreningen i Stockholm, stiftad d. 15
April 1888 på inbjudning af professorerna W. Leche,
G. Retzius och R. Tigerstedt, har till uppgift
att utgöra en föreningslänk mellan den biologiska
vetenskapens idkare i hufvudstaden. Föreningen
sammanträder under tiden d. 1 Okt.–d. 1 Juni
efter kallelse af sekreteraren minst en gång
i månaden. Under åren 1888–92 utgaf föreningen
»Biologiska föreningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
