Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger Gunnarsson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enhjertbladiga (monokotyledona) växterna blifva dylika
birötter de i växtens lif vigtigaste rötterna,
alldenstund hufvudroten endast obetydligt
utvecklas. De qvarsittande birötterna täcka också,
såsom hos en del trädartade ormbunkar, helt och
hållet stammen. Äfven hos många af de tvåhjertbladiga
(dikotyledona) växterna utvecklas birötter ofta i
riklig mängd. Detta är fallet i synnerhet hos sådana
arter, som ega öfver- eller underjordiska utlöpare,
t. ex. smultron, nässlor, potates m. fl. Ofta
utbildas, såsom hos Orchis, Ficaria o. a., en eller
flere af dessa rötter till ammrötter (se Ammrot. Suppl.).
Då sticklingar slå rötter, äro dessa
alltid birötter, som oftast uppstå ur en i sårytan
nydanad väfnad (»kallus»). — Från blad utvecklas
ibland birötter, särskildt hos ormbunkarna; hos
dikotyledonerna är detta fallet nästan endast då,
när blad eller delar af sådana (Begonia-arter)
användas till förökning. — Birötterna hafva i
biologiskt afseende en utomordentligt stor betydelse
för växtindividens lifslängd. Hos arter, hvilkas skott
kunna dana birötter, t. ex. smultronplantans, och
derigenom alltjämt gifva upphof till nya sjelfständiga
plantor, får ju nämligen samma individ en, åtminstone
teoretiskt sedt, nästan obegränsad lifslängd.
G. A.
Birr. Se Parsonstown.
Birsen (R. Birsji, P. Birze), köping i ryska
guvern. Kovno, vid ån Oposjka, en af kurländska
Aas källfloder, och vid sjön Sjirven. Omkr. 2,400
innev. Den tillhör grefve Tyszkiewicz. I närheten
ligger furst Radziwills stamslott. Det i slutet
af 16:de årh. uppförda fasta slottet i B., som då
tillhörde furst Radziwill, intogs d. 26 Aug. 1625
efter 5 dagars belägring af Gustaf II Adolf, hvarvid
70 större och mindre kanoner jämte annat byte föllo
i segrarens händer. Emedan Dünaburg ej ansågs
nog säkert, utsågs B. till plats för det möte, som
tsar Peter i Febr. 1701 hade med konung August af
Sachsen-Polen och som jämväl bevistades af ryska,
sachsiska och polska stormän, bl. a. Patkul. Den
26 Febr. afslöts mellan de båda regenterna ett
fördrag, genom hvilket tsaren förband sig att
låta 15–20 tusen man väl öfvadt fotfolk förena
sig med sachsarna vid Düna samt att försträcka
konungen 200,000 rdr på två år. Han afstod från
alla anspråk på Livland och Estland, sjelf ville han
föra kriget i Ingermanland. Tsaren skulle äfven söka
genom rikliga vängåfvor vinna de inflytelserikaste
männen på polska riksdagen för att förmå denna till
krigsförklaring mot Sverige. Slottet i B. gaf sig
d. 14 Sept. (g. st.) 1704 åt A. Lewenhaupt.
Birs-Nimrud. Se Babylon.
Birting. Se Ottar Birting.
*Bi-rund. Benämningen har bortfallit och ersättes
af patrull.
Bisaccia [bisa’ttja], stad uti
italienska prov. Avellino, i Apenninerna,
vid Carapellas källor. Omkr. 6,000
innev. Fornlemningar. Svafvelbad. Huset Pignatelli
bär hertigtitel efter denna ort.
Bisacquino [-kīnå]. Se Busachino.
*Bisam-and, Anas moschata, zool., är en från
Brasilien och Paraguay härstammande stor and, som
hos oss hålles i tamt tillstånd. Ansigtet är naket
med svarta och röda vårtor, pannan hos
hannen försedd med ett likaledes naket,
mjukt utskott. Färgen hvit, svart eller
blandad. Afsöndringen af hannens på
stjertbenets öfre sida belägna s. k. fettkörtel
har om våren en myskliknande lukt.
L–e.
Bisam-frö, bot. Se Hibiscus.
Bisam-näbbmöss, zool. Se Desman-näbbmöss.
Bisam-råttan, zool. Se Desman-näbbmöss och
Zibetråttan.
Bisanthe, det grekiska namnet på Rodosto (se d. o.).
Bi-sats, gramm. Se Sats.
Bisaya. Se Tagaliska språk.
Biscaya-hvalen, zool. Se Nordkaparen.
*Biscayaviken hette fordom Aquitanska hafvet.
Bischnavi (Eng. Bishnois) äro en religiös sekt. Såsom
dess stiftare uppgifves Dsjambhadsji, född 1451.
Bischof, Marie, sångerska. Se Brandt, Marianne. Suppl.
Bischof, Karl, tysk metallurg, f. 1812, befordrades
1843 till hyttmästare i Mägdesprung på Harz och
sedermera till bergsråd. Död 1884. Han konstruerade
redan 1829 en liten ångvagn, som gick på vanliga
landsvägar, och uppfann 1839 eldningen med
generator-gas (jfr Gas, sp. 907–909), hvilken
efter denna tid ingripit så omgestaltande på
flere områden. B. författade bl. a. Die indirecte,
aber höchste nutzung roher brennmaterialien (2:dra
uppl. 1856), Die anorganische formationsgruppe (1864)
och Geschichte der schöpfung (1868).
*Bischoff, Th. L. W., tysk anatom och fysiolog,
tog 1878 afsked från sin professur och utgaf 1880
Das hirngewicht des menschen, i hvilken skrift
han redogör för ett stort antal af honom utförda
vägningar af hjernan hos menniskan. Död i München
1882. »B. utöfvade ett betydande inflytande på
de studerande och egde en stor auktoritet, som han
förstod att göra gällande äfven i afseende på sina
ämbetsbröder». R. T–dt.
Bischoff, Joseph Eduard Konrad, tysk romanförfattare,
känd under psevdonymen Konrad von Bolanden, föddes
1828 i Rhen-Pfalz, vardt 1852 domkaplan i Speier
och sedermera administratör i Kirchheimbolanden,
innehade kyrkoherdebefattningar och lefver sedan 1869
såsom skriftställare i Speier. 1872 utnämnde påfven
honom till verklig geheimekammarherre. B. har väckt
uppseende inom katolska kretsar i hela Europa genom
sina historiska romaner med ettrigt ultramontan
tendens. Åtskilliga af dem hafva utgått i flere
upplagor. I Luthers brautfahrt (1857) och Franz
von Sickingen (1859) sökte han skymfligen nedsätta
reformationen och dess upphofsmän. I Historische
novellen über Friedrich II. von Preussen und seine
zeit (4 bd, 1865–66) skildrade han den store
konungen såsom ett slags politisk röfvarehöfding,
i Angela (1866) angrep han naturvetenskapen, i
Die freidenker (s. å.) och Fortschrittlich (1870)
liberalismen. Vidare märkas Gustav Adolf (4 bd,
1867–70: 3:dje uppl. 1880), Die staatsgefährlichen
(1873), Die Bartholomäusnacht (2 bd, 1879) och Die
kreuzfahrer (3 bd, 1885–87). I sina nyare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
