- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
879-880

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bischoffswerder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bissahir, indisk vasallstat. Se Bisser (äfven
i Suppl.).

*Bissao-öarna (Bissagos-) hafva en areal af
69 qvkm., med omkr. 6,000 innev. På Bolama
utanför Rio Grandes mynning bor guvernören
öfver portugisiska Senegambien, som utom B. omfattar
en sträcka på fastlandet från Kap Roxo i n. till
floden Cajet i s.

Bisschop, Christoph, holländsk målare, född i
Leeuwarden 1828, är en af de mästare, som kraftigt
arbetat på att lyfta det holländska måleriet i
fosterländsk anda. Han studerade i Paris under Gleyre
och Comte, hvilken senare haft starkt inflytande på
honom. Men historiemålare blef han ej, ty endast en
af hans taflor kan sägas tendera deråt, Rembrandt
gar till den anatomiska föreläsningen
(1855). Han
blef i stället en interiörmålare med intensiv färg
och ett förträffligt ljusdunkel af samma art som
Pieter de Hoogh. En tafla af honom, som påminner om
den gamle mästaren, kallas Solsken i hem och hjerta
en ung flicka, som står i halfskugga nära fönstret
i ett slutet rum och läser ett kärt bref.

*Bissen, H. V. Se E. Plon: »Le sculpteur danois
V. Bissen» (2:dra uppl., Paris 1872). — B:s son
Christian Gottlieb Vilhelm blef 1871 ledamot af
konstakademien i Köpenhamn, 1887 medlem af densammas
akademiråd och 1890 professor i bildhuggarekonst vid
akademiens modellskola. Bland hans senare arbeten
märkas ett antal statyer, bland hvilka många qvinliga,
och åtskilliga monumentala porträttstatyer (C. Hall,
Grefve Frijs-Frijsenborg, Enkedrottning Carolina
Amalia, N. W. Gade
m. fl.). Ph. W.

*Bisser (Bissahir, Bussahir), en
förvrängning af Bashar, vasallstat i Indien,
Pendjab, bildar med några andra större och
mindre tributstater under inhemska furstar
(Kasjmir och Djamu, Chamba, Mandi, Bilaspur
m. fl.), i administrativt hänseende gruppen
Trans Sutleij highlands l. Punjab Hill states.
Areal 8,600 qvkm. 75,727 innev. (1891). Landet,
som ligger på Himalajas södra sida, på omkr. 2,000
m. höjd, delas af Satledj i en nordlig hälft,
Kunawar, och det egentliga B. Det är mycket rikt
på jernmalm. Befolkningen består, liksom i de
öfriga s. k. »Hill states» i Himalaja s. om dess
kamlinie, af en blandning af mongoler och hinduer.
De fleste, åtminstone i Kunawar, äro anhängare
af den tibetanska buddhismen. Radjan och de
förnäme äro radjputer. Radjan, som 1815 blef
tributpligtig till Ostindiska kompaniet, erlägger
3,945 rupier som tribut till indiska regeringen.
Residens är om vintern Rampur, om sommaren Sarahan.

Bissera, Se Bis.

Bissextil. Se Bisextil.

Bissolo, Pier Francesco, italiensk målare från
Treviso, hvars födelse- och dödsår äro okända,
var verksam i Venezia 1492–1530 (han var nämligen
enligt urkunder 1492 anställd som dekoratör af stora
rådets sal i Dogepalatset; hans senaste arbeten äro
daterade 1530), och han hade till lärare Giovanni
Bellini. Förmodligen är han identisk med den mästare,
som signerade: Petrus de ingannatis (enligt Crowe
och Cavaicaselle). Så betecknas 2 taflor, den ena
i Berlins museum, Maria med barnet och helgon, den
andra i enskild
ego i Venezia. B. antages hafva velat med
signaturen visa hän på sin förmåga att imitera
Tizian och Giorgione och dermed lura (ingannare) sina
landsmän. Ännu gå många af hans taflor under Bellinis
namn. Hans Kristi uppståndelse (osignerad) finnes
i Berlin. Men hans bästa arbete är altartaflan i
Trevisos dôme, S. Eufemia in gloria. Slutligen finnas
af honom S. Katarina från Siena, som i närvaro
af flere helgon törnekrönes af Kristus (i Venezias
akademi), samt Kristusbarnets frambärande i templet
(dersammastädes). C. R. N.

Bisson [-så’ng], Alexandre Charles Auguste, fransk
teaterförfattare, f. 1848, har haft framgång med
vådeviller, bl. a. Un lycée de jeunes filles (1881;
»En flickpension», 1891), Le cupidon (1884) och Le roi
Koko
(1887), några operetter samt ett antal lustspel,
bland hvilka märkas Un voyage d’agrément (i samarbete
med Gondinet, 1881), Rue Pigalle, 115 (1882; »En
misstänkt måg», 1883), Le deputé de Bombignac (1884),
den högst roande farsen Les surprises du divorce
(1888; »Duvals skilsmässa», 1889) och Feu Toupinel
(1890; »Salig Toupinel», 1891), de bägge sistnämnda i
samarbete med Antony Mars, samt L’héroïque le Cardunois
(1893; »Le Cardunois’ hjältedater», 1894) och La
veglione
(tills. med Arm. Carré; »Maskeraden»,
1895). B:s farser utmärka sig för sin särdeles
följdriktiga utveckling. Kunnig musikskriftställare,
har B. varit medarbetare åt Th. de Lajarte i dennes
arbeten »Grammaire de la musique» (1879), »Petit
traité de composition musicale» (1881) och »Petite
encyclopédie musicale» (2 bd, 1881–83).

Bi-staf. Se Alliteration.

Bisticci [bisti’ttji], Vespasiano da, italiensk
humanist och memoarförfattare. Se Italienska
literaturen,
sp. 934.

Bistonider. Se Menader.

Bistritz-Naszód, Magyar. Besztercze-Naszód
[besterze-nassōd], komitat i Ungern (Siebenbürgen),
bildadt 1876 af de forna distrikten Bistritz och
Naszód, vid Bukovinas och Rumaniens gräns, har en
areal af 4,014 qvkm., med 104,702 innev. (1890), mest
rumaner och tyskar. Det är ett bergland, vattnadt
af Szamos och dess bifloder. Hufvudstad är Bistritz
(Besztercze), med 9,109 innev. (se vidare Bistritz 2).

Bitartras kalicus, farmak. Se Vin-sten.

Bitolia, stad i Macedonien. Se Monastir.

Bi-ton, språkv. Se Accent. Suppl.

Bitter, Karl Hermann, preussisk statsman,
musikliistoriker, född 1813 i Schwedt, var 1856–60
preussiskt ombud i den europeiska Donaukommissionen
i Galacz och innehade derefter olika befattningar
inom den preussiska provinsförvaltningen. Under
det tysk-franska kriget var han först prefekt i
depart. Vosges och sedermera civilkommissarie
i Nancy. Efter freden utnämndes han till
regeringspresident 1872 i Schleswig och 1876 i
Düsseldorf, blef 1877 understatssekreterare i
inrikesministeriet samt i Juli 1879 finansminister
och medlem af förbundsrådet. I denna ställning
medverkade han till det protektionistiska systemets
införande i Tyskland samt sökte öka de indirekta
skatterna genom tobaksmonopol, höjda bränvins-
och maltskatter samt börsskatt. Han genomdref Hamburgs
inträde i tyska tullområdet och bidrog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free