Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björkskata ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländsk sjöfart 185 segelfartyg, om 49,089
reg.-t., och 229 ångfartyg, om 104,722 reg.-t.,
samt utklarerades 191 segelfartyg, om 50,601
reg.-t., och 229 ångfartyg, om 104,509 reg.-t. —
Tulluppbörden utgjorde åren 1892–94 resp. 620,113,
663,394 och 763,470 finska mark. Den industriella
produktionens bruttovärde uppskattades 1893 till
2,85 mill. mark, beloppet af innevånarnas till
taxering upptagna inkomster år 1890 till 5,095,700
mark, hvaraf 373,700 upptogos för hus och tomt,
2,593,800 för näring och öfrig rörelse och 2,128,200
för löneförmåner, pensioner o. dyl. Stadens utgifter
utgjorde 1890–92 resp. 337,479, 389,947 och 422,522
mark, samt stadens skulder 1892 991,500 mark. Stadens
lösa och fasta egendom uppskattades samtidigt till
omkr. 2,830,000 mark. Stadens underlydande jordareal
omfattade 1890 2,897 har, hvaraf 147 har upptogos
af den egentliga stadsplanen med trädgårdar och
promenader. Gårdarnas antal var 492. Genom d. 4
Nov. 1895 öppnad statsjernväg från Tammerfors till
B. är staden indragen i Finlands jernvägsnät. I staden
finnas ett finskt klassiskt statslyceum, en svensk
statens elementarskola för gossar, en svensk och
en finsk privat flickskola och ett handelsinstitut.
A. G. F.
Björneborg, grefskap, som d. 26 Mars 1651 gafs
åt fältmarskalken Gustaf Karlsson Horn, omfattade
Björneborgs stad och kungsgård, Koivisto ladugård
samt 127 hemman, om 90 1/6 mtl i Ulfsby, 191
hemman, om 113 1/8 mtl, i Hvittis’, samt 39 hemman,
om 27 5/6 mtl i Kumo socknar i Nedre Satakunta
härad, Finland. Utom sedvanliga räntor (lagmans-
och häradshöfdingeräntorna samt tionden dock
blott från Hvittis och Ulfsby) egde grefven äfven
uppbära inkomsterna från kronans lax-, sill- och
sikfisken i Ulfsby och Kumo. Inkomsterna — boskaps-
och skjutsfärdspenningarna inräknade — stego till
omkr. 8,600 dlr s. m. Efter Horns död (1657) utan
manliga arfvingar lemnade Karl Gustaf d. 13 April
1659 grefskapet åt enkan att besittas under hennes
enkestånd, och äfven dess fjerdepartsränta fick
hon 1661 och 1672 tillpanta sig. Icke häller efter
hennes död (1679) återföll grefskapet till kronan, ty
mågen Nils Bielke hade d. 28 Juli 1677 och d. 10 Juni
1678 erhållit hvad som återstod, sedan fjerdeparten
klarerats, dels såsom Norrköpings beslutsgods, dels
under förpantningsvilkor. Donationsdelen indrogs dock
1681, men ej pantegodsen (enl. k. br. d. 4 Juni 1681).
S. C.
*Björnekulla, socken. 1,692 har. 1,498
innev. (1894).
Björnepiken l. Björnerödspiken. Se Löfveråsfjället.
Björnfloka, bot. Se Heracleum.
Björnhallon, bot. Se Rubus.
*Björnlunda, socken. 10,964 har. 2,011 innev. (1894).
Björnsen, Louise Elisabeth, dansk författarinna under
psevdonymen Elisabet Martens (se d. o.).
*Björnson, Björnstjerne Martinius, inträdde inemot
midten af 1870-talet i en period af stark utveckling i
ny riktning. Den nationalromantiska bondenovellen
och det sagohistoriska dramat blefvo för honom
öfvervunna ståndpunkter, och han framträdde som realistisk nutidsskald,
formande ämnen ur det sociala lifvet till
skådespel och berättelser, som genombrusas af de
fria moderna tankeströmningarna, samtidigt med att
hans öfvertygelser i lifvets högsta frågor alltmera
lösgjorde sig från all nedärfd auktoritetstro och
han allt dristigare och lidejsefullare gjorde sig
gällande såsom folkledare. Åren 1874–85 äro derigenom
de kanske märkligaste i B:s lif, och i literärt
afseende utgöra de, har man sagt, hans »andra
ungdom», betecknad af en ovanligt frodig alstring,
fr. o. m. de realistiska dramerna »En fallit»
och »Redakteuren». (Redan i B:s allra tidigaste
bondenovelletter, som föregingo hans mera kända
idealiserande allmogeberättelser, kan man hos
skalden spåra en dragning hän till realistisk
nutidsskildring.) Ett med förkärlek behandladt
ämne i hans dramer är framställningen af karakterens
lyten eller sjukdomar och möjligheten för individen
att öfvervinna sådana genom en sundare moralisk
utveckling. Skådespelet Kongen (1877), som väckte
mycken förargelse, söker visa, att det ärftliga
konungadömet genom sjelfva sitt väsende försvagar
karakteren; monarken såsom personlighet tages
der i försvar gent emot institutionen. Styckets
politiska ämne är omslingadt af erotik och
yppig lyrik. I prosaberättelsen Magnhild (1877;
svensk öfvers. 1878) skildrade B. med dämpade
färger den försämrande inverkan, som olyckliga
äktenskap utöfva på karaktererna, och yrkade på
sedlighet i äktenskapet. Med sydländsk eld tecknade
han i berättelsen Kaptejn Mansana (1879; »Kapten
Mansana», s. å.) äregirighetens och maktlystnadens
förderfliga sidor. Det poetiskt vackra skådespelet
Leonarda (s. å., svensk öfvers. 1879) ställer
själstorr intolerans i motsättning till varm och
sjelfuppoffrande håg. I liffullt tecknade personer
åskådliggör det symboliska dramat Det ny system
(1879; »Det nya systemet»; öfvers. till svenska
i Helsingfors 1880, speladt i Stockholm 1887)
orättfärdigheten i att offra personlighetens
fria utveckling för hänsyn till utkomst och
befordran. Den lilla fina berättelsen Stöv (i »Nyt
norsk tidsskrift», 1882; »Dam», 1889) framhåller
med mildt deltagande det religiösa känslolifvets
inverkan på barns och vuxnas själstillstånd. I
skådespelet En hanske (1883; »En handske», tr. 1887,
speladt på svenska scener) gör qvinnan uppror mot
den gängse olika könsmoralen för män och qvinnor. De
mest storslagna af B:s nutidsdramer äro de två,
som bära titeln Över ævne, af hvilka den första
(1883; »Öfver förmåga», uppfördt i Stockholm 1886)
med utomordentlig dramatisk stegring och mensklig
sympati skildrar den religiösa underverkstron i dess
öfverspändhet och tragik. B:s ståndpunkt är der den
agnostiska. Det religiösa omslag, som fjärmade honom
från grundtvigianismen och den kristna tron, hade
börjat med hans 1877 förda polemik mot helvetesläran
och dess verkningar såsom modstjälande makt på det
moraliska området. Ett manifest var hans s. å. hållna
tal om »at være i sandhed». Utvecklingsläran vardt
nu i stället för kristendomen hans religion. I sin
största prosaberättelse, romanen Det flager i byen
og på havnen (1884), upprullade han en tafla af huru
en hel slägt urartat å nervlifvets och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
