Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blind ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Blodpinkning. Jfr Njursjukdomar.
Blodpropp, med. Se Émbolus och Tromb.
Blodsbröllopet; Parisiska. Se
Bartolomeinatten.
Blodserum, blodserumterapi. Se
Bakteriologi. Suppl., sp. 520–521.
Blodsförvantskap. Se Konsangvinitet.
Blodstilla, M. Se Sanguisorba.
*Blodstillande medel. Bruket af särskilda
blodstillande medel har alltmer fått träda tillbaka
för den kirurgiska blodstillningen, hvarvid de
blödande kärlen »underbindas» (ombindas). Tryck
och kyla (is) brukas såsom fordom. Mot blödningar
efter förlossningar användas massage af
lifmodern och heta sköljningar mera än invärtes medel
(mjöldryga, i lösning insprutad under huden). Inre
blödningar (från lungor, njurar el. d.) behandlas
fortfarande med invärtes medicin, såsom mjöldryga,
sammandragande medel (garfsyra) samt lugnande och
allmänna blodtrycket något nedsättande medel.
C. G. S.
Blodstockning, stas, stagnation, passiv hyperemi, är
ett tillstånd af blodfyllnad i ett organ på grund af
hinder för blodets afflöde, i motsats till kongestion
l. aktiv hyperemi, ökad blodfyllnad på grund af ökadt
blodtillflöde. Hindret kan vara en tillklämning af
venerna, som leda blodet från organet. Vidare kan
ett hjertfel förorsaka blodstockning i flere organ,
särskildt bukorganen, såsom lefvern, tarmslemhinnan,
njurarna. Om hjertat ej förmår drifva ut det blod, som
strömmar till detsamma, anhopas blodet i venerna,
först i dem, som ligga närmast hjertat. derefter
i de mera aflägsna. Minskas i ett organ blodets
hastighet, så minskas äfven tillförseln till organet
af de ämnen, särskildt syrgas, som organet behöfver,
och likaledes minskas bortskaffandet af de ämnen,
som i organet bildats. Till följd deraf inträda
sjukliga förändringar först i kärlväggarna,
sedermera i organets öfriga väfnader och dess
förrättningar lida. Detta är orsaken till minskningen
i urinafsöndringen vid stas i njurarna. Genom de
sjukligt forändrade kärlväggarna utträder vätska
i de omgifvande väfnaderna, och på detta sätt
uppstå vattensvullnader (oedem). I vissa fall har en
blodstockning sin grund i skador, som direkt träffat
kärlväggarna i någon del af kroppen, såsom vid
inverkan af höga eller låga temperaturgrader, etsande
ämnen såsom syror och alkalier, vissa saltlösningar
eller giftiga produkter af mikroorganismer o. s.
v. Genom dessa inflytanden förändras väggarna i de
finare kärlen på något sätt, så att de erbjuda ett
större motstånd för blodströmmen. J. E. J–n.
Blodsvamp, med. Se Kräfta, sp. 177.
Blodsvettning. Se Extravasat.
Blodsvittne. Se Martyr.
Blodsåker. Se Hakeldama.
Blodtoppen, bot. Se Sanguisorba.
Blodträngning. Se Kongestion.
*Blodutådring. Jfr Ekchymos.
Blodvallning. Se Kongestion.
*Blodvatten. Se äfven Serum.
Blodöfverföring, kir. Se Transfusion.
Bloemaert [bloumart]. 3. Hendrik B., holländsk
målare, son till B. 1, född i Utrecht omkr. 1601,
död derstädes 1672, var förmodligen lärjunge af sin
fader, hvars spår såsom historiemålare
han följde. I sna äldre bilder är han
jämförelsevis kraftfull och sjelfständig, såsom i
en symboliserande framställning af Vintern (1631)
och i Äggsäljerskan (1632), bägge i Amsterdams
Rijksmuseum. I sina senare taflor är han hård
och kall, såsom i ett porträtt i samma samling
(1671). Under mellantiden är han dels italianiserande,
såsom i Paulus inför Festus och Pomona (i Utrechts
museum), dels ock enkelt holländsk, såsom i flere
porträtt. I Sveriges Nationalmuseum finnes af
honom en signerad tafla, Karl, som bär en höna.
C. R. N.
*Bloemen [bloumen]. 1. Peeter van B., flamsk
målare, f. i Antwerpen 1657, död derstädes 1720,
var lärjunge af Simon van Douw, och vardt redan
1674 mästare i Antwerpens S. Lukasgille. Han begaf
sig sedermera till Rom, der han lefde i flere år
och ännu befann sig qvar 1688. Han fick der namnet
Stendardo (Standaerd). Han älskade framförallt
hästtaflor af alla slag, fältläger, ryttarefäktningar,
hästmarknader, ridskolor och dylikt. Allt detta
hade han lärt sig hemma, men omgifningen tog
han oftast från Italien. Taflor af honom finnas i
alla stora gallerier och äfven i många smärre, de
senare oftast signerade, såsom t. ex. i Stockholm,
der af sex bilder fem äro signerade. — 2. Jan Frans
van B., kallad Orizzonte, flamsk målare, som hörde
till de italianiserande, den förres broder, f. i
Antwerpen 1662, var lärjunge af Anton Goubau,
men begaf sig snart till Rom, der han blef en af
Gaspar Dughets efterföljare, och der han skall
hafva dött omkr. 1748. Ehuru kall och hård i sin
skildring, utmärkte han sig för mycken klarhet
i luftperspektivet, och det var deraf han i Rom
erhöll sitt tillnamn. Hans landskap, tillskurna efter
förebildens form, häntyda dock ibland på erinringar
från Claude Lorrain och äro mycket lika hvarandra. De
flesta finnas i romerska samlingar (i Villa Borghese
en hel Orizzonte-sal med omkr. 50 taflor: dessutom
ett antal i Pal. Doria, Corsini, Colonna, Spada
och Rospigliosi). Dessutom träffas han i Louvre,
i Petersburgs Eremitage, i Dresden samt i Berlin,
der man ser ett italienskt landskap med Latona-sagan
som staffage. I Stockholm finnas af honom 2 landskap.
C. R. N.
*Bloemfontein, nära Modder och sedan 1893 genom jernväg
förenadt med Kapstaden, hade 5,817 innev. 1892.
*Blois hade 21,241 innev. 1891. Slottet innehåller
bl. a. ett museum och ett omkr. 40,000 bd stort
bibliotek.
*Blom, F., blef 1812 ledamot af
Målare- och bildhuggareakademien.
Blom, Hans Örn, norsk skald, son till Gust. Peter B.,
född på Ræggestad vid Holmestrand d. 22 Dec. 1817,
student 1835, juris kandidat 1843, deltog 1848
som frivillig i dansk-tyska kriget och bodde
sedermera i Kristiania. Han dog i Sande d. 11 Maj
1885. B. debuterade 1839 med komedien Den hjemkomne
sön eller en nutidens Jean de France och författade
senare en rad mindre, dramatiska arbeten, utgifna
i samlingarna Digtninger, Nyere digtninger och
Lystspil og polemiker (alla 1864). Flere af dem
hafva uppförts på teatrar i Kristiania, Trondhjem och
Bergen, och särskildt gjorde vådevillen Tordenskjold
lycka. I den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
