Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamål »ceder» från Syd-Amerika och Bermudas-öarna,
i stor myckenhet den virginiska cedern (Juniperus
virginiana) och för ringare sorter det vestindiska
ceder- eller sockerkistträet af Cedrela odorata, för
de billigaste sorterna t. o. m. vanliga europeiska
träslag. Man tillverkar fyrkantiga träskifvor af
ungefär en blyertspennas längd och t. ex. 6 pennors
bredd, hvilka skifvor kokas och urlakas, hvarefter
de gå igenom en maskin, som hyflar i träet 6 fåror
af »bly»-stiftets bredd och halfva dess djup; en
likadan träskifva limmas på denna undre, sedan stiften
inlagts, och en sammanpressning under starkt tryck
följer. När »blyet» är fyrkantigt, göras halfvorna
olika, så att hela fåran anbringas i den undre och
tjockare. I hyfleriet skiljas pennorna åt, och deras
fyrkantiga form förvandlas till rund, sexkantig
o. s. v.; derefter behandlas de å glättmaskiner,
färgas, poleras samt stämplas med fabriksmärke och
hårdhetsnummer. Man har äfven metoder för träets
formning med ens till hela, på längden genomborrade
pennor och det limbestrukna »blyets» inskjutande i dessa.
Pennor tillverkas af ända till 14 olika
hårdhetsgrader och derutöfver. I de numera mycket
brukade mekaniska blyertsstiften är »blyet» löst
inneslutet i en metall- eller trähylsa, ur hvilken
dess spets efter hand framskrufvas.
England bibehöll rätt länge en obestridd
öfverlägsenhet inom blyertspennfabrikationen, tack
vare det förträffliga råmaterialet; också var det
vid dödsstraff förbjudet att exportera cumberlandska
grafitblock. Tyskland fick nöja sig med affall deraf
samt grof grafit från Bajern och Österrike; också
vardt varan dålig nog. I Nürnberg uppstodo fabriker
på 1720-talet, men tillverkningen sköt ej fart, så
mycket mindre som Borrowdale-grufvorna började sina,
tills Contés nämnda uppfinning (lerblandningsmetoden)
ingöt nytt lif i tillverkningen. Den infördes
slutligen af J. Lothar v. Faber (se denne) i
hans fäderneärfda fabrik vid Nürnberg, hvilken
ännu blomstrar som en mönsteranstalt under firma
A. W. Faber och är den förnämsta i sitt slag, i
synnerhet sedan den 1856 kontraktsenligt tillförsäkrat
sig hela utbytet af de ypperliga grafitgrufvor, som
Alibert 1847 upptäckte i Sibirien. En stor fabrik är
äfven Johann Fabers (en broder till Lothar), öppnad
1880. I Nürnberg finnas 26 blyertspennfabriker med
9,000–10,000 arbetare, och årliga tillverkningsvärdet
uppgår till 7 1/2 mill. kr. Utom i Bajern, som på
detta område står främst, har fabrikationen tagit
nämnvärd lyftning äfven i Österrike och Frankrike (i
bägge landen sedan 1790-talet) samt i Nord-Amerika,
hvaremot den engelska längesedan trängts i skuggan.
I samma fabriker som blyertspennor tillverkas
s. k. kulörta kritor, röd-, blå-, svartpennor
o. s. v., hvilka framställas ungefär på samma sätt
som de förra, undantagandes att man i st. f. grafit
använder blodsten, cinnober, mönja, berlinblått,
ultramarin, ockra, umbra, grönjord, kimrök, blyhvitt
o. s. v. samt i st. f. lera ej sällan andra bindmedel
(gummi arabicum, sjellack o. dyl.), hvarvid ingen
glödgning förekommer. På senaste tiden har A. W. Faber
äfven utsändt täckfärgpennor i 42 nyanser. En sådan
penna frambringar, i olikhet med andra färgpennor,
ett icke glatt streck, på hvilket man kan uppdraga en annan
färg, som täcker den förra, och sålunda efter behag
ändra tonerna i en teckning. De egna sig väl för
porträtt- och landskapsmålning såväl som ornaments-
och arkitekturritning. Andra slags färgpennor äro
afsedda för skrifning på glas, porslin, sten, metall,
poleradt trä, läder och vaxduk samt för teckning
å menniskohuden (i medicinska studiesyften). Genom
tillsats af anilinfärger till en blandning af blyerts
och lera frambringas s. k. kopiepennor, hvilkas skrift
ej kan utplånas med radérgummi, men låter aftrycka
sig å fuktadt kopiepapper.
Blyhvittsalva, Unguentum hydratocarbonatis
plumbici, farmak., är en blandning af 1 del blyhvitt
och 2 delar benzoë-ister, som verkar uttorkande och
adstringerande (hopdragande) samt användes, ofta i
förening med garfsyra eller kamfer, mot liggsår,
kylknölar o. s. v. S. J–n.
Blykamrar, tekn., kallas de af blyplattor bildade,
stora, fyrkantiga rum, der svafvelsyra tillverkas i
fabriker. Se Svafvelsyra.
Blykarbonat, miner. Se Blymalm.
Blykromat, kem. Se Bly, sp. 728.
Blyplåster, Emplastrum oxidi plumbici (förr kalladt
Emplastrum plumbicum), farmak., beredes derigenom
att man saponifierar (förtvålar) olivolja med halfva
dess vigt blyoxid. Oljan och blyoxiden upphettas
tillsammans under försigtig tillsats då och då af
hett vatten, till dess de feta syrorna i oljan förena
sig med blyoxiden till salt (plåster). Blyplåster
utgör hufvudbeståndsdelen i s. k. häftplåster
och grundlaget för en mängd sammansatts plåster.
S. J–n.
Blyrot, bot. Se Plumbago.
Blysalva, farmak., benämnas flere olika blyhaltiga
salvor. Svenska farmakopéns unguentum plumbicum
(»blysalva») beredes derigenom att mån sammansmälter
skiradt ister (5 del.), färskt osaltadt smör (5
del.), skirad talg (5 del.), gult vax (5 del.) och
olivolja (10 del.), uppvärmer blandningen och
småningom tillsätter blyoxid (6 del.) samt derpå kokar
under flitig omröring, till dess blyoxiden lösts och
massan antagit gulbrun färg, hvarefter den tages
från elden och beck (1 del) tillblandas. Tyska
farmakopéns unguentum plumbi liknar mera den
svenskas »blyättiksalva» (se d. o. Suppl.). Rörande
Hebra’s blysalva se Diachylonsalva. Suppl.
S. J–n.
Blysulfat. Se Bly och Blyvitriol.
Blysvamp, fys. Se Ackumulator. Suppl.
Blyth [blith], hamnstad i engelska
grefsk. Northumberland, vid Blyths mynning. 18,909
innev. (1891). Export af stenkol.
*1. Blytt, M. N. Hans Norges flora utkom 1861
(ej 1868).
*2. Blytt, A. G., utnämndes 1880 till e. o. professor
i botanik vid Kristiania universitet.
*Bly vatten. Jfr äfven Goulards vatten.
Blyättiksalva, unguentum subacetatis plumbici,
farmak., beredes enl. Svenska farmakopén sålunda,
att man sammansmälter gult vax (5 del.) och olivolja
(12 del.) samt i den ännu ej kallnade blandningen
inrör blyättika (3 del.). Andra farmakopéer gifva
något olika föreskrifter för beredningen. Salvan
verkar kylande. S. J–n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
