- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
991-992

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bologna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

La France avant et depuis la révolution
(1799). 1800–03 var B. general i prinsens af Condé
hår, gick efter sin hustrus död i kloster i Brünn
och innehade sedermera en prelatur i Schlesien. Med
bourbonerna återvände han till Frankrike 1814 och blef
1819 biskop af Amiens. Död 1822 i Paris. Han var fader
till L. Ph. Bombelles (se denne), hvilken 1814–16
var sändebud i Köpenhamn. En annan son till honom
var Charles René, grefve de B., f. 1785, kejserlig
kammarherre, öfverhofmästare hos hertiginnan Marie
Louise af Parma, kejsar Napoleons enka, som med honom
1833 ingick ett morganatiskt äktenskap. Han dog 1856
som öfverhofmästare hos kejsar Ferdinand.

Bombilla [-bi’ljaj. Se Maté.

Bombkanonslup, sjöv. Se Kanonbåt.

Bombycina, zool. Se Spinnare.

*Bomfim uttalas bångfing.

Bomkrona. Se Väfnad, sp. 1551.

Bomning, ett förarbete vid väfning. Se Väfnad,
sp. 1551.

Bomokandi (Majo-B.), biflod från v. till Uelle i
nordöstra delen af Kongostaten. Omkring den hafva
Lupton, Casati och Junker företagit resor, men den
är ännu föga känd.

Bompenningar, förv. Se Hamnafgift.

Bom-tåg, sjöv. Se Bom.

Bomulls-batist. Se Batist.

Bomulls-garn. Jfr Bomullsindustri (äfven i Suppl.) och
Garn.

*Bomullsindustri. Redan 1738 importerades bomull
till Sverige (12,600 kg.), men dess användande
i någon större skala synes icke hafva börjat
förr än omkr. 1812, emedan förut endast helt små
qvantiteter sökt sig väg hit. Under åren 1738–1800
infördes nämligen sammanlagdt, enligt officiella
källor, endast något öfver 7 mill. skålp. (knappt
3 mill. kg.). Innan spinnmaskiner voro kända i
Sverige, gjordes åtskilliga försök medelst handspånad
på de för spinning af ull- och lingarn afsedda
spinnrockarna. En bland dem, som under denna period
dref handspånad i någon större skala, var handlanden
och fabrikören i Stockholm Henrik Bergman (f. 1764,
d. 1819), hvilken införskref bomull och utlemnade den
till spanad bland allmogen, företrädesvis i trakten
af Falun. Med tiden torde han hafva haft ett par
hundra spinnrockar i gång, hvarigenom han blef i
tillfälle att förse sin handelsbod i Stockholm med
bomullsgarn. Priset på detta utgjorde i början 4–6
kr. pr skålp. Äfven till andra orter spred sig denna
slöjd, såsom till Norrköping, der ett större antal
qvinnor var sysselsatt med handspånad. Men begäret
efter bomullsgarn växte öfver den produktion,
som den lilla spinnrocken kunde åstadkomma, och
gaf derför snart anledning till framkallande af
mera ändamålsenliga och för större produktion
tjenliga inrättningar. Sålunda uppstodo några
smärre tillstymmelser till spinnerier på åtskilliga
platser inom landet, såsom Holmens i Norrköping
(som anlades omkr. 1813 och 1815 egde 96 spindlar,
drifna af vattenkraft), Tvetabergs nära Södertelge
och Tidedals vid Tidan i Ransbergs socken. Att dessa
voro helt obetydliga framgår deraf att vid Tvetaberg
sysselsattes 1824 9 arbeterskor, som
tillverkade 3,555 skålp. garn och 2,352 alnar lärft
till ett värde af 6,100 rdr. och att vid Tidedal några
år senare tillverkades 4,500 skålp. garn årligen af
15 arbetare och 2,000 alnar parkum af kringboende
qvinfolk. Det första egentliga bomullsspinneriet,
som med framgång arbetade i Sverige, var Kullens
i Lerums socken, Elfsborgs län, hvilket anlades
1805 af Fr. Hummel (d. 1809) och utvidgades
af hans brorson H. V. Hummel, så att det
1814 hade omkr. 2,000 spindlar. Alla maskiner
för spinneriets behof tillverkades på stället af
föreståndaren C. H. Strimberg (utförsel af maskiner
från England, bomullsindustriens egentliga
hemland, var förbjuden ända till 1842, och
det var förenadt med stora svårigheter för en
främling att få tillträde till ett spinneri).
Spinneriet, med hvilket förenades äfven väfveri och
färgeri, egde bestånd till 1846, då det nedbrann.
Det hade då fått ett halft tjog medtäflare, nämligen
Sjuntorps i Fors socken, Elfsborgs län (anlagdt 1814),
Mariedals i Mölndals by (anl. 1826–27), Anderstorp
(se d. o., anl. 1829–30), Strömma nära Karlshamn
(1831–33), Jonsereds (1833), Näs i Skallsjö
socken, Elfsborgs län (1833–34), Trollhättans
(anl. 1841–42), Hargs vid Nyköping (som
anlades 1842–43 efter det i Stadsgården i Stockholm,
hvilket kort förut nedbrunnit)), Åby vid Norrköping
(anl. 1845–46), Kopparhammarens, numera Bergs bolags
i Norrköping (anl. 1846–47). Antalet vid dessa
11 fabriker sysselsatta arbetare var 1846 1,728,
af hvilka 650 under 18 år; tillverkningen uppgick
till 1,24 mill. kg. med ett värde af 2,381,400 kr.
1893 funnos i Sverige 27 bomullsgarnsspinnerier,
deraf 12 i städer (2 i Norrköping, 3 i Göteborg, 2 i
Borås samt 1 i Malmö, Gefle, Nyköping, Uddevalla och
Stockholm) och 15 på landsbygden (8 i Elfsborgs län,
3 i Göteborgs och Bohus samt 1 i Östergötlands,
Hallands, Södermanlands och Blekinge län), med
4,784 arbetare, af hvilka 3,160 qvinnor, och
en tillverkning af 9,563,300 kg. garn till
ett värde af 13,100,190 kr. Tillverkningen af
bomullsväfnader drefs länge som hemslöjd i hela
vårt land, innan några väfverier anlagts, men mest
storartadt i de sju södra häradena af Elfsborgs län
(»knallebygden»), der hemslöjden haft gamla anor,
och den täflade der snart med och öfverflyglade till
slut tillverkningen af linne- och ylleväfnader.
Enligt afgifna förteckningar öfver de i städerna
Borås och Ulricehamn afstämplade tillverkningar
förfärdigades 1830 i dessa 7 härad 558,000 m.
bomullsväf, 357,500 m. linneväf och omkr. 593,800
m. ylleväf, men 1844 hade tillverkningen af bomullsväf
mer än sjudubblats och uppgick till 4 mill.
m. (af linne- och ylleväf deremot endast 0,89
mill.); 1858 tillverkades i hela länet som husslöjd 8
mill. m. bomullsväf. Efter det amerik. krigets slut
(1866) funnos 16 mekaniska väfverier i landet med en uppgifven
tillverkning af 9,4 mill. m. till ett värde af
5,6 mill. kr. 1893 hade antalet stigit till 24
med en personal af 3,529 (72,8 proc. qvinnor),
en tillverkning af 29,5 mill. m. jämte 1,94
mill. kg. diverse bomullsväfnader till ett
sammanlagdt värde af 11,7 mill. kr.
Norrköping, Alingsås och Göteborg hade hvardera
3, Borås 5, Malmö och Gefle hvardera 2, Stockholm
och Uddevalla hvardera 1 och landsbygden hade 4
(Göteborgs och Bohus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free