Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonapartister ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i s., golo och sere i v. Landet är kuperadt. vattnadt
af Djur och många dess bifloder, men är trots sin
bördighet svagt befolkadt, och Schweinfurth
betraktar bongo som ett till undergång vigdt
folk. Bongoerna hafva rödbrun hudfärg, motsvarande den
röda jord de bebo, äro af medelstorlek med mycket
muskulös kroppsbyggnad, bredt, nästan brakycefalt
hufvud, kort, ulligt hår, svag skäggväxt, breda drag
och vulstiga läppar. Hos qvinnorna, hvilka få en
obehaglig embonpoint, är steatopygi (stark utveckling
af sätet) en vänlig företeelse. De nedre framtänderna
utbrytas. Omskärelse känner man icke. I underläppen,
öronen, näsan, munvinkeln bäras träpluggar,
kopparringar etc. såsom stammärke; öfverarmen
tatueras. Männen bära ett skört af skinn, qvinnorna
fästa vid en höftrem framtill löfqvistar, baktill
en svans af svärtade Sansevierafibrer. Bongoerna
idka företrädesvis jordbruk; de odla tobak, durra,
dochn, telebun l. dagosa (Eleusine coracana), majs,
mungobönor (Phaseolas Mungo) och Ph. lunatus,
vidare jordärter (Voandzeia subterranea) och jordnötter
(Arachis hypogaea). Utom sistnämnda växt, som de
odla för att erhålla olja, finnes i bongolandet ännu
en annan oljeväxt, kindi (Hyptis spicigera), hvars
vallmolika frön krossas och blandas med födan. Äfven
odlas jams (Dioscorea alata och bulbifera),
kurbitser af ofantlig storlek, egyptiska gurkor, uëka
(Hibiscus esculentus) och en annan närstående art
(H. sabdariffa), hvars skarpsura blommor tillsättas
maten i st. f. ättika. Af en förädlad, der äfven
vildt växande crotalaria-art erhålles ett utmärkt,
hampliknande material, hvaraf tåg spinnas. Salt
urlakas ur askan af veden af Grewia mollis. De
enda husdjuren äro getter af två slag, hundar och
höns. Jagt och fiske idkas. Då Kartumhandlarna
först kommo till bongolandet, bodde folket i stora
af höga palissader omgifna byar; nu stå boningarna
mera spridda. Hyddorna anläggas gerna under ett stort
träd, äro försedda med kägellikt tak och med så liten
ingång, att man måste krypa derigenom. Bongoerna
smälta jernmalm och tillverka af jern lansspetsar
och spadar till afsalu samt hvarjehanda annat
smide för eget behof. Derjämte förfärdiga de vackra
träarbeten, såsom stolar, klubbor, tråg att pressa
olja i, slagor för tröskning, mortlar, i hvilka säden
krossas. Kartumköpmännen funno i bongobyarna ofta
hela rader af träfigurer uppställda vid palissadens
ingång såsom port eller framför de äldstes hyddor. Man
ville med dem hedra minnet af framstående medlemmar
af samhället. Schweinfurth såg vid en byhöldings graf
honom sjelf, hans hustru och barn afbildade i form af
en rad träklossar med groft utskurna ansigten. Dylika
figurer erinra om liknande hos dorei-papua på Nya
Guinea. Bongoerna älska musik och hafva flere olika
musikinstrument. Männen hafva högst tre hustrur,
som de köpa af deras föräldrar. De döda begrafvas
i hukande ställning, männen med ansigtet mot n.,
qvinnorna vända åt s. Öfver grafven uppkastas en
stenhög, omkring densamma nedslås pålar. Folkets
religiösa idéer äro föga utvecklade. Med loma
betecknar man såväl ödet som ett högsta väsende,
om hvilket senare man har ett mycket obestämdt
begrepp. Onda andar, som hålla till i skogarnas
dunkel, spela en stor rol; tron på, hexor är vida utbredd,
och hexprocesser äro mycket vanliga, hvarför man ock
sällan finner gammalt folk. Schweinfurth beräknade
1871 bongofolket till 100,000 pers., och det minskas
hastigt genom slafhandlares från Kartum röfverier. Jfr
G. Schweinfurth: »Im herzen von Afrika» (1878).
Bonham [bå’nnam], en af Marshallöarna. Se Jaluit.
*Bonheur, Rosa. Hennes broder François Auguste
afled 18S4 och hennes syster Juliette 1891.
Boni (Bone), under nederländsk öfverhöghet stående
furstendöme i mellersta delen af Celebes’ södra
halfö, vid Boniviken, omfattar med Lamuru, Tanette
m. m. omkr. 9,000 qvkm., med omkr. 300,000 innev.,
hufvudsakligen bugi. Dessa hafva endast motvilligt
erkänt holländarnas öfverhöghet och gjort upprepade
försök att göra sig fria, senast 1858–59, hvilket
slutade med staden B:s eröfring och furstinnans
afsättning (liksom annanstädes på Celebes gar den
qvinliga arfsföljden framför den manliga), hvarefter
nederländska regeringen uppsatte en annan furste,
som 1860 erkände holländarnas suveränitet öfver B.
Boni, Filippo de. Se De Boni.
Boniface [-fa’ss], fransk skriftställare. Se Saintine.
*Bonifacius, påfvar. 8. B. VIII hette egentligen
Benedetto Gaetani. — 9. B. IX dog d. 1 Okt. 1404.
Bonifacius, markgrefvar af Toscana. Se d. o.
Bonifacius, »preussarnas apostel». Se Bruno.
Bo Nilsson (Niklisson), rådsherre, lagman. Se Natt
och Dag 1.
*Bonin. 2. G. von B. afled 1878.
*Boninöarna hafva officielt en areal af 71
(enl. Strelbitsky 99) qvkm., med omkr. 1,300
innev. Öarna, hvilka liksom de nordligare Chichido-
och de sydligare Volcano-öarna ligga på en submarin
vulkanisk ås, som sträcker sig från den stora
vulkanen Fusijama i Japan mot s. ned mot Marianerna,
äro bildade uteslutande af vulkaniska bergarter
(andesit, limburgit) och uppstiga brant från mycket
stora djup. Endast 5–6 af öarna äro större och
innesluta bördiga dalar, der hufvudsakligen sockerrör,
indigo och sagopalmer odlas. Faunan var ursprungligen
mycket fattig på landdjur. Klimatet är fuktigt,
men sundt. Hamnen Lloyd ligger på ön Peel. Sedan
1876 stå öarna under japansk förvaltning (genom
guvernören i Tokio) och utgöra ett distrikt (ken),
Ogasavara-shima. 1830 bildades på ön Peel en koloni af
5 sjömän (bland dem en dansk), 5 sandwichöboar och
13 polynesiska qvinnor. Desertörer från hvalfångare
ökade under de följande åren kolonisternas antal: men
bristen på ordnade rättsförhållanden, kolonisternas
råa seder och särskildt strider om besittningen af
qvinnor gjorde mord och våldsbragder, till vanliga
händelser i samhället. För att göra slut på det
anarkiska tillståndet utarbetades på öarna 1853 en
författning. Men af långt större betydelse för öarnas
utveckling blef det japanska besittningstagandet 1861,
som medförde en stark ökning af befolkningen. Öarna,
som förut lågo ouppodlade, likna nu en trädgård,
och den japanska regeringen söker med stor energi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
