Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonne bouche ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1878–80) och Hjemlige interiörer (1894) samt i To
digte (C.Bredahl och Kaalund, 1886). E.Ebg.
Borda’s cirkel, ett instrument af samma art som
spegelsextanten, men med fullständig graderad cirkel
i stället för en sjettedels cirkellimb. Den af Pistor
och Martins i Berlin förfärdigade prismacirkeln
är en Bordas cirkel med prisma i st. f. den fasta
spegeln. Jfr Sextant. K. B.
*Bordeaux hade 252,415 innev. 1891. Emedan utrymmet
vid kajerna var otillräckligt, anlades i slutet af
1870-talet i stadens nedre del en 10 har stor bassäng,
som rymmer ett 80-tal stora fartyg. En högskola
(studium generale), efter mönstret af den i Toulouse,
grundades 1441, medan staden tillhörde engelsmännen,
genom en bulla af påfven Eugenius IV. Ludvig XI
bekräftade privilegierna för högskolan, som ända
till Frans I:s tid hade fullständig avtonomi. Men
småningom förvandlades den till ett statsuniversitet,
först genom parlamentets stränga öfveruppsigt
och senare genom direkta ingrepp af konungamakten.
Högskolans betydelse var, jämförd med andra franska
universitets, aldrig stor, och då den 1793 upphäfdes
af Konventet, hade den länge fört ett skenlif. Den
napoleonska universitetsreformen 1808 skapade i
B. en faculté des sciences och en fac. des lettres,
till hvilka 1870 lades en fac. de droit och 1878
en fac. de médecine et de pharmacie. Dessutom
finnas i B. en fri katolsk-teologisk fakultet,
ett astronomiskt och meteorologiskt observatorium,
lyceum, normalskolor, sjöfarts-, handels- och
landtbruksskola, en konst- och vetenskapsakademi,
ett offentligt bibliotek om 200,000 bd m. m. In-
och utförseln från B. hafva ett sammanlagdt värde
af omkr. 800 mill. frcs. Af vin infördes 1891 (mest
från Spanien, Algeriet och Italien) för 64 mill. och
utfördes till utlandet för närmare 130 mill. frcs. —
Staden tillhörde engelsmännen 1154–1453. Till
B. flyttade från Tours i Dec. 1870 en delegation
af nationalförsvarsregeringen (Gambetta, Crémieux,
Glais-Bizoin och Fourichon), och der sammanträdde
d. 12 Febr. 1871 nationalförsamlingen, som d. 17
s. m. valde Thiers till chef för verkställande makten
och d. 1 Mars ratificerade fredsvilkoren med Tyskland.
Bordeaux [bårdå-], hertig af, titel, som Ludvig
XVIII gaf hertigens af Berry son, sedermera grefven
af Chambord (se d. o.).
Bordeaux-rödt [bårdå]. Se Naftalinfärgämnen.
Bordelais [bårdölä], landskap i Frankrike, tillhörande
det forna hertigdömet Guienne, omfattade landet
emellan Atlantiska hafvet i v., Gascogne i s.,
Bazadais i ö. och Saintonge i n. Hufvudstad var
Bordeaux.
Bor-diamant. Se Bor, kem.
Bordighera, stad och vinterkurort i norra Italien,
prov. Porto Maurizio (Ligurien), på en udde i
Medelhafvet i vestra delen af Riviera di Ponente,
11 km. från franska gränsen och vid jernvägen
Marseille–Genua. Omkr. 3,000 innev. Staden är berömd
för sitt blida klimat, sitt vackra läge och sina
präktiga palmlundar. Dadlarna blifva sällan mogna,
men de vackra palmkvistarna säljas påsktiden i mängd
till Rom. Snö faller i medeltal hvart fjerde år,
regndagarna äro 45, de mulna dagarna 100 om året,
vintertemperaturen 11–12° C. Den
nedre delen af staden led d. 23 Febr. 1887 svårt af
den jordbäfning, som då skakade en stor del af vestra
öfre Italien.
Bordlista, statsr. Se Dagordning.
*Bordone, Paris, italiensk målare, född i Treviso
1500, död i Venezia 1571, kom tidigt till Venezia
i Tizians skola och begaf sig sedan till Frankrike
(enligt Vasari 1538 till Frans I, enligt Federici
1559 till Frans II). Han arbetade i Paris en tid
för hofvet, sedermera i Augsburg för Fugger samt
efter återkomsten till Italien i flere norditalienska
städer, i synnerhet i Milano, samt sist i Venezia. Han
närmade sig ibland så till Tizian, att hans taflor
ej sällan gingo under dennes namn, såsom Kristi dop
(i Capitolinska museet i Rom) och porträttet af en
svartklädd man (i München). Minst tillfredsställande
är han i större kyrkliga målningar, ty sådana passade
icke för honom. Exempel derpå lemna Nattvarden
(i S. Giovanni in Bragora, Venezia) och ännu mera
Paradiset (i Akademien), en olycklig härmning af
Tintoretto. Men i stället har han målat den yppersta
ceremonibild, som finnes i verlden: Fiskaren,
som lemnar S. Markus’ ring åt dogen i sittande
församling, i hvilken böra uppmärksammas den präktiga
arkitektur, som omgifver scenen, och det lilla
genredraget, den väntande fiskaregossen med båten, i
förgrunden. Taflan, med sin storartade färgsymfoni,
kallas af Woltmann en måleriets triumf. Vidare
märkas bland hans bästa arbeten Herdarnas tillbedjan
(i Trevisos dôme), Helig familj, med en praktfull
S. Sebastian bland figurerna (i Palazzo Colonna,
Rom) m. fl. Honom tillskrifvas ock tämligen allmänt
den fantastiska Sjöstormen, som länge gått under
Giorgiones namn (i Venezias Akademi). Dessutom har han
målat åtskilliga mytologiska taflor, men framförallt
förträffliga porträtt. Hit höra hans bästa porträtt,
bild af en ung man (i Uffizi, Florens), vidare den
tjocka amman i familjen Medici (i Pal. Pitti, Florens),
äfven en skäggig man i svart drägt med röda ärmar
samt en dam med rosenfärgad och guldinväfd klädning
(bägge i Pal. Brignole, Genua). Norr om Alperna
finnas ett af hans vackraste qvinnoporträtt i Londons
National Gallery, bilder i Berlin (särskildt de två
schackspelarna), Wien och Petersburg samt ett porträtt
af en patricier i Augsburg i Louvre. C. R. N.
*Bordone, P. T. J., afled 1892.
Bordstudsare. Se Ur, sp. 1506.
Bordsurtout [syrtū], Fr. surtout (af sur, på, och
tout, allt), bordställ af metall eller trä med smärre
glaskärl för ättika, olja, salt. peppar, kanel o. dyl.
Bordö, en af Färöarna (se d. o.), 111 qvkm., med
omkr. 500 innev.
Borel, Jean Louis, fransk militär, född 1819, död
1884, tjenade under Mac Mahon i Afrika, på Krim och
i Italien samt vardt 1867 öfverste. Han blef 1870
generalstabschef först vid Loire-armén, sedermera vid
Östra armén och 1871 vid Versailles-armén. Sistn. år
utnämndes han till divisionsgeneral och satt en
tid i härorganisationskomitén. 1877–79 var han
krigsminister. Derefter var han befälhafvare för
3:dje armékåren (Rouen).
Borel, Eugène, schweizisk ämbetsman, f. i Neuchâtel
d. 10 Juni 1835, studerade juridik i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
