Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boulogne-skogen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Traité de la conformation extérieure du
cheval, de sa beauté et de ses défauts (1776;
8:deuppl. 1832). I Alfort är rest en staty af B.
Bourgeois [boursjåa’], Léon Victor Auguste,
fransk politiker, född i Paris 1851, blef
1877 generalsekreterare i depart. Marne, 1880
underprefekt i Reims, 1882 prefekt i Tara, 1883
generalsekreterare i Seineprefekturen samt 1885
prefekt i depart. Haute-Garonne. I Nov. 1887
öfvertog han befattningen som polisprefekt i
Paris, men nedlade den i Febr. 1888, då han
invaldes i deputeradekammaren. Han slöt sig
der till de avancerade republikanerna. Floquet
gjorde honom s. å. till understatssekreterare i
inrikesministeriet, och med Floquet drog han sig
tillbaka i Febr. 1889, men d. 1 Mars s. å. inträdde
han i Tirards kabinett såsom inrikesminister. Den
17 Mars 1890 blef han undervisningsminister i
Freycinets ministèr, qvarstod såsom sådan äfven i
Loubets (Febr. 1892) och tillhörde sedan Dec. 1892
Ribots såsom justitieminister. I denna egenskap
inledde han kraftigt Panamaprocessen. Då han under
denna beskylldes för att hafva utöfvat otillbörlig
pression på en af de anklagades hustrur, nedlade
han sitt ämbete för att kunna bevisa sin oskuld
infor domstolen, men återtog det snart. I slutet
af Mars 1893 afgick han jämte hela ministèren. I
Jan. 1895 gaf presidenten Faure honom i uppdrag att
efter kabinettet Dupuys afgång bilda nytt kabinett,
men hans försök i detta afseende misslyckades. Han
hade bättre lycka längre fram på året, då han d. 2
Nov. efter den andra ministèren Ribots fall, med
anledning af missnöjet öfver dess tillvägagående
i Sydbane-affaren, såsom konseljpresident trädde i
spetsen för en radikal ministèr. I denna öfvertog
han sjelf inrikesportföljen och framlade ett
program, som lofvade bl. a. nitiskt fullföljande af
undersökningen rör. Sydbaneaffären samt införande
af progressiv arfsskatt, inkomstbeskattning,
ömsesidighets- och ålderdomsförsäkring m. m. I Mars
1896 utbytte han inrikes- mot utrikesportföljen
(efter Berthelot). Ehuru B. hade majoriteten i
deputeradekammaren för sig, nödgades han d. 23 April
s. å. begära afsked till följd af senatens angrepp,
hvarpå Méline bildade kabinett. J. Fr. N.
*Bourges. 41,224 innev. (1891). Staden är säte för
en ärkebiskop (ej biskop), en appellationsdomstol
och befälhafvaren för 8:de armékåren samt har ett
lycée i st. f. det 1469 stiftade universitetet,
två prestseminarier, bibliotek och museum. Efter
fransk-tyska kriget 1870–71 bestämdes B. att
blifva Frankrikes arsenal och medelpunkt för
nationalförsvaret och har derför fatt stora
militärtekniska anstalter: kanongjuteri, tyghus,
pyroteknisk skola och artilleriskola. Omkr. 2
km. från staden ligga de stora metallurgiska verken
vid Mazières. I B. föddes finansmannen Jacques
Coeur, hvars hus, det nuv. rådhuset, är ett af
Frankrikes märkligaste borgarehus från 15:de årh. —
B. eröfrades af Caesar 52 f. Kr. (ej 42). I början
af Karl VII:s regering var B. Frankrikes egentliga
hufvudstad, sedan hela norra Frankrike fallit
i engelsmännens händer. På konciliet i B. 1438
antogs en s. k. pragmatisk sanktion, genom hvilken i
franska kyrkan infördes de reformer, som beslutats
på kyrkomötena i Konstans och
Basel (se Pragmatisk sanktion). Vid samma tid
riktade Jacques Coeur, då Frankrikes finansminister,
sin födelsestad genom att der skapa industri och
handel. Ludvig XI stiftade der ett universitet,
som bland sina lärare och studerande räknade
Alciat, Cujas, Hotman, Calvin, Théodore de Bèze och
prinsarna af huset Condé. Dessa sista namn angifva
den rol B. spelade i början af reformationstiden. Men
Bartholomei-natten och pestens härjningar 1583 blefvo
nya olycksslag ofvanpå det, som den stora branden 1487
tillfogade staden, då 3,000 hus jämte en mängd kyrkor
och kloster blefvo lågornas rof. Ludvig XIV raserade
de befästningar och det slott, som Karl V:s broder
hertig Johan af Berri låtit uppföra, och branden 1693
utplånade andra minnen från stadens storhetstid.
Bourget, Lac du [lack dy bourṡjä], näst Genèvesjön
den största sjön i Rhônes flodområde, ligger på
232 m. höjd ö. h., 10 km. n. om Chambéry i franska
depart. Savoie, innesluten af höga berg. Den är 18
km. lång, 2–3 km. bred, 44,6 qvkm. stor och ända
till 145 m. djup samt genomflytes af Leysse, som
faller ut i sjöns sydände och såsom den 3 km. långa
Savières-kanalen bildar sjöns utlopp i Rhône. Vid
sjöns stränder ligga det berömda cisterciensklostret
Haute-Combe (se d. o.) i v. och slottet Châtillon i
n. Öster om sjön ligger Aix-les-bains och vid södra
änden byn Le Bourget, efter hvilken sjön har sitt
namn. Derifrån bestiger man det utsigtsrika Dent de
Chat, 1,497 m.
Bourget [bourṡjä], Paul, fransk författare,
född d. 2 Sept. 1852 i Amiens, fullbordade med
utmärkelse sina studier i Paris, hvarest han
knöt vänskap med J. Richepin och andra unga
naturalistiska framtidsförmågor samt 1872 vardt
medarbetare i tidningen »La Renaissance». Sedan
B. fäst uppmärksamhet vid sig genom en i »Revue des
deux mondes» införd afhandling Le roman réaliste
et te roman piétiste (1873), uppträdde han med
diktsamlingen La vie inquiète (1874), i hvars fina
och formfulländade strofer man redan kunde skönja
hans böjelse för inträngande själsmålning och
hans allvarliga, djupt svårmodiga grundstämning. I
bunden form har han vidare författat den gripande
dikten Édel (1878) och samlingen Les aveux (1882),
hvilken företer genljud ifrån Baudelaire såväl som
från Shelley och Keats. (Hans samlade poem utgåfvos
i 2 bd, 1885–87.) Dermed lemnade B. versformen för
att i stället egna sin penna åt romanen och den
kritiska essain, till hvilka områden han medförde
känsligheten hos en fint danad själ, som äfven i
sinnesruset vet bevara poetisk uppfattning, och sin
lidelsefulla håg för psykologisk analys. Han skref,
hufvudsakligen i »La nouvelle revue», ypperliga
studier i känslometafysik och literär kritik öfver
befryndade skriftställare, hvilka uppsatser efter
hand samlats i bokform: Essais de psychologie
contemporaine (1883; Baudelaire, Renan, Taine,
Stendhal), Nouveaux essais (1885; A. Dumas d. y.,
Leconte, de Lisle, bröderna Goncourt, Turgenjev)
och Études et portraits (2 bd, 1888; Flaubert,
George Sand, J. Vallés, Shelley m. fl.). Af samma
art äro hans Pastels (1889; tio fina qvinnoporträtt)
och Nouveaux pastels (1891;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
