Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boulogne-skogen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(hög- och fackskolor) föranleddes att i viss mån ändra
sin läroplan, som för åtskilliga främmande land,
der en efter B:s principer ordnad undervisning
infördes. B. har sålunda kraftigt inverkat på
högskoleundervisningens utveckling vid slutet af 19:de
årh. Af B:s utgifna skrifter må nämnas Introduclion
au cours d’histoire comparée de l’architecture
(1869), Philosophie de l’architecture en Grèce
(1870), Études de droit constitutionnel: France,
Angleterre, Etats- Unis (1885), Le développement
de la constitution et de la société politique en
Angleterre (1887). Chr. Sch.
Bouts [ba’uts], Dierick (Dirk), äfven kallad
Dirk van Haarlem, förut oriktigt benämnd Stuerbout,
nederländsk målare, f. i Haarlem, antagligen något af
åren 1410–20, d. i Louvain 1475, utbildade sig till
målare under inflytande af Rogier van der Weyden och
var verksam först i Haarlem, sedermera förnämligast
i Louvain, der han bodde redan före 1448. Till
hans första kända verk hör en numera försvunnen
altartafla, Kristus mellan Petrus och Paulus,
enligt konsthistorikern Karel van Mander daterad
1462 och signerad »Dirk van Haarlem i Louvain». Från
hans sista år härstamma några verk, hvilkas äkthet
är säker, och på grund af dessa har ett litet antal
andra taflor tillskrifvas honom. Hans förnämsta arbete
är en altartafla i S:t Peter i Louvain (1468).
Midtbilden, Nattvarden, finnes ännu på den gamla platsen;
af flyglarna, hvardera med två gammaltestamentliga
framställningar, befinner sig den ena, med Abraham
och Melchisedek samt Mannaplockningen i öcknen, i
Münchens pinakotek, den andra, med Påskalammet och
Elias bespisas i öcknen af änglar, i Berlins museum. I
färgens djup och värme likasom i föredragets klarhet
öfverträffar han vida van der Weyden och hör till
skolans bästa kolorister; endast i ett hänseende,
förmågan af dramatisk komposition, öfverträffas
han af Rogier. Utnämnd till stadsmålare i Louvain,
fick han 1468 beställning på ett triptychon för
rådhussalen, Yttersta domen, som var färdigt 1472,
men nu är försvunnet. Likaledes beställdes fyra stora
taflor för samma rådhus, men blott två utfördes (nu i
Bruxelles), hvilka framställde olika moment ur en saga
från kejsar Otto III:s tid — en äktenskapsbryterskas
straff, sedan hon bragt en oskyldig man till en
skymflig död. Härtill må läggas två mindre triptycher,
S. Erasmus’ martyrdöd (i S:t Peter i Louvain)
och S. Hippolyts död (i Brügges katedral), Kejsar
Augustus och sibyllan (i Frankfurts Städelsches
Institut), ett af hans bästa verk, Kristus fängslas
(i München), Kristi uppståndelse (i Nürnberg,
Moritzkapellet) samt slutligen ett altarverk,
med Konungarnas tillbedjan som midtbild och på
flyglarna till venster Johannes döparen, till höger
S. Kristofer, alla tre särskildt utmärkta för sina
sköna landskapsskildringar. Detta altare har förr
tillerkänts Memling, men Crowe och Cavalcaselle hafva
med rätta återbördat det åt vår målare. S. Kristofer
med sin härliga solnedgång är all mänt känd och
älskad. C. R. N.
*Boutwell, G. S., lemnade 1875 senaten och det
politiska lifvet, men har sedan dess framträdt med ett
par literära arbeten, bl. a. Why I am a republican:
history of the republican party (1884).
Bouvard [bouvār], Alexis, fransk astronom, född
1767, död 1843, anställdes vid observatoriet i
Paris 1793 och var från 1807 vid sidan af Arago
dess direktor. B. är i synnerhet bekant för sina
planet-tabeller, Tables astronomiques (1821),
hvilka voro allmänt använda, innan Leverriers teori
för de stora planeterna utkom. Vid utarbetandet
af sina Uranustabeller och deras jämförelse med
observationerna upptäckte B. omöjligheten att
representera denna planets bana genom ett enda
elementsystem och tillskref denna omständighet
tillvaron af en obekant störande planet (den
sedermera upptäckte Neptunus), hvars bana
han äfven var betänkt att ur afvikelserna af
Uranus’ rörelse bestämma. (Jfr Adams,
Leverrier.) B. beräknade dessutom 12 kometbanor.
K. B.
Bouvardia Salisb., bot., är ett till
nat. fam. Rubiaceae hörande slägte, af
hvilket flere arter med framgång odlas
i boningsrum, såsom B. jasminiflora,
med stora, hvita, välluktande blommor.
G. A.
Bouveret [bouvörä], Pascal Adolphe Jean Dagnan-B.,
fransk målare. Se Dagnan-Bouveret. Suppl.
Bouvet-öarna [bouvä-], ögrupp i Södra ishafvet
under 54° 16’ s. br. och 6° 14’ v. lgd, har på den
nordligaste ön en vulkankägla. Öarna sågos 1739 af
fransmannen Bouvet, men undersöktes först 1888 af en
amerikansk expedition.
Bouvier [-viē], Ami Auguste Oscar, schweizisk
protestantisk teolog, f. 1826 i Genève, studerade der
och i Berlin, biträdde 1853 den berömde Ad. Monod i
hans presterliga verksamhet i Paris och var en kort
tid pastor vid schweiziska kyrkan i London. Han
blef kyrkoherde i Céligny (nära Genève) 1854 och
i Genève 1857 samt kallades 1861 till professor
i apologetik och praktisk teologi vid dervarande
akademi, hvarest han sedan 1865 innehar lärostolen i
dogmatik. Påverkad af Schleiermacher, har B. vinnlagt
sig om en förmedling mellan den s. k. evangeliska
riktningen, som han i början hyllade, och den liberala
teologien. Bland hans vigtigare arbeten må nämnas
Étude sur les conditions du développement social
du christianisme (1851), Sermons (2 bd, 1860–62),
L’apologétique actuelle (1866), La révélation (1870),
L’esprit du christianisme (1877), Paroles de foi
et de liberte (1882; ny följd 1885), La conscience
moderne et la doctrine du péché (1886) och Théologie
systématique (1887).
*Bowallius, R. M., lemnade 1882 chefskapet för
Riksarkivet och 1884 ledamotskapet i direktionen öfver
Stockholms stads undervisningsverk.
2. Bowallius, Carl Erik Alexander, naturvetenskapsman,
den föregåendes son, född i Stockholm d. 31 Juli
1849, blef student i Upsala 1868 och filos. doktor
1875, på afhandlingen Embryologiska studier,
1. Om balanidernas utveckling. Hån utnämndes
s. å. till docent samt amanuens vid zoologiska
museet och zootomiska laboratoriet. 1889 och 1891
förestod han professuren i zoologi. I vetenskapligt
syfte har B. företagit resor dels längs Sveriges
och Norges kuster, dels till de flesta af Europas
kulturland. 1882–83 uppehöll han sig i Vestindien,
Central-Amerika och norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
