Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boxholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckte uppseende. Utom en del teckningar,
pasteller och målningar, mest porträtt af
artister och literatörer, har han utfört en mängd
etsningar, dels af egen uppfinning, dels efter andra
konstnärers verk. Bland dem märkas 16 kompositioner
för en upplaga af Rabelais och en rad af porträtt,
såsom af Baudelaire, Delacroix, Ed. Manet, bröderna
Goncourt; likaså reproduktioner af Ingres, Delacroix,
Bonington, Turner, Corot, Courbet, Manet m. fl. samt
af äldre konstnärer Holbein, Rubens, Ostade,
Cuyp o. a. Mycket hemmastadd i alla konstens
tekniska procedurer, försökte han med framgång
(omkr. 1867) ett nytt sätt att dekorera fajanser. Han
anställdes 1872 vid fabriken i Sèvres, men lemnade
snart befattningen för att öfvertaga ledningen
af arbetena vid en betydande keramisk fabrik.
C. R. N.
*Braddon, Mary Elizabeth, är numera enka efter den
1895 aflidne förläggaren John Maxwell.
*Bradford. 1. Staden, som sedan 1888 utgör
eget grefskap (43,7 qv.-km.), hade 1891 216,361
innev. (1801 endast 13,000). Det är en vacker
och välbyggd stad med många ståtliga byggnader,
bl. a. det 1873 fullbordade stadshuset (townhall,
en fullständig imitation af Palazzo Vecchio
i Florens), framför hvilket står en staty af
fabrikanten Sir Titus Salt, S:t George’s Hall, börsen
i veneziansk stil, klädeshallen (Piece Hall). B. är
hufvudsätet för Englands kamgarnsspinneri och
väfveri. Verldsberömda äro kamgarnsfabrikerna
i Saltaire (anlagda af Sir Titus Salt) och
de omedelbart vid B. liggande Manningham Mills
(för siden varor och sammet). Dessutom har B. stor
bomulls- och sidenindustri, färgerier och blekerier,
maskinverkstäder, valsverk och gjuterier. Af
bildningsanstalter märkas ett independentseminarium
(Airedale college), ett baptistseminarium, teknisk
skola, bibliotek och museum.
Bradford, stad i nord-amerikanska staten Pennsylvania,
vid jernvägen Buffalo–Pittsburg, i ett af de rikaste
oljedistrikten i staten. 10,514 innev. (1890).
*Bradford, W., föddes 1663 och dog 1752.
Bradj-bhakha. Se Hindi, sp. 1252.
Bradlaugh [-lå], Charles, engelsk politiker,
fritänkare, född 1833 i London i fattiga förhållanden,
skaffade sig på egen hand sina första kunskaper,
men erhöll sedermera genom andras understöd tillfälle
till grundligare stadier. Redan tidigt öfvergaf han
den kristna tron, och vid 17 års ålder författade han
en mot denna riktad skrift. Drifven af ekonomisk nöd,
tog han 1850 värfning som dragon, men köpte sig 1853
åter fri medelst ett litet arf, som tillfallit honom,
samt fick derefter anställning hos en liktänkande
advokat i London. För att icke skada sig sjelf och
denne utgaf han nu sina skrifter under psevdonymen
Iconoclast (bildstormaren), som han bibehöll till
1868. Ytterlig radikalism, skarpt förstånd, djerf
dialektik och en mästerlig vältalighet gjorde honom
till en framstående agitator, antingen han uppträdde
som författare eller som kringresande talare. Han höll
föreläsningar och anställde offentliga diskussioner
i arbetareföreningar, blef 1885 president i National
secular society i London och redigerade 1858–59
fritänkaretidskriften »The
Investigator». Utom sin bibelkritik föredrog han
för arbetarna äfven Malthus’ läror och radikal
republikanism. 1860 uppsatte han veckoskriften »The
national reformer», 1867–68 agiterade han ifrigt
för parlamentsreformen, 1870 samlade han uttalanden
af sympati för Frankrike och företog dessemellan
utländska resor. Mest bekant blef B., när han,
1880 invald i underhuset för Northampton, vägrade
såsom ateist aflägga den öfliga eden och fordrade att
liksom vissa sekters anhängare få aflägga endast en
försäkran. Underhuset vägrade, och då frågan drogs
inför domstol, föll utslaget emot B., som då nedlade
sitt mandat. Men han återvaldes 1881, 1882 och 1885,
och samma uppträden följde efter hvarje nyval, ja han
blef t. o. m. med våld aflägsnad ur huset. Slutligen
fick han 1886 taga säte i parlamentet, hvaraf
han var ledamot till sin död, 1891. Till följd af
hans motion upprättades en arbetsstatistisk byrå i
England, och 1888 genomdref han en lag, som tillstadde
personer att afgifva en försäkran i. st. f. att aflägga
ed. Han utgaf en mängd skrifter, bland hvilka största
uppmärksamhet väcktes af Fruits of philosophy. Detta
arbete ådrog honom åtal för osedlighet,
men han frikändes. (Jfr Besant 2. Suppl.)
J. Fr. N.
Bradley [-li], Edward, engelsk skriftställare,
f. 1827 i Kidderminster, förvärfvade filosofisk
grad vid universitetet i Durham, prestvigdes 1850
och innehade olika pastorat, senast (från 1883)
det i Lenton (grefskapet Lincoln), hvarest han
afled 1889. Under psevdonymen Cuthbert Bede vann
B. sitt rykte genom en i sitt slag oöfverträffad
novellistisk-humoristisk skildring af det engelska
universitetslifvet, The adventures of mr.
Verdant Green, an Oxford freshman (4 bd, 1853–73; med
illustrationer af B. sjelf). Han utgaf vidare ett
antal berättelser och skiss-samlingar i samma anda,
ofta med inströdda dikter, samt åtskilliga arbeten
öfver Skotlands natur, folksägner och antiqviteter,
bl. a. Glencreggan (1861), A tour in tartan-land
(1864) och The white wife etc. (s. å.).
Bradshaw [-sjå], John, engelsk politiker,
född 1602 i Cheshire, af god familj, egnade
sig åt advokatverksamhet och slöt sig vid den
stora politiska brytningen på 1640-talet till
parlamentspartiet. Parlamentet förordnade honom 1644
till åklagare mot de irländske lorderna Macguire
och Macmahon, underhuset utsåg honom 1646 till
en af stora sigillets fullmäktige, och 1647 blef
han chief-justice i Cheshire. I den utomordentliga
domstol, som i Jan. 1649 dömde Karl I till döden,
satt B. såsom president och lönades rikligen af
det »rensade» underhuset för sin tjenst. Han vardt
en af ledamöterna i den nyskapade regeringen,
»statsrådet», och fungerade i tre år såsom denna
korporations president. Med harm såg han Oliver
Cromwells upplösning 1653 af både parlament och
»statsråd» och protesterade i 1654 års parlament
mot maktens samlande i en endes, protektorns,
hand. Han blef ej främmande för konspirationerna mot
protektorn, och 1656 befalldes han af denne att lemna
sin chief-justice-befattning. Då Olivers son Richard
Cromwell 1659 öfvergaf sin protektorsplats, vardt B. å
nyo ledamot af parlament och statsråd, men afled redan
d. 22 Nov. 1659. Han begrofs i Westminster Abbey, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
