Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man kan antaga, att tyskarnas antal uppgår till
1/4 mill. Genom upplåtande af jord för billigt pris
söka de olika staterna draga till sig invandrare
för att ersätta de genom slafveriets fullständiga
upphäfvande (1888) förlorade arbetskrafter.
I etnologiskt hänseende har B. till sista tiden
varit ett af de minst kända land, men genom von
den Steinens, Ehrenreichs och L. Adams m. fl:s
lingvistiska och antropologiska undersökningar har man
börjat vinna klarhet och reda i fråga om de 200–300
indianstammar, som bebo B. Enligt nämnda forskare
kan man gruppera större delen af dem i fyra stora
familjer: kariber, aravaker l. nu-aruak l. maypure,
tupi l. guarani och ges l. tapuya, till hvilka
fyra man måste lägga två andra, mindre vigtiga:
pano och miranha, oberäknadt några isolerade eller
föga kända folk: puri, karaya, bororo m. fl.
Kariberna, som man till sista tiden kände endast
i Guyana, måste enligt Steinens och Ehrenreichs
undersökningar (1884–89) hafva haft sitt urhem
någonstädes i midten af B., s. om Amazonfloden,
såsom redan L. Adam förmodat, sannolikt mellan Xingus
och Tapajoz’ källor, hvarifrån de utbredt sig mot
n. De sydligaste karibstammarna äro bakairi och
nahuqua vid öfre Xingu och palmella vid Guaporé. Se
vidare Kariber (äfven i Suppl.). Språkfamiljen
aravak har bildats genom undersökningar af L. Adam,
hvilken gaf den namnet maypure, men kallas af Steinen
nu-aruak, emedan i de flesta dialekterna prefixet nu
användes för att beteckna första personen. Den har
af alla grupperna den största och mest sammanhängande
utbredningen, nämligen från kusten af holländska och
engelska Guyana i ett bredt bälte mot s. till Perus
och Bolivias Ander samt utsänder derifrån en gren mot
s. ö. till öfre Paraguay och en annan mot ö. till B:s
midt. Till densamma höra i B. vapisiana och atorai
mellan Essequibo och Rio Branco, manao och aruaki
vid Rio Negro, kanisaua, jumana, passe och uainuma
n. om Solimões mellan nedre Iça och Japura, maraua
m. fl. s. om de förra vid Purus och Jurua, kabisi och
paresi vid öfre Guaporé samt de senast upptäckta
mehinaku, kustenau, vaura och yaulapiti vid öfre
Xingu. Karakteristiskt för aravakstammen är den
höga utveckling keramiken nått bland dem. — Tupi, i
den omfattning Steinen tager dem, äro delade i två
stora grupper: den ena i ö. omfattande stammar, som
tala det gamla tupi-språket, hvilket liksom quichua
blifvit ett »lengoa geral», den andra omfattande en
mängd folk i v., hvilka tala olika dialekter, som
hafva blott en svag likhet med tupi-språket, hvarför
deras samhörighet med tupi-familjen icke är höjd öfver
hvarje tvifvel (till de senare räknas provisoriskt
munduruku vid mellersta Tapajoz, yuruna vid nedre
Xingu och aneto vid Xingus källfloder). Se vidare
Guarani. — Språkgruppen ges har bildats af Martius
för att beteckna botokuder och några grannfolk, men
på senare tiden hafva Steinen och Ehrenreich utvidgat
betydelsen af detta ord, under hvilket de inbegripa
ett stort antal stammar, hvilka utom lingvistiska
karakterer hafva många drag gemensamma i sina seder
(saknad af hängmatta, okunnighet i flodfart, bruket
af träpluggar m. m.). Sistnämnde
förf. föredraga namnet ges (efter slutstafvelsen
i många stammars namn) framför tapuya, hvilket är
brasilianernas namn på dessa stammar. Se vidare
Ges. Suppl. — Till språkgruppen pano, som uppstälts
af R. de la Grasserie 1888, höra på brasilianskt
område de af Martius till puri räknade karipuna,
medan de fleste till denna grupp hörande folk bebo
östra Peru. — Den grupp af stammar, som Ehrenreich
förenat under namnet miranha, omfattar de
egentliga miranha mellan Iça och nedre Japura,
koeruna, kuretu och jupua på venstra Japurastranden;
för öfrigt höra miranhafolken till Columbia och
Ecuador. Till dessa större grupper komma några stammar
utan känd slägtskap, bland hvilka de vigtigaste äro
puri i Espiritu Santo (oegentligt kallade tapuya
l. coroados, hvilka namn brasilianerna gifva åt en
massa olika stammar), nu endast några få individer,
samt de sannolikt till samma familj hörande arary,
jametto och pitta vid Parahyba och de nu
försvunna goytacas i staten Rio de Janerio, vidare
kariri l. kiriri och sabuja (några hundra individer
vid nedre S. Francisco), bororo (från öfre Paraguay
till öfre Paraná), karaya (ö. om mellersta Araguaya
samt ö. om nedre och mellersta Xingu), m. fl.
Materiel kultur. B. eger icke någon
jordbruksstatistik, hvarför man i detta fall är
hänvisad till beräkningar. Vigtigast af landets
produkter är kaffe, hvaraf B. lemnar öfver hälften
(omkr. 60 proc.) af hela jordens afkastning. 1891
exporterades från Rio Janeiro, Santos och
Victoria (Espirito Santo) omkr. 7,4 mill. balar à
omkr. 60 kg. Socker- och bomullsproduktionen är i
aftagande. Tobak odlas i nästan alla stater, men mest
i Rio Grande do Sul, Minas Geraës och Bahia. 1890
beräknades skörden till omkr. 20 mill. kg. Tekulturen
har icke vunnit någon nämnvärd utsträckning,
emedan brasilianerna föredraga Paraguay-te. —
Rikedomen på mineral är så stor, att dessa fordom
intogo första platsen af landets produkter: numera
spela de en mycket underordnad rol. Hufvudorten för
guldproduktionen är Minas Geraës, der (vid Ouro Preto)
flere engelska bolag bearbeta fyndigheterna. Hela
guldproduktionen för åren 1691–1875 skattas af
Soetbeer till något öfver 1 mill. kg.; sedan dess
har den varit en obetydlighet: några hundra kg. om
året. Rikast på diamanter äro distriktet Diamantina i
Minas Geraës längs Serra do Espinhaço och i Bahia
Serra do Sincora och Serra Assurua, medan i Goyaz,
Paraná och São Paulo diamanter träffas endast
enstaka. Genom de rika diamantfynden i Syd-Afrika
hafva såväl värdet som produktionen fallit. 1891
utgjorde utförseln endast 80,000 karat. — Industrien
är, trots höjda skyddstullar och beviljad tullfrihet
för materiel för fabriker och verkstäder, ännu i sin
linda. Vigtigast är bomullsindustrien (omkr. 100
fabriker). Jerngjuterier och maskinverkstäder
finnas i alla större städer, skeppsvarf i många
sjöstäder, sågverk och qvarnar flerestädes, tvål-
och ljusfabriker endast i de största städerna, oftast
i förening med de stora slagterierna, sockerbruk
och brännerier i sockerdistrikten, ölbryggerier
och garfverier i större skala endast i södra B. —
Handel. Grosshandeln ligger mest i utländingarnas
händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
