Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kusthandeln, som sedan 1873 är öppen äfven för utländska
fartyg, har stigit i synnerhet i de båda norra
staterna, till en del till följd af ångbåtstrafikens
utveckling på Amazonfloden. Exporten hade 1890
ett värde af 648,3 mill. kr., importen af 530,6
mill. kr. De förnämsta exportvarorna 1886–87 voro
kaffe (för 336,6 mill. kr.), socker (29 mill.), bomull
(27 mill.), tobak (11,2 mill.), hudar (9,6 mill.),
gummi elasticum (9,3 mill.), paraguay-te (omkr. 6
mill. kr.). De vigtigaste hamnplatserna äro Rio de
Janeiro, som förmedlar 52 proc. af införseln och 37
proc. af utförseln; dernäst komma Bahia, Pernambuco,
Santos, Belem, São Luiz de Maranhão, Rio Grande
do Sul, Ceara, Alagoas och Porto Alegre. Under de
båda åren 1889 och 1890 inlöpte 6,823 oceanfartyg,
om 5,3 mill. tons, samt 7,255 kustfarare, om
5,57 mill. tons. Den brasilianska handelsflottan
räknade 1893 553 fartyg, om 196,981 tons, deraf 179
ångfartyg, om 114,100 tons.
Samfärdsmedel. Jernvägarna hade 1894 en längd af
7,648 km., deraf 2,638 km. förbundsjernvägar, 3,098
km. tillhöriga enskilda stater och 1,912 km. enskilda
jernvägar, hvilka staten beviljat räntegaranti. Under
byggnad äro 6,378 km. De vigtigaste linierna äro
Centralbanan (förut Dom Pedro II:s bana), från Rio
de Janeiro förbi Lafayette till Itabira (i Minas
Geraës), med bibanor till Santa Cruz, Macacos,
Campinho, Porto Novo de Cunha m. fl., tills. 828
km., vidare Leopoldinabanorna (1,051 km.), linien
Taquari–Cacequy (262 km.) och Paulista-banan
(242 km.). Förbundsregeringen har för afsigt att
utarrendera statsbanor, och flere stora bolag
hafva bildats för att öfvertaga dem och utvidga
jernvägsnätet. Companhia geral de Estrado de ferro
do Brazil (kapital 200 mill. milreis) trafikerade i
början af 1892 2,300 km. banor och hade 800 km. under
byggnad. Det i Bruxelles bildade sydvestbrasilianska
jernvägsbolaget (kapital 25 mill. frcs) ämnar bygga
1,800 km. från Itavary i São Paulo till Santa Maria
i Rio Grande do Sul med bibanor från Imbitura förbi
Guarapuava till Piquirys förening med Paraná och
från Cruz Alta vid Ijuhy Guassu till Uruguay. B:s
floder äro trots de i några af dem befintliga forsar
af största vigt för den inre samfärdseln. Staten
subventionerar flere ångbåtslinier på floderna
äfvensom på de stora kustejöarna (Lagoa Mangoaba och
Lagoa do Norte i Alagoas, Lagoa dos Patos i Rio Grande
do Sul). Telegraflinierna hade 1892 en längd af
14,781 km. (enl. en annan uppgift 28,046 km.), med 235
stationer; s. å. befordrades 1,143,360 telegram. Våren
1896 förenades Belem (Pará) vid Amazonflodens mynning
med Manáos vid Rio Negros förening med Amazonfloden
genom en kabel i floden af 2,532 km. längd, emedan
tät skog och slingerväxter gjorde en luftledning
omöjlig. Antalet postanstalter 1893 var 2,826.
Författning och förvaltning. Enligt den af kongressen
d. 25 Febr. 1891 proklamerade författningen är B. en
federativrepublik, i hvilken hvar och en af de forna
20 provinserna (se hufvudarbetet, sp. 1061) bildar en
stat och hufvudstaden Rio de Janeiro med kringliggande
område ett förbundsdistrikt, det senare dock endast
tills en ny förbundshufvudstad hunnit anläggas i
ett för ändamålet reserveradt område af 14,400 qvkm. i det
inre höglandet i staten Goyaz, hvilket sedermera skall
blifva förbundsdistrikt. De särskilda staterna,
hvilka styras af guvernörer, utnämnda för 3–5
år, hafva i regeln full sjelfbestämningsrätt, ja
t. o. m. rätt att slå sig tillsammans eller dela sig
för att ansluta sig till andra stater eller bilda
nya stater under förutsättning att vederbörande
lagstiftande församling i två på hvarandra följande
sessionsperioder och nationalkongressen gifvit sitt
bifall. I de enskilda staternas angelägenheter får
forbundsregeringen ingripa endast i vissa fall,
nämligen för att med förbundshären och flottan
afvisa fientliga anfall, upprätthålla förbundets
republikanska författning och trygga förbundslagarnas
verkställighet. Förbundsregeringen förklarar krig
och sluter fred, bestämmer införseltullar, post-,
telegraf- och stämpelafgiffcer, reglerar kustfarten
och lagstiftar rörande sedelbanker. Författningen
erkänner tre statsmakter: en verkställande, en
lagstiftande och en dömande. Den verkställande utöfvas
af en president med en vicepresident, hvilken äfven är
senatens talman, som ställföreträdare. De måste vara
minst 35 år gamla och utses genom allmänna direkta
val med absolut majoritet för 4 år. Om de afgå under
loppet af de två första åren, ersättas de genom nya
val, men om de afgå senare af kongressens president
och presidenten i högsta domstolen. Presidenten
kan ej omedelbart återväljas, vicepresidenten
ej väljas till president för den omedelbart
följande ämbetsperioden. Presidenten utnämner de 6
ministrarna (ministern för allmänna arbeten, handel
och jordbruk; ministern för utrikes ärenden: inrikes-
och justitie-; finans-; krigs- samt marinministern),
förbundsämbetsmän och sändebud hos utländska makter,
är högste befälhafvare öfver krigsmakten samt
representerar republiken inför utlandet. Han utfärdar
årligen ett budskap till kongressen samt sanktionerar
och kungör dennes beslut; om han vägrar godkänna
ett kongressens beslut såsom forfattningsvidrigt,
erhåller det likväl gällande kraft, om det å
nyo antages af båda kamrarna med 2/3 majoritet i
hvardera kammaren. Ministrarna få icke tillhöra
någon af kamrarna och få personligen förhandla endast
med utskotten. Den lagstiftande makten utöfvas af
nationaikongressen, som består af senaten och
deputeradekammaren. Senaten räknar 63 medlemmar (3
för hvarje stat och för förbundsdistriktet), valda
1/3 för 9 år, 1/3 för 6 år och 1/3 för 3 år, alltefter
det antal röster de fått. Sedan det första mandatet
utgått, hållas nya val hvart tredje år för följande
9-årsperiod. Senaten bildar liksom i Nord-Amerikas
Förenta stater riksrätt, inför hvilken presidenten,
ministrarna och andra förbundsämbetsmän åtalas
för ämbetsförseelser, samt utnämner på lifstid
medlemmarna i förbundsdomstolen. Deputeradekammaren
består af 205 medlemmar, hvilka väljas för 3 år,
så att 1 deputerad kommer på 70,000 innev., men på
hvarje stat minst 4, och så att äfven minoriteten
blir representerad. Vicepresidenten är senatens
talman, men deputeradekammaren väljer sjelf sin
talman. Båda kamrarnas ledamöter utses genom direkta
val; valberättigad är hvarje brasilian, som fyllt 21
år och kan läsa och skrifva med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
