Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brianchons teorem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råkade i oenighet med denne i anledning af
Alexandrias bombardement (1882) samt utträdde ur
kabinettet. Än större blef klyftan dem emellan genom
Gladstones home-rule-politik, hvilken förmådde B. att
1886 sluta sig till de liberale unionisterna för att
understödja det konservativa kabinettet Salisbury. Han
dog d. 27 Mars 1889. Hans staty, i marmor, restes
i Manchester 1891. B:s Public addresses utgåfvos
1879, hans Public letters 1885. Jfr G. Barnett Smith:
»Life and speeches of the R. H. John B.» (2 bd, 1881).
*Bright, Sir Charles Tilston, adlades 1858 Han
afled 1888.
*Brighton utgör sedan 1888 eget grefskap (10,2 qvkm.),
med 115,873 innev. (1891). Der öppnades 1872 ett
aqvarium, ett af de största på jorden. (Raderna 5–4
nedifrån böra ändras så: I B. uppehöll sig etc.).
Brigitta (Brigida), irländskt helgon, skall hafva
blifvit född i närheten af Dundalk, af oäkta börd,
vid 14 års ålder tagit slöjan i ett kloster i Meath,
genom fromhet och en gränslös välgörenhet vunnit
stort rykte samt grundlagt flere kloster, främst
det i Kildare, der hennes graf redts. B. skall hafva
dött d. 1 Febr. år 523. Hennes anseende var så stort,
att hon förliknades med Jungfru Maria och kallades
»irernas Maria» (Maria hibernorum), »Kristi
moder», »Herrens moder» o. s. v. Nästan oräkneliga
äro de efter henne uppkallade kyrkor, kloster och
orter: hennes förnämste biograf, Colgan (»Trias
thaumaturga», 1647), uppräknade öfver 60 sådana endast
i fem irländska stift. Äfven i Skotland och England
var hon högt ansedd. Hon påstås hafva stiftat en
nunneorden, men denne tyckes redan mot medeltidens
slut förvexlats med den svenska Birgittas; äkta
irländska Brigitta-kloster skola emellertid hafva
funnits i Kildare m. fl. ställen.
Brigu, Ind. mytol. Se Bhrigu.
*Brihaspati. Se Mytologi, sp. 653.
Briketter, koltegel, presskol (Fr. briquettes,
af brique, tegel), kallas flere slags konstgjorda
brännmaterial, hvilka framställas genom
sammanpressning af torf, träkols-, brunkols-,
stenkols- eller kokspulver med eller utan användning
af bindemedel. Sådant behöfves icke vid framställning
af torf- och brunkolsbriketter, men vid beredning af
stenkolsbriketter, hvilka äro de mest brukliga och
numera i de stora fabrikslanden England, Frankrike,
Belgien och Tyskland erhållit stor betydelse som
brännmaterial, tillsättes före pressningen i regeln
beck, tjära, asfalt eller s. k. magnesiacement såsom
bindemedel. Stenkolsgruset bringas genom pulverisering
och siktning till korn af högst 4–6 mm. diameter,
gruset uppvärmes till omkr. 80° C. och blandas
med 2–3, högst 10 proc. varm lättflytande tjära,
asfalt l. mjukt beck, hvarefter massan, som måste
ega en viss grad af plasticitet, får kallna, tills
den blir grynig, och pressas derefter i en stark
press till stycken af önskad storlek och form. Genom
brikett-fabrikationen förvandlas det i kolgrufvorna
erhållna affallet, som är för smått att användas i
vanliga eldstäder och för hvilket derför betalas så
litet, att det ej kan bära stora transportkostnader,
till värdefull och lätt säljbar produkt. På grund af
styckenas regelbundna form hafva presskol t. o. m.
vissa företräden framför naturliga kol, särskildt på
lokomotiv och ångfartyg, der det gäller att hushålla
med utrymmet. Enligt gjorda undersökningar gifva
briketter 20–25 proc. mer effekt än små stenkol och
10 proc. mer än stenkol af vanlig storlek. Äfven
för hushållsbehof, till uppvärmning vintertiden,
äro briketter tjenliga, synnerligast de, som
hafva tjära och beck som bindemedel; dessa
briketter hafva stenkolens värmeeffekt utan att
vara svårantändliga. På senare tiden har man börjat
tillverka kolbriketter äfven af sågspån.
Brilettos, det forntida namnet på berget Pentelikon
(se d. o.).
*Briljant. Se vidare Ädelstenar.
*Brillat-Savarin, A. Hans »Physiologie du goût» utkom 1883
i svensk öfversättning (»Smakens fysiologi eller
studier i den högre gastronomien»).
Brille-dukater. Se Dukat, sp. 1552.
*Brillon är oriktig form för Brilon.
Brin, Benedetto, italiensk mariningeniör och statsman,
f. 1833 i Turin, förvärfvade filos. doktorsgrad
i de matematiska vetenskaperna vid dervarande
universitet, inträdde vid mariningeniörkåren och
vardt efter utländska studieresor föreståndare
för det stora skeppsvarfvet i Livorno. Han
befordrades sedermera till generalinspektör för
mariningeniörkåren och uppgjorde ritningarna till
flere af Italiens stora pansarskepp. 1874 valdes
han till medlem af deputeradekammaren och blef der
chef för en piemontesisk grupp. B. var sjöminister i
Depretis’ liberala kabinett 1876–78 och en kort tid,
Okt. 1878, i Cairolis samt 1884–91 i Depretis’
och Crispis. I kabinettet Giolitti 1892–93 var
B. utrikesminister, och i Mars 1896 öfvertog han för
fjerde gången marinportföljen i Rudinis då bildade
ministèr. B. innehar amirals rang. Han har författat
La nostra marina militare (1881) m. m.
Brindaban, stad i distriktet Muttra,
Nordvest-provinserna, Indien, vid Djamna, en af
hinduernas heligaste vallfartsorter, med många
tempel. 21,167 innev. (1891).
*Brindisi, befäst stad i ital. prov. Lecce, vid
Adriatiska hafvet och jernvägarna Bologna–Otranto och
B.–Taranto. 14,508 innev. (1881). Arkebiskopssäte. B:s
hamn, den enda goda naturliga hamnen på Italiens
Östkust, har 7–11 m. djup, så att de största fartyg
kunna lägga till vid stadens kajer. Efter öppnandet
af Sues-kanalen har B. blifvit ändstation för
ångbåtslinierna till Öst-Asien, hvilka der mottaga den
engelska och tyska öfverlandsposten, och står genom
österrikisk-ungerska, italienska, grekiska, engelska
och tyska postångare i regelbunden förbindelse
med Trieste och Fiume, med italienska hamnar, med
Grekland, Konstantinopel, Smyrna och Alexandria samt
Öst-Asien och Australien. Den egentliga godstrafiken
är dock fortfarande obetydlig.
4. *Bring, E. G., bevistade såsom sjelfskrifven
ledamot äfven kyrkomötena 1878 och 1883. Vid det förra
hade B. glädjen att bevittna antagandet af det nya
katekesförslaget, som hufvudsakligen utarbetats af
honom och ärkebiskop Sundberg. Vid det senare bidrog
B. utan tvifvel ganska väsentligt till antagandet
af den då framlagda proföfversättningen af Nya
testamentet; likaså förordade B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
