- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
1131-1132

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brianchons teorem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid detta kyrkomöte en revision af 1819 års
psalmbok. På grund af sjuklighet hade B. vid
1878 års kyrkomöte undanbedt sig alla särskilda
förtroendeuppdrag, men vid 1883 års möte förordnades
han åter af konungen till vice ordförande samt blef
af mötet insatt i Tillfälliga utskottet. 1882 höll
B. sitt sista prestmöte. Död i Linköping natten mellan
d. 12 och d. 13 Aug. 1884. J. P.

5. Bring, Sven Libert, teolog, den föregåendes
kusin, född i Össjö, Skåne, d. 3 Febr. 1826,
tog 1844 studentexamen i Lund, der han 1850
blef filos. doktor samt 1855 teol. kandidat
och prestvigd. Sedan han 1856 blifvit docent i
systematisk teologi, tjenstgjort såsom t.
f. legationspredikant i London flere månader under
åren 1857 och 1860 samt varit uppförd på förslag
till teol. adjunktur 1859, utnämndes han 1862
till kyrkoherde i Torrlösa. Vid prestmötet
i Lund 1864 fungerade B. såsom preses; 1868
blef han teol. doktor. Vid biskopsvalet i
Kalmar 1875 innehade han andra förslagsrummet.
1886 utnämndes B. till professor i praktisk teologi i
Lund samt kyrkoherde i Hellestads prebendepastorat.
1888 förordnades B. till ledamot af kommissionen
för revision af kyrkohandboken och valdes
1893 till medlem af kyrkomötet. Af B:s
utgifna skrifter må nämnas Dogmatisk utveckling af
gudsbegreppet
(akad. afh. 1859), Kyrkotukten betraktad
från biblisk ståndpunkt
(1859), Grunddragen af den
kristliga trosläran
(2 dlr. 1869–77), Passionsbok,
betraktelser öfver Kristi lidande på hvar
dag i Fastan
(1875), Treenighetsbegreppets etiska
betydelse
(1884), Kyrkans handlande såsom objekt för
den praktiska teologien
(1885), Förmaningsord till
ungdomen
(7:de uppl. 1893). Ett hus som tjenar
Herren
(4:de uppl. 1891. öfvers. på finska). Dessutom
har B. utgifvit flere strödda predikningar och tal
samt en mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter.
J. P.

6. Bring, Johan Christofer,
diakonissanstaltföreståndare, den föregåendes
broder, född d. 6 April 1829 i Össjö, Skåne, blef
student i Lund 1847, aflade 1852 prestexamen och
anställdes s. å., sedan han blifvit prestvigd.
såsom vice pastor i Tullstorps församling,
hvilken befattning han innehade till 1862, då han
kallades till föreståndare för diakonissanstalten
i Stockholm. B., som 1859 aflagt pastoralexamen,
blef 1873 tjenstgörande e. o. hofpredikant och 1891
ord. hofpredikant samt ledamot af hof konsistorium.
Under B:s varmt nitiska och insigtsfulla ledning har
diakonissverksamheten i vårt land utvecklat sig på
ett betydande sätt, och såsom ett yttre erkännande
af detta hans för kyrkan och samhället gagnande
arbete tilldelades honom teol. doktorsvärdigheten
vid jubelfesten i Upsala 1893. Alltifrån 1863
har B. utgifvit diakonissanstaltens organ,
»Olivebladet», och från 1888 julkalendern
»Febe». Han är derjämte författare af smärre
skrifter af pastoral karakter, hvilka utgått i flere
upplagor, såsom För våra sjuka, Några drag
i kärlekens bild, Om ett rätt umgående med
Guds ord
o. s. v., äfvensom af ett större antal
predikningar, bl. a. i den af Samfundet Pro
Fide et Christianismo utgifna och af B. under 4 år
redigerade »Söndagsvännen». J. P.

Bringbär, bot., i några landskap namn på hallon.
De kallas i Jämtland brännbär (Värml.
brinnbär), emedan hallon bäst frodas på svedjeland.

*Bringetofta, socken. 11,751 har. 1,649
innev. (1894). Annexet Ljunga heter numera Norra
Ljunga
.

Brink, Jan ten, holländsk författare, f. 1834,
blef teol. doktor i Utrecht 1860 och tillbragte
som informator tvänne år på Java, hvarifrån hans
reseskildring Op de grenzen der Preanger (1861)
härleder sig. Han var derefter gymnasielärare i
Haag och utnämndes 1884 till professor i nederländsk
literaturhistoria vid Leidens universitet. B. åtnjuter
anseende både som literaturhistoriker och
som skönliterär författare. Af hans arbeten
på det förra området må nämnas G. A. Bredero,
historisch-aesthetische studie
(prisbelönad,
1859: ny uppl. 1888), Vondel bekroond (1868),
Letter-kundige schetsen (2 bd, 1874–75), Emile
Zola
(en spirituel studie, 1879), de biografiska
skisserna Onze hedendaagsche letterkundigen (21 dlr,
1882–87), Causerien over moderne romans (1884),
De roman in brieven (1889) och De oude garde e de
jongste school
(2 bd, 1891). Såsom kritiker har han
bildat sig efter franska föredömen och skrifver en
ledig, stundom maniererad stil. Bland hans noveller
och romaner må erinras om Oostindische dames en
heeren
(1866; teckningar af lifvet i de holländska
kolonierna), Het vuur dat niet wordt uitgebluscht
(1868; »En eld, som aldrig slocknar». 1880) och
De schoonzoon van mevrouw de Roggeveen (2 bd,
1872–73). Hans romaner och noveller utgåfvos i 13 bd
1885, hans kritiska skrifter i 17 bd 1882–88.

Brink, Bernhard Aegidius Konrad ten, tysk
språkforskare, född d. 12 Jan. 1841 i Amsterdam,
blef docent i romansk och engelsk filologi vid
akademien i Münster 1866, professor i moderna språk
vid universitetet i Marburg 1870 och professor i
engelsk filologi vid univ. i Strassburg 1873. Död
d. 29 Jan. 1892. B. egnade sig i all synnerhet
åt undersökning af skalden Chaucers arbeten och
öfver hufvud åt literaturhistorien. Hans förnämsta
skrifter äro Chaucer. Studien zur geschichte seiner
entwicklung und zur chronologie seiner schriften

(bd I, 1870), Chaucers sprache und verskunst
(1884) och Geschichte der englischen literatur
(fullbordadt endast till reformationstiden: bd
I, 1877; II, 1, 1889; II, 2, utg. af A. Brandl,
1893), det första mera djupgående arbetet på detta
område. Bland B:s öfriga skrifter märkas Beiträge
zur englischen lautlehre
(i tidskr. »Anglia», I,
1878), Beowulf. Untersuchungen (1888; i »Quellen und
forschungen etc.», hft. 62) och Über die aufgabe der
literaturgeschichte
(1890). Sedan 1874 utgaf B., först
tillsammans med W. Scherer, sedermera med E. Martin
och E. Schmidt »Quellen und forschungen zur sprach-
und culturgeschichte der germanischen völker».
E. W–n.

*Brinkman, K. G. von, föddes d. 25 (ej 24)
Febr. 1764. Jfr K. F. W(erner): »C. G. von
Brinkman om sig sjelf och åtskillige samtida»
(i »Sv. autografsällsk:s tidskr.». del. 2, 1895).

Brinkovenul, valakisk vojevod. Se Valakiet, sp. 105.

Brinnbär, bot. Se Bringbär. Suppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free