Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broughton-öarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karakter i ett gifvet ögonblick, och afgörande
andliga kriser utöfva stark dragning på honom. I
olikhet med de egentlige dramatikerna vill B. ej
teckna menniskorna främst genom deras handlingar, utan
uppdagar der bakom det fina nätet af bevekelsegrunder
och känslor, som delvis falla inom det omedvetnas
område och aldrig komma fullt fram i handling;
han visar huru själen segrar eller lider nederlag
i lifvets konflikter, alltefter som den blifver
trogen eller ej mot sig sjelf, mot sin natur och
sina anlag. Att följa passionerna i deras grader
och plötsliga moment, blandningen af godt och
ondt hos menniskorna, att låta frågorna om lif och
död eller ett tidehvarfs ledande tankar afspegla
sig karakteristiskt hos den enskilde, det är B:s
lust. Men han för ej den psykologiska dissekerknifven
med kallt och känslolöst sinne; han är i själ och
hjerta en stark optimist, och hans ton är alltid
frisk och manlig, liksom han ock in i ålderdomen
bibehöll all sin lifsglädje. Det är vidsträckta
områden B. beherskar med sin diktarekraft, i hvilken
fantasi och tankeskärpa så egendomligt sammansmält;
från det groteska och sarkastiska till det skälmskt
lekande, från antikens jämnvigtsfulla skönhet
fram igenom medeltiden och renaissancen till vår
egen tid. Det typiska i flydda tiders själslif
frammanar han med underbar säkerhet, och ingen
skald torde bättre begripit t. ex. renaissancen
än han. Äfven stämningsgifvande landskapsbilder
mäktar han att i få drag framtrolla. I sin ungdom
sjelf musiker och målare, förstod han att afslöja
konstnärssjälens hemliga strider. Bäst skildrade
han det ovanliga, det egendomliga, och hans diktning
gör derför ofta intrycket af bisarreri, hvartill den
högeligen sammanträngda och bildrika stilen bidrager;
öfverflödiga ord skyr han, och det fordras en viss
intellektuel ansträngning för att tränga in till
den saftiga kärnan i hans dikter, hvarför han aldrig
torde blifva populär i vanlig mening. När han ville,
utvecklade han stor form virtuositet; han skref
bl. a. framstående kärlekslyrik och öfverlägsna
krigsballader. B:s i art. nämnda största diktverk,
The ring and the book (4 bd), är en brottmålshistoria,
hvars detaljer af flere olika personer framställas
med karakteristiskt afvikande uppfattning. Bland
hans öfriga arbeten må framhållas Christmaseve and
easterday (1850, en poetiskt djerf religionsfilosofisk
dikt), Men and women (2 bd, 1855, karaktersbilder
på vers), Prince Hohenstiel-Schwangau, saviour of
society (1871, en ironisk belysning af Napoleon
III:s bana), Dramatic idyls (2 bd, 1879–80) och
Asolando: Fancies and facts (1889). B:s äktenskap
med skaldinnan Elizabeth Barrett var det allra
lyckligaste. I likhet med flere utmärkta engelska
diktare hyste bägge en varm kärlek till Italien, der
de så länge voro bosatta. Jfr mrs. Sutherland-Orr:
»Life and letters of R. B.» (1891) och Jon Stefansson:
»R. B. Et literaturbillede fra det moderne England»
(Köpenh. 1891).
*Brownlow, W. G., afled 1877.
Brown-Séquard [brån sekār], Charles Edouard, fransk
fysiolog, född d. 8 April 1817 på ön Mauritius,
blef 1846 med. doktor i Paris samt egnade sig
åt experimental-fysiologiska och nervpatologiska
studier. Efter Napoleons
statskupp begaf han sig 1852 till Amerika, der han vistades
till 1855, då han åter, för några år, bosatte sig
i Frankrike. 1859–63 var han läkare vid sjukhuset
för epileptici och paralytici i London, 1863–67
professor vid Harvard university i Cambridge. 1867
återvände han för några år på nytt till Frankrike,
men etablerade sig 1872 såsom praktiserande läkare
i New York samt blef 1877 professor i fysiologi i
Genève och 1878 Claude Bernards efterträdare såsom
professor vid Collège de France. Han afled i Paris
d. 1 April 1894. — B.-S:s vetenskapliga forskningar
beröra hufvudsakligen nervsystemets fysiologi;
resultaten af dessa har han nedlagt i ett mycket
stort antal smärre afhandlingar äfvensom i de större
arbetena Lectures on the physiology and pathology
of the central nervous system (1860), Lectures on the
diagnosis and treatment of the principal forms of
paralysis of the lower extremities (1861). De sista
åren af sitt lif egnade B.-S. sig med stor ifver åt
frågan om körtlar med inre sekretion, d. ä. körtlar,
hvilkas afsöndring utgjutes i blodet, och hans
insprutningår af testikelsaft hafva tillvunnit
sig stor uppmärksamhet, i synnerhet hos den stora
allmänheten (jfr Afsöndring. Suppl.). Slutligen
inlade B.-S. en mycket betydande förtjenst såsom
grundläggare och utgifvare af »Journal de physiologie»
(1858–64) och »Archives de physiologie» (1868–94).
R. T–dt.
Brown stout [braun staut], Eng. Se Double brovvn
stout. Suppl., och Porter.
Brownsville [brå’nsvil], stad i nord-amerikanska
staten Texas, 56 km. från floden Rio Grandes utlopp
i Mejikanska viken, midt emot den mejikanska
staden Matamoros. 6,134 innev. (1890). Katolskt
gymnasium. Betydlig handel. I Förenta staternas krig
med Mejico egde 1846 strider rum vid B. 1880 blef
staden nästan fullständigt förstörd af en orkan.
Broxvik, fideikommissegendom i Östergötlands län, med
hufvudgården belägen i Jonsbergs socken, vid Östersjön
(Bosöfjärden). Fideikommisset omfattar 21 35/44 mtl
i Östergötlands län, Jonsbergs, Häradshammars,
Ö. Husby, Kuddby, Ö. Ny, Å och Drothems socknar,
taxeradt till 386,300 kr., samt 2 1/2 mtl i Runtuna
socken af Södermanlands län, tax. till 50,800
kr.. Egovidden utgör omkr. 2,500 har, deraf 625
har åker och 1,530 har skogsmark. B. bebyggdes på
1600-talet till säteri under namnet B. (det hette
förut Ribbingstorp) af frih. Åke Ulfsparre, som
efter att hafva sålt sin egendom Broxvik i Grenna
socken, Jönköpings län, i stället gjorde detta till
stamgods. 1697 gick gården genom köp från slägten
Ulfsparre till Gillis De Besche, hvilkens dotterdotter
Anna von Block (född v. Düben) lemnade egendomen
till sin son kammarherre K. J. von Block, som 1795
gjorde hela godset till fideikommiss för sin systers
sonson majoren J. K. Ridderborg med vilkor att han
jämte sitt eget namn äfven skulle bära namnet von
Block. B. innehades sedermera af honom, hans broder,
dennes måg, kammarherre L. A. F. G. von Röök von
Block, och, då ätten von Röök med honom utgick på
manssidan (1889), ärfdes fideikommissrätten af hans
äldsta dotter, gift med kammarherren, f. d. kaptenen
Evert Taube (död 1895), som derför kallade sig Taube
von Block.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
