- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
1215-1216

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buenos Aires - Bufalini, Maurizio, italiensk läkare. - Bufarik - Buffalmacco, italiensk målare. Egentligen Buonamico di Cristofano.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Guvernören och vice-guvernören väljas för 3 är, senaten
består af högst 50, deputeradekammaren af 100
ledamöter. — Provinsens historia sammanfaller med
Argentinska republikens till 1853. B. sträfvade
alltid efter företräde framför de andra provinserna
och egde verkligen såsom innehafvare af republikens
enda sjöhamn och såsom den förmögnaste och folkrikaste
provinsen alltid öfvervigt; den var hufvudsakligen
säte för det centralistiska partiet. Sedan den 1853
efter Rosas fall konstituerat sig som sjelfständig
stat med egen president och särskild författning
och förvaltning, erkändes den af Brasilien och
Förenta staterna m. fl. utan vilkor, af England
och Chile endast med vilkor att den åter ingick
i Argentinska konfederationen. De förhandlingar,
som fördes på grund af ett i början af 1855 mellan
B. och de konfedererade staterna slutet fördrag
for åstadkommande af en närmare förening,
afbrötos, då i Dec. s. å. argentinska flyktingar från
Montevideo inföllo i B. för att med våld åvägabringa
återföreningen. De dermed inledda fientligheterna
slutade efter den för B. olyckliga träffningen vid
Capeda d. 23 Okt. 1859 med att B. åter måste sluta
sig till konfederationen. Ett senare upprorsförsök
(1880) misslyckades. Provinsen måste afträda staden
B. åt republikens regering som förbundshufvudstad
och välja staden La Plata till sin särskilda
hufvudstad. — 2. (Ciudad de Nuestra Señora de
B.
), 1862–82 hufvudstad i ofvannämnda provins,
sedan 1882 hufvudstad i Argentinska republiken,
omfattar ett stadsområde af 215 qvkm. Trots
stadens namn (»god luft») är klimatet ingalunda
bland de sundaste. Koleran och gula febern hafva
uppträdt flere gånger ganska våldsamt; den förra
bortryckte 1867–68 51,000 pers., den senare 1871
26,000. Staden är mycket regelbundet anlagd med
qvadratiska qvarter och i allmänhet breda gator,
af hvilka endast en mindre del är stensatt eller
makadamiserad. Vid Plaza Mayo (förr Plaza Victoria)
ligger regeringspalatset, ursprungligen bygdt af
den svenske arkitekten E. Åberg (se denne) som
posthus, men senare af honom tillbygdt för sitt
nuvarande ändamål. Byggnaden, uppförd i pompös
fransk renaissancestil, innehåller ämbetslokaler
för presidenten och samtliga ministrarna; den del,
som först uppfördes till posthus, upptages nu af
inrikesministeriet. Vid torget ligga vidare katedralen
med fasad af hvit marmor, en portik af 12 korintiska
pelare och ett af nämnde Åberg uppfördt praktfullt
grafkapell åt den argentinske nationalhjelten
general San Martin, ärkebiskopliga palatset och
kongressbyggnaden m. fl., på Plaza San Martin (förr
Retiro) står general San Martins ryttarestaty. Af
öfriga offentliga byggnader förtjena framhållas
Casa Rosada (presidentens residens), universitetet
med bibliotek och museum, myntet, generalposthuset,
operahuset och börsen. Boningshusen äro i allmänhet
oansenliga envåningsbyggnader; undantag göra de
vid Calle Rivadavia, som, börjande vid stranden,
delar staden i tvänne hälfter. Den skäres af Calle
Florida, som har de präktigaste butiker, medan Calle
San Martin är säte för penningaristokratien och
bankerna. Folkmängden, som 1853 var endast 91,500
pers., uppgick vid folkräkningen d. 10 Maj 1895 till
665,243 pers., af hvilka endast 1/3 är född
i Argentina, medan italienarna utgöra mer än
1/3. Invandringen har alltid varit mycket stark,
emedan B. är landets förnämsta hamn, men har de
senare åren varit betydligt mindre än vanligt
(1893: 52,000). — 1887 funnos 1,244 fabriker, med
42,320 arbetare och ett produktionsvärde af 47,7
mill. pesos. Vigtigare är dock handeln, ehuru den nu
genom affärskrisen minskats. 1889 uppgick införselns
värde till 120,3, utförselns till 78,2 mill. pesos,
1891 till resp. 47 och 64,4 mill. pesos, d. v. s. 2/3
af hela republikens in- och utförsel. Grosshandeln
går nästan helt och hållet genom engelska, franska
och tyska firmor. Emedan vattnet vid stranden har
ringa djup, voro djupgående fartyg tvungna att ankra
på större afstånd från land. Man har derför fördjupat
floden Riachuelos mynning s. om B., så att fartyg om
5,5 m. djupgående kunna använda densamma, och genom
två 600 m. långa vågbrytare skapat en hamn. Derifrån
går en rad bassänger norr ut, som bilda den nya
hamnen. En bred kaj begränsar staden mot sjön,
och från denna gå långa landningsbryggor ut till 4
m. djupt vatten. Direkta ångbåtslinier förena B. med
Southampton, Liverpool, London, Bordeaux, Hamburg,
Bremen, Antwerpen, Marseille, Genua och New York, och
tre telegrafkablar med Europa. Sex jernvägslinier
gå från B. inåt landet. — Jämte universitetet (3
fakulteter: juridisk, medicinsk och filosofisk) har
B. ett stort antal lägre läroanstalter, bl. a. 3
nationalkollegier, 2 normalskolor, krigsskolor,
teknisk skola, döfstumanstalt, museum, bibliotek,
geografiskt sällskap m. m. Staden förvaltas af
en »inténdente» (borgmästare) och 31 rådmän. Den
erhåller sitt vattenbehof till 2/3 genom en storartad
vattenledning från La Plata, till 1/3 från brunnar,
cisterner eller vattenbärare.

*Bufalini, Maurizio, italiensk läkare, f. i Cesena
d. 4 Juli 1787, blef med. doktor i Bologna och
kallades 1813 till professor i medicinsk klinik
derstädes. Följande året afgick han af politiska skäl,
bosatte sig i sin födelsestad såsom praktiserande
läkare och utsände derifrån sin bok Fondamenti di
patofogia analitica
(1819), hvilken framkallade
en revolution inom den italienska medicinen. Han
utnämndes 1831 till professor i praktisk medicin
i Urbino och 1832 i Osimo samt kallades 1835 till
professor i nämnda ämne i Florens; 1861 tog han
afsked. Död d. 31 Mars 1875. B. inlade mycket
betydande förtjenster om medicinens studium i
Italien. »Med hela sin ungdoms, sin nationalitets
och sitt snilles glöd stred han för den rationella
riktningen inom medicinen; han var i Italien förkämpen
för en samvetsgran semiotik och grundläggaren af den
experimentella och positiva patologien» (Cantani).
R. T–dt.

*Bufarik hade 8,064 innev. 1890.

Buffalmacco, italiensk målare från förra hälften
af 1300-talet, hette egentligen Buonamico di
Cristofano
. Han har blifvit en halft mytisk person
inom konsthistorien, om hvilken mest berättas
historier. Han var florentinare, enligt Vasari
lärjunge till Andrea Tafi, enligt Ghiberti åter
avtodidakt, hvars verk, säger Vasari, voro spridda
öfver hela Toscana, och som efter samma källa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfas/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free