Print (PDF)
- On this page / på denna sida
- Buffalmacco, italiensk målare. Egentligen Buonamico di Cristofano.
- Buffalo
- Buffalo bill. Se Cody. Suppl.
- Buffer-stat
- Buffet, L. J.
- Buffière, Pierre. Se Mirabeau.
- Bufonidæ. Se Paddorna.
- 1. Bugge, P. O., föddes 1764 (enl. Halvorsen).
- 2. Bugge, S. B., kyrkoherde
- 4. Bugge, Fredrik Vilhelm Klumpp, norsk teolog.
- Bugge, E. S., språkforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1217
Buffalo-Bugge.
1218
^kall hafva aflidit 1340. under det att dock hans
namn ännu 1351 förekommer i målareskrae-ts bok. Sin
egentliga berömdhet har lian såsom lustig broder,
föremål för de italienske novellförfattarnas
skämt. Såsom sådan behandlas han af Boccaccio i
»Decamerone» och af Franco Saechetti i lians trehundra
noveller, hvarjämte äfven Vasan om honom berättar en
del »(Japricci». c. R. x.
’"Buffalo hade 255.664 innev. 1890. af hvilka 89,485
födda i utlandet. Antalet fabriker s. å. var 3.559,
med 50;000 arbetare och ett tillverkningsvärde af
nära 100 mill. doll., deraf 10 mill. kommo på 39
stora slagterier, nära 7 mill. på 41 bryggerier. 7
mill. på 62 jerngjuterier och mekaniska verkstäder,
hvarjämte funnos sågverk. ej varnar, skofabriker,
garfverier, kemiska fabriker, skeppsvarf m. m. Den
storartade handeln, med hufvudsaklig omsättning
af spanmål, mjöl. stenkol, trävaror och kreatur,
främjas af B:s utmärkta läge vid Eriesjön och
den der börjande Niagarafloden. vid mynningen af
Eriekanalen (som förenar Eriesjön med Hudson) och vid
11 jernvägslinier. En 1,200 m. lång bro öfver Niagara
förenar B. med Erie i Canada. Hamnen, bildad af den
3 km. uppåt segelbara floden Buffalo, har ett djup
af 4.5 m. och består af en inre och en yttre hamn,
båda genom väldiga hamndammar skyddade mot vestliga
stormar. Bildningsanstalter äro ett s. k. universitet
med medicinsk skola, lärareseniinarium. offentligt
bibliotek (Grosvenor library). konstskola. 3 katolska
colleges (bland dem l jesuit-college) och flere
protestantiska colleges och »academies».
Buffalo bill. Se Co dy. Suppl.
Buffer-Stat (se Buffer), ett mellan två stater
organiserad t neutralt område, afsedt att hindra
sammanstötning emellan de respektiva staternas
intressen.
*
Buffet, L. J., blef 1873 president i
nationalförsamlingen. Han valdes 1876 till
lifstidssenator och 1890 till ledamot af Institutet.
Buffiére [byffiär]. Pierre. Se Mirabeau.
Bufönidae, zool Se Pad]dorna.
*
1. Bugge, P. 0., föddes 1764 (enl. Halvorsen).
*
2. Bugge, S. B., tog 1878 afsked från
kyrkoherdebeställningen och bosatte sig i Kristiania,
der han dog d. 11 Dec. 1886.
4. Bugge, Frederik Vilhelm Klumpp. norsk teolog,
son till B. 3. född i Trondhjem d. 20 Maj 1838,
teol. kandidat 1862, universitetsstipendiat i teologi
1863-66, kyrkoherde i Holmestrand 1866-70, blef
sistn. år professor i teologi vid universitetet och
utnämndes 1893 till biskop i Kristiania stift. 1883-85
var han stortingsman för Kristiania. Död i nämnda
stad d. 7 April 1896. Såsom professor föredrog han
hufvudsakligen nytestamentlig exeges, hvilket ämnes
olika discipliner han grundligt beherskade. Inom
detta område utöfvade han också sitt förnämsta
±Ör-fattareskap, i det han, vid sidan af sin
apologetisk-polemiska verksamhet som redaktör
tillsammans med J. C. Heuch först (1875-76) af
»Luthersk kirketidende», senare (1877-80) af »Luthersk
ugeskrift», nedlade sitt mesta arbete på utgifvandet
af Nya testamentets skrifter i ny öfversättning*
med historisk-kritiska inledningar och utförlig
framställning af innehåll och tankegång. Dessa
arbeten, af hvilka hittills utkommit "Apostel eu
Tryckt den2C/e 1896.
Paul n fi x breve (2 bd. 18/9-81). Äpostlernes
gerninger (1884). Petrus*s og Jndass brece
(1889). Lukas s evangelium (1891) och Johannes s
evangelium (1894), hafva fått stor spridning icke
endast bland vetenskapligt bildade teologer, utan i
stora kretsar af den bildade allmänheten i Norge och
Danmark och delvis utgått i flere upplagor. Kort före
sin död fick B. färdigt utkastet tilf öfversättningen
af hela Nya test., en öfversättning, som >tår på den
mest moderna ståndpunkt.
*
Bugge, E. S., är för närvarande utan gensä-gelse
Nordens och kanske Europas förnämste språkforskare,
lika framstående genom mångsidig lärdom som originei
idérikedom, i hvilka båda afseenden han står i
allra främsta ledet bland nutida vetenskapsmän
öfver hufvud. Ehuru han såsom författare uppträdt
på de flesta områden inom den indoeuropeiska
lingvistiken och filologien, är det förnämligast i
egenskap af inskriftstolkare, mytolog och jämförande
språkforskare som han under de senare årtiondena gjort
sig europeiskt ryktbar. Mest obestridd är hans storhet
inom runologien, ett område, der han redan genom sina
tidigaste arbeten gjorde epok inom vetenskapen. Bland
hans hithörande skrifter från senare tid märkas
af handlingarna om Strand-stenen (»Aarboger
f. nord. oldkynd. o. hist.», 1884). Opedal-stenen
(»Arkiv f. nord. filologi», 1892), Kök-stenen
och Fonntuisspännet (Vitt. hist. o. ant. akad:s
handlingar, 1893. författad 1883), hans i
förening med E. Bråte utförda Undersökning af
Sveriges metriska runinskrifter (»It un verser», i
»Antikvarisk tidskrift för Sverige». X, 1891) samt
framförallt hans äfven i yttre måtto monumentala
hufvudverk Norges in d skrifter med de addre runer
(1891 o. f.). Äfven af den italiska epigranken
har han i högre grad gjort sig förtjent genom sina
Ältita-lische studien (1878). Om B. redan på dessa
områden stundom röjer en hög grad af djerfhet, är
dock denna egenskap ännu mera framträdande uti hans
mytologiska undersökningar, hvilka också inom den
lärda verlden åstadkommit en uppståndelse, som icke
eger många motstycken. I offentliga föreläsningar,
hållna på föranstaltande af Letterstedska föreningen,
i Upsala 1880 framställde B. den åsigten, att den
norsk-isländska mytologien, sådan vi känna den från
förnämligast Eddorna, vore i hög grad påverkad af den
äldre medeltidens kristna legender och dess ur den
klassiska mytologien uppvuxna sagor, och att denna
öfverflyttning af myt- och sagostoff företrädesvis
förmedlats af de britiska öarnas kristna befolkning
i och genom beröringen med de nordiske vikingarna i
dessa nejder. Denna teori utvecklades och motiverades
sedan med öfverväldigande lärdom i arbetet Studier
över de nordiske (jude- og helie-sagns oprindelse
(I, 1881-89; tysk öfvers. s. å.) samt i de mindre
uppsatserna Om enkelte nordiske mythers oprindelse
(Forhandlinger paa det andet nord. filologmode 1881,
public. 1883) och Iduns Mer (»Arkiv f. nord. filol.»,
1889). De delvis ganska hätska anfall, för hvilka
B. med anledning häraf blef föremål, i synnerhet från
ett par tyska vetenskapsmäns sida, hafva icke hindrat,
att såsom ett resultat af den ifriga och ännu visst
icke afslutade diskussion, hvartill B:s teori gaf
anledning, redan torde kunna anses vara fastslå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Oct 8 01:43:26 2006
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/nfas/0615.html
