Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caltanisetta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Calypso, latinsk namnform för Kalypso (se d. o.).
Calypso borealis, bot., toffelblomman. Se Vandeae.
Calyptra (Grek. kalyptra, omhölje, slöja),
bot., kallas hos de egentliga bladmossorna den del af
mossfrukten, som likt en löst sittande mössa omger
densammas öfversta del. Då efter befruktningen
arkegoniet torkar bort, samtidigt med att från
detsamma mossfrukten (sporangiet) utväxer, spränges
arkegoniet och dess öfre del blir en calyptra. Denna
eger hos olika arter och slägten ett synnerligen
skiljaktigt utseende, hvarför densamma lemnar särdeles
vigtiga systematiska karakteren G. A.
Calystegia, bot., är ett Convolvulus närstående slägte
inom nat. fam. Convolvulaceae. Dit höra de äfven hos
oss i trädgårdar såsom hastigt växande slingerväxter
odlade C. dahurica Chois. och C. pubescens Lindl.,
bägge från Kina. G. A.
Camaracum, forntida romersk koloni. Se Cambrai.
Camaraderie [-örī]. Fr. Se Kamaraderi.
*Camargue, La, omsluten af Rhônes båda
mynningsarmar, Grand- och Petit-Rhône, är en
alluvialbildning, som floden skapat, och som fortfar
att årligen växa mot hafssidan. Namnet, som af några
arkeologer betraktas som en korrumpering af Caii Marii
agger (Marius’ falt), skrefs under medeltiden
Camarigas insula, Camarca, Camargia. Fordom
synes ön hafva varit skogbevuxen, nu är den nästan
fullständigt i saknad af träd. Det lager af sand och
slamm, hvaraf den är bildad, är betäckt af ett djupt
humuslager, som i träsken närmar sig egenskapen af
torf. Hvarken på ytan eller så djupt undersökningarna
sträckt sig har man funnit den minsta sten. Ön
höjer sig ingenstädes mer än 3 m. öfver hafvet,
ligger således långt under Rhônes högsta vattenstånd
och skyddas derför af väldiga dammar mot flodens
öfversvämningar. Af hela arealen, omkr. 790 qvkm.,
är endast omkr. 1/5 odlad jord (i norra delen);
det öfriga består af fett marskland, der
omkr. 80,000 får samt några tusen halfvilda
nötkreatur och hästar beta, samt träsk, dammar, kanaler,
uttorkade flodarmar och strandsjöar, al hvilka den
största är Valcarès (120–210 qvkm.). Befolkningen är
mycket fåtalig; den enda märkliga bebyggda orten är
Saintes Maries nära Petit-Rhônes mynning.
Cambalholz, detsamma som camwood (se d. o.).
Camberwell [ka’mböroäll], stadsdel i London,
i Surrey, 3 km. s. om Londonbron. 81,654
innev. (1891). Församlingen med samma namn, omfattande
C., Walworth, Peckham, Herne Hill, Denmark Hill och
Dulwich hade s. å. 235,312 innev.
Cambi, Ulisse, italiensk bildhuggare, f. 1807
i Florens, studerade vid dervarande akademi och
fortsatte sina studier i Rom. Hans första betydande
verk var en grupp, Daphnes och Chloë; derpå följde
1844 minnesvård öfver Giuseppi Sabatelli (i koret
i Santa Croce, Florens), 1845 staty af Benvenuto
Cellini (i Uffizi-portiken) och monument öfver
markis Luigi Tempi (i S:a Annunziata). Särskildt
äro statyetter och smärre terracotta-arbeten af
honom mycket värderade. Af större verk må tilläggas
Dansande Bacchus, Tiggande Amor, Tiggargosse, Eva och
hennes barn, staty af Francesco Barlamacchi (i Lucca)
samt komediförfattaren Goldonis staty
(vid Ponte alla Caraja, i Florens).
C. R. N.
*Cambiaso, Luca, italiensk målare, f. i Moneglia
nära Genua 1527, död i Madrid omkr. 1585, lärjunge af
sin fader Giovanni C., eger särskild märkvärdighet
derför, att han är den förste infödda konstnär i
»Genova la superba». Men han är derjämte en konstnär
med vida utbredt rykte och — det bästa af allt — han
förtjenar detta rykte icke blott för sin tekniska
färdighet, utan äfven för sin uppfattning: »han är
en frisk, energisk, personligt kännande mästare»,
med realistisk anläggning och sinne för färg,
lägger vigt på motsatserna mellan ljus och skugga,
men är derjämte ädel i liniernas flygt och gripande
i uttrycket. Också ansågs han af sina samtida höra
till de store konstnärerna. Af hans verk finnas
i Madrid, dit han kallades af Filip II, Heliga
familjen, Sofvande Cupido och Lucrezia. Hans flesta
verk finnas dock i Genua; hans förnämsta religiösa
bild är Grafläggningen, genomträngd af djup känsla
(i S. Maria di Carignano); af porträtt är ypperst
hans bild af sig sjelf målande sin fader (i Palazzo
Spinola). Taflor af honom finnas i Berlins museum,
Caritas, i Uffizi (Florens) samt i Palazzo Borghese
(Rom). C. R. N.
Cambier [kangbiē], Ernst, belgisk Afrikaresande,
f. 1844 i Ath, var kapten i armén, då han 1877 såsom
astronom och geograf följde den internationella
afrikanska associationens första expedition, som
under kapten Crespel skulle af gå från Sansibar
till det inre Afrika. Sedan Crespel 1878 dött i
Sansibar, öfvertog C. ledningen, bröt i Juli upp
från Bagamojo jämte Wautier och Dutrieux och kom
efter de största mödor till Unjamvesi, der Wautier
dog i dysenteri. Dutrieux återvände till Europa, men
C. fortsatte till Karema, vid Tanganjikas östra
strand, der han i Sept. 1879 anlade associationens
första vetenskapliga station och qvarstannade till
1882, då han återvände till Europa. 1882–84 var han
associationens agent
i Sansibar, 1887–88 ledde han i nedre
Kongotrakterna med stor duglighet en expedition, hvars
mål var att undersöka förhållandena med hänsyn
till anläggningen af en jernväg mellan den segelbara
nedre och öfre sträckan af Kongofloden. 1889–90 var
C. statsinspektor i Kongostaten, och 1891 blef han
administratör för Kongojernvägsbolaget och för det
kommersiella »Société du Haut-Congo».
*Cambio, A. di. Enligt Frey (i »Sitzungsberichte
der Preuss. akad. der wissenschaften», 1883) afled
C. d. 8 Mars 1302.
Cambon [kangbå’ng]. 1. Pierre Paul C., fransk
diplomat, född i Paris 1843, advokat, blef 1872
prefekt i depart. Aube, men afsattes 1873 såsom
alltför ifrig republikan. 1876–82 var han prefekt
först i Doubs; sedermera i Nord samt utnämndes
1882 till resident i Tunis, der han inlade stor
förtjenst om ordnandet af det franska protektoratet,
men råkade i makttvister med general Boulanger,
som efter sitt inträde i ministèren föranledde C:s
aflägsnande. C. blef 1886 ambassadör i Madrid och
bekläder sedan 1890 samma post i Konstantinopel. 1891
vardt han ledamot af Institutet. — 2. Jules Martin C.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
