- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
51-52

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


*Capri är endast 10,4 qvkm., med 4,540
innev. (1881). Monte Solaro är 585 m. högt. Ön är
bergig, med branta, svårtillgängliga stränder,
producerar vin, olja och sydfrukter, men kan ej
föda sin befolkning. Under sin flyttning höst och
vår fångas tusentals (40–70 tusen) vaktlar med nät
af öboarna. Ön har tvänne mera bebyggda orter:
C., i Östra delen af ön, biskopssäte, med 2,730
innev. (1881), och Anacapri, längre i v., 268
m. öfver hafvet, dit förr endast en i klippan huggen
trappa förde upp, men sedan 1876 tillgängligt medelst
en äfven med vagn farbar slingrande väg.

Capricorn Channel [ka’pprikårn tja’nnöl], ett bredt,
n. om Stenbockens vändkrets beläget och efter
densamma (Lat. Capricornus) uppkalladt, mycket
trafikeradt hafssund vid östkusten af australiska
kolonien Queensland, mellan den af en mängd öar och
ref bestående Capricorn-gruppen och Swain reefs,
södra änden af Great barrier reef.

Capridae, zool. Se Getdjur.

*Caprifoliaceae, bot. Jfr Diervilia.

Caprivi, Georg Leo de Caprara de Montecuccoli
von,
grefve, tysk general och rikskansler, f. i
Berlin d. 24 Febr. 1831, blef 1849 volontär vid
ett preussiskt infanteriregemente, genomgick
allmänna krigsskolan, avancerade 1859 till
premierlöjtnant och utnämndes 1861 till kapten vid
generalstaben. Han vann snart Moltkes förtroende
och protektion, utnämndes 1866 till major vid stora
generalstaben och deltog såsom sådan i fälttåget i
Böhmen s. å. Vid utbrottet af fransk-tyska kriget
utnämndes C. till öfverstelöjtnant och chef för
10:de armékårens generalstab. Såsom sådan ledde
han med stor utmärkelse denna armékårs operationer
under striderna i Lothringen och belägringen af Metz
och under Loire-fälttåget. Efter fredsslutet blef
C. 1872 öfverste och divisionschef i krigsministeriet
i Berlin, 1877 generalmajor, 1878 brigadbefälhafvare
i Stettin, 1881 befälhafvare öfver en gardesbrigad
i Berlin och i Dec. 1882 generallöjtnant och
befälhafvare öfver 30:de infanteridivisionen
(Metz). Redan några månader derefter, i Mars
1883, utnämndes C. till Chef der Admiralität och
viceamiral. Under de fem år han stod i spetsen för
sjöförsvarsdepartementet gjorde den tyska krigsflottan
stora framsteg, kustförsvaret stärktes och ett
betydligt antal torpedobåtar anskaffades. Under dessa
år fick C. tillfälle att visa, att han var icke blott
en skicklig administratör, utan också en framstående
parlamentarisk talare. I Juli 1888 utnämndes C. till
öfverbefälhafvare öfver 10:de armékåren (Hannover).

Huru fördelaktigt än C. gjort sig känd både såsom
politiker och militär, väckte det likväl allmän
öfverraskning, då han, efter furst Bismarcks
plötsliga fall, af kejsar Vilhelm II under de mest
brydsamma förhållanden d. 20 Mars 1890 sattes i
spetsen för Tysklands och Preussens styrelse såsom
tysk rikskansler samt preussisk utrikesminister och
ministerpresident. Han visade sig det svåra uppdraget
fullt vuxen. Inom utrikespolitiken gjorde han till
sin förnämsta uppgift att bibehålla och stärka
vänskapsbanden med Österrike-Ungern och Italien. Han
lyckades också i dessa sträfvanden, som hade till
resultat, att trippelalliansen i Juni 1891 förnyades för en tid af sex
år. I afseende på kolonialpolitiken iakttog C. en
mer reserverad hållning än Bismarck. Han afslöt
(d. 1 Juli 1890) en traktat med England, hvarigenom
Tyskland afstod Witulandet och protektoratet öfver
Sansibar till England, men i stället erhöll ön
Helgoland, som beherskar inloppet till Elbe. I
afseende på inrikespolitiken hyllade C. strängt
konservativa grundsatser, men visade sig försonligare,
hofsammare och rättvisare än Bismarck. Det af Bismarck
proklamerade belägringstillståndet i i Berlin och
andra stora städer upphäfdes. Undantagslagarna mot
socialdemokratien, som utlöpte d. 30 Sept. 1890,
förnyades icke. Den polsktalande befolkningen i
Posen och Vestpreussea behandlades med större
mildhet än förut, och förbuden mot användande
af polska språket vid folkundervisningen
upphäfdes. Det af Bismarck införda passtvånget i
Elsass-Lothringen afskaffades. Ultraprotektionisterna
och agrarerna funno i C. en beslutsam och energisk
motståndare. Efter långvariga underhandlingar lyckades
han afsluta handelstraktater med Österrike-Ungern,
Italien, Belgien och Schweiz. Det utmärkta sätt,
hvarpå han i tyska riksdagen försvarade dessa
traktater och trots agrarernas och de konservatives
häftiga motstånd genomdref deras antagande, ökade i
hög grad C:s politiska prestige. Till belöning erhöll
han d. 18 Dec. 1891 greflig värdighet. Ännu vida
besvärligare och långvarigare voro underhandlingarna
med Ryssland, som flere gånger afbrötos och först
i början af 1894 ledde till afslutande af en för
den tyska industrien mycket fördelaktig rysk-tysk
handelstraktat på tio år, hvarigenom tills vidare
en gräns sattes för alla agrarernas försök att höja
tullarna å spanmål. Knappt mindre stora svårigheter
hade C. att bekämpa för att genomdrifva sitt
stora militärlagförslag, hvarigenom den militära
tjenstetiden nedsattes till två år, men arméns
fredsstyrka ökades med omkr. 80,000 man. Då tyska
riksdagen d. 6 Maj 1893 förkastade detta förslag,
upplöstes den och nya val utskrefvos. Dessa val gåfvo
C. majoritet (ehuru en svag sådan), och till följd
deraf blef hans militärlag efter många strider i Juli
1893 antagen af riksdagen.

Redan d. 24 Mars 1892 hade C. afgått från
sin plats såsom preussisk ministerpresident. Han
qvarstod visserligen såsom tysk rikskansler och
preussisk utrikesminister, men den nye preussiske
ministerpresidenten grefve Botho zu Eulenburg
uppträdde snart som hans motståndare. Rivaliteten
mellan de båda statsmännen ledde slutligen
efter åtskilliga intriger derhän, att de bägge
samtidigt, d. 26 Okt. 1894, sågo sig föranlåtna
att taga afsked. I deras ställe utnämndes furst
Chlodvig von Hohenlohe till tysk rikskansler
och preussisk ministerpresident. C. har
sedan dess lefvat fullständigt fjärran från
allt deltagande i det politiska lifvet.
E. W.

Capromys, zool. Se Hutia-conga och Klättrareråttorna.

Capsaicin. Se Capsicum. Suppl.

Capsella bursa pastoris, bot. Se Lommegräs.

*Capsicum. I Cayenne-peppar har påvisats en
kristalliserande, skarp kropp, capsaicin; i spansk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free