Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Casamicciola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1874 års riksdag i det särskilda utskottet för
skogshushållningens ordnande och vid 1877 års riksdag
i det särskilda utskottet för landtförsvarets
ordnande. C. valdes på nytt 1881 af Upsala läns
landsting till ledamot af riksdagens Första kammare,
hvilket mandat 1890 förnyades för då instundande
nioårsperiod. Han har under denna tid varit ledamot
af det vid 1882 års riksdag tillsatta särskilda
utskottet för behandling af den internationella
lapplagen, ledamot af statsutskottet vid riksdagarna
1884—87 och 1889—94, af konstitutionsutskottet 1888,
af särskilda utskottet för försvarsfrågans behandling
vid urtima riksdagen 1892 samt af talmanskonferensen
1894 och 1895. Vid 1896 års riksdag utnämndes han
till vice talman i Första kammaren.
Bland de af C. väckta motioner, hvilka föranledt
till åtgärders vidtagande från statsmakternas sida,
må nämnas de om anslag till vattensjuka markers
torrläggning samt den odlade jordens fullständiga
afdikning (1868 och 1871) samt de om inskränkning i
edgångars användning jämte ändring af edsformuläret
(1871, 1876 och 1883). Vid 1874 års riksdag väckte
han motion om vidtagande af åtgärder för utgifvande
af en vetenskaplig ordbok öfver svenska språket,
hvilket förslag godkändes af Andra kammaren, men
afslogs af Första. — Bland de många frågor, i hvilkas
debatterande han inom riksförsamlingen deltagit
med särskildt intresse, må framhållas edsfrågan,
hvilken han under det nya representationsskicket
var den förste att bringa under diskussion (1869
o. följ.); försvarsfrågan, såsom hvars enda möjliga
lösning han med orubblig konseqvens vidhållit
utveckling på vår bestående krigsförfattnings grund;
grundskattefrågan, hvars skiljande från försvarsfrågan
han i det längsta förfäktat, och för hvars lösning
han (i motion 1885) förordat en reglering medelst
afskrifning af de mest tryckande skattebeloppen samt
de öfrigas utjämning på all jord mot skälig ersättning
till den skattefria jordens nuvarande innehafvare,
samt tullfrågan, i hvilken han redan vid sitt första
inträde i riksdagen afgjordt slöt sig till det då af
ett tjugutal ledamöter i Första kammaren bestående
protektionistiska partiet, och hvilken frågas snara
trädande i förgrunden han redan vid 1880 års riksdag
förutsade. Anslag till ideella kulturändamål har han
merendels med värme förordat. — C. är en af Första
kammarens vältalare. Hans anföranden utmärkas af en
viss literär förfining, äro vanligen stödda på klart
genomtänkt bevismaterial och vinna kammarens öra ömsom
genom patriotisk lyftning, ömsom genom en spelande
qvickhet, som vid behof kan blifva sarkastisk och gör
honom stark i repliken; intrycket snarare kryddas än
försvagas af en lindrig stamning.
Bland C:s öfriga offentliga uppdrag må
antecknas hans ledamotskap i de 1886 tillsatta
komitéerna för afgifvande af förslag till
provinsialläkareinstitutionens ordnande och utveckling
samt till jordbrukskreditens ordnande. Han var vice
ordförande i bestyrelsen för det 16:de allmänna
svenska landtbruksmötet i Stockholm 1886.
Casparyska punkter, bot., kallas de mörkare partier,
som i tvärsnitt genom rötter ofta kunna observeras i
strängslidans radiala väggar. Dessa mörkare partier
hafva sin grund deruti att de
nämnda cellväggarna i ett tidigt stadium förkorkas,
hvarefter de ej i likhet med öfriga väggar kunna
kontraheras vid rotens normalt försiggående
förkortning, utan i dess ställe lägga sig i veck,
hvarigenom väggen under mikroskopet får ofvan omtalade
utseende. I stammens väfnader äro de Casparyska
punkterna endast undantagsvis iakttagna.
G. A.
Cassala, Cassle, under medeltiden namn på Kassel (se d. o. 2.).
Cassander, Lat. Se Kassandros.
*Cassano. 1 (C. d’Adda). Prins Eugène blef der 1705
besegrad. — 2. (C. al Jonio). Stad i italienska
prov. Cosenza, vid jernvägen Sibari–Cosenza. 7,407
innev. (1881). Biskopssäte.
*Cassel, P. S. S., född 1821, hette såsom odöpt jude
Selig, lemnade 1891 predikantbeställningen och
afled 1892 i Friedenau nära Berlin. 1875–89 utgaf
han den teologiska veckoskriften »Sunem».
Cassel, Knut, landtbrukare, riksdagsman, född i
Stockholm d. 23 Dec. 1821, var student i Upsala
1841–43 och tjenstgjorde sedermera en kortare tid i
Finansdepartementet. 1860 inköpte han det i Nerike
belägna Stjernsund jämte Edö gods och utvecklade der
ett omsorgsfullt jordbruk och skaffade en vida bekant
ladugårdsbesättning, en korsning af Ayrshire- och
korthornsraserna. C., som flere år tillhörde Örebro
läns landsting, var 1867–68 och 1872–78 ledamot af
Första kammaren, hvilken 1875–78 gaf honom plats i
bevillningsutskottet. Till sina ekonomiska åsigter
var C. frihandlare. Sedan 1885 var han ledamot af
Landtbruksakademien. Död å Stjernsund d. 31 Juli 1895.
Casselmanns grönt, kem., grön målarefärg, som består
af basiskt kopparsulfat.
Cassequere [-kēre], en af Serpa Pinto 1878 upptäckt
folkstam i det inre af vestra Central-Afrika mellan
floderna Kubango och Kuando. Stammen uppgifves
hafva hvit hudfärg, håret fördeladt i tofsar såsom
hottentotterna hafva, utstående kindkotor och små
sneda ögon samt stå på den lägsta kulturgrad.
Casse-tête [kass-tät], ett slags vin. Se Auvernat.
Cassianer. Se Sabinianer.
Cassinis oval, matem. Se Oval.
Cassino, stad i italienska prov. Caserta. Se Monte Cassino.
*Cassiopea. — 2. Astron. Se Stjernbilder.
Cassiquiare [-sikiāre]. Se Casiquiare. Suppl.
Cassius, Stephanus, psevdonym för häfdatecknaren J. Wilde (se denne).
Cassius Longinus, Lat., forngrekisk filosof och retor. Se Longinos.
Castagna [-sta’nja], Giambattista, påfve Urban VII:s ursprungliga namn.
Castagnavizza [-sta’nja-], franciskankloster. Se Görz 2.
Castagno [-sta’njå], Andrea del, italiensk målare,
kallad så efter sin födelseort, byn Castagno
i landskapet Mugello (i närheten af Florens),
f. 1390, d. i Florens 1457, tillhörde den realistiska
riktningen inom konsten i Florens under »quattrocento» (1400-talet),
som frambröt våldsam och ensidig hos en grupp konstnärer,
hvilkas förgångsman var Uccello, linearperspektivets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
