Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cederström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seminarieafdelning, 1889–94 å nyo docent i Lund och är
sedan 1889 medarbetare i redaktionen af Svenska
akademiens »Ordbok öfver svenska språket». Han
utnämndes 1893 till professor i nordiska språk
vid Göteborgs högskola och tillträdde platsen
1894. Bland hans utgifna skrifter märkas Fornsögur
suðrlanda (i Lunds univ:s »Årsskrift», 1877–84),
Medeltidsberättelser (i »Nyare bidr. till känned. om
de sv. landsmålen» etc. V, 6, 1885–91), Svensk
läsebok (I–IV, 1888; I, II 3:dje uppl. 1892;
III 2:dra uppl. s. å.), Om de senast framstälda
fordringarna på en historisk ordbok (1894). C. har
jämte H. Gering och E. Mogk grundat och besörjt
utgifvandet af samlingen »Altnordische Sagabibliothek»
(Halle 1891 ff.). C. var 1885 led. af komitén
för undersökning af undervisningen i de enskilda
flickskolorna. S. å. valdes han till medlem af
Vet. o. vitt.-samhället i Göteborg.
*Cederström, svensk adlig ätt. Biskop Carl Carlsson
fick 1684 adliga privilegier. — En gren af ätten
immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset och
utslocknade 1828.
*5. Cederström, Jakob. Om C:s ställning till 1809
års statshvälfhing se den hufvudsakligen på C:s egna
anteckningar stödda uppsatsen af El. Tegnér: »Friherre
J. C. och förberedelserna till 1809 års revolution»
(i »Hist. tidskr.», 1895).
*[7]. Cederström, G. O., sonson af C. 3., född i
Stockholm (ej på Krusenberg), blef 1878 ledamot af
konstakademien och 1887 professor i figurteckning
och målning. Vid konstutställningarna i Köpenhamn
1888 och Berlin 1896 var C. svensk kommissarie. Den
på verldsutställningen i Paris 1878 med medalj
utmärkta taflan Karl XII:s likfärd inköptes af
ryske storfursten Konstantin, som förde densamma
till sitt palats i Petersburg. En något förändrad
replik af samma tafla (påbörjad i Florens 1883 och
fullbordad på Krusenberg) förvärfvades 1884 för
Nationalmuseum. Från Karl XII:s tid har C. sedermera
med förkärlek hemtat motiv för sina taflor. Så
i Värfningen (1879), En inqvartering (1883),
Karl XII och Mazepa, Likvakan i Tistedalen (1895)
m. fl. samt i den väldiga målningen Magnus Stenbock
i Malmö d. 27 Sept, 1709, exponerad och prisbelönt i
München 1892, 1893 uppsatt i landstingssalen å Malmö
rådhus. Men äfven från andra perioder af Sveriges
historia, äldre och nyare, har C. hemtat motiv,
såsom i Nils Stures död (1880, Upsala museum),
Ansgarius predikande kristna läran (skiss 1889
till freskomålning i Nationalmusei trapphus, hvilken
prisbelöntes men, på grund af ändring i programmet för
sviten af nämnda freskomålningar, ej kunde bringas
till utförande), två kartonger till glasmålningar i
Helsingborgs nya rådhus Karl XI nedrifver Helsingborgs
befästningar och Karl XIV Johans landstigning i
Helsingborg. Slutligen har C. skildrat scener ur sin
samtids lif i oljemålningarna Begrafning i Alsike
(1883, inköpt för Stockholms högskolas lotteri och
sedan skänkt till Nationalmuseum), Frälsningsarmén
(1886 å Salonen i Paris och nordiska utställningen
i Göteborg, inköpt af Göteborgs museum), Baptistdop
(1887, Salonen) samt i teckningarna till verket »Den
indelte soldaten» af Axel Quennerstedt (1887).
C. är en målare af utprägladt episkt skaplynne. Han
berättar med sin pensel scener ur förfluten eller
närvarande tid alltid på ett lugntr klart och
framförallt trovärdigt sätt. En osökt naturlighet
i uppfattningen, skarp psykologisk blick och en
grundligt bildad, träffsäkert realistisk konst göra
hans bilder lefvande och sanna. Ingen svensk målare
har såsom han förstått återgifva »karolinernas» tysta
storhet och manliga allvar. Redan från början valde
han med förkärlek allvarliga, innehållsdigra eller
rent af tragiska situationer, ochr ehuru icke saknande
en ådra af humor (»Värfningen», »Under måttet»),
har hans konst äfven sedermera älskat allvaret såväl
i de fosterländska historiebilderna som i scenerna
ur samtidens religiösa lif. C:s svensk-historiska
målningar kunna sägas ega sin literära motsvarighet
i Snoilskys »Svenska bilder». Innehållet betyder för
C. mer än koloriten. Hans färgskala är icke rik eller
bländande. Han nöjer sig med att anslå några få enkla
och stora toner, hvilka harmoniskt samverka och genom
en viss sträng kyla och nobel renhet värdigt sluta
sig till innehållet. J. K–e.
8. Cederström, Ture Nikolaus, friherre, målare, den
föregåendes kusin, född på Åryds bruk, Kronobergs
län, d. 25 Juni 1843, blef 1868 underlöjtnant
vid Lifgardet till häst, men började redan
vintern 1868–69, på Salmsons atelier i Paris,
sina artistiska studier. Efter att 1871 hafva
erhållit afsked ur krigstjensten studerade
han i Düsseldorf under ledning af historiemålaren
Albert Baur. När Baur 1872 tillträdde en professur
vid konstskolan i Weimar, medföljde C. dit och
genomgick skolan. C:s sjelfständiga verksamhet
har till större delen varit förlagd till München,
der han sedan 1877 varit bosatt. Han har merendels
målat humoristiska scener ur klosterlifvet af
samma art som norrmannen V. St. Lerches och tysken
E. Grützners arbeten, utförda med mycken omsorg i ett
miniatyraktigt målningssätt. Stundom ser man äfven
kostymbilder från 1500- och 1600-talen af hans hand.
Bland C:s arbeten må nämnas Zeitgeist (1878, belönad
med medalj i London 1879), Schackmatt (1881), Nur
muth (1883), De fem sinnena (1885), En geografisk
tvistefråga (1887). Sveriges Nationalmuseum eger
af honom Färska nyheter (1885). I Göteborgs museum
finnes Munk läsande en skämttidning K. W–n.
9. Cederström, Karl Gustaf, friherre, författare
på fiskerinäringens område, brorson af C. 3,
född på Bråte, Värmlands län, d. 16 Sept. 1830,
blef 1846 student i Upsala samt 1851 filos. och
1860 med. doktor. Han var 1868–78 stadsläkare
i Strömstad och 1868–86 badläkare och
badintendent derstädes. Sedan 1891 är han
ordförande i Värmlands läns »fiskeristyrelse»
(ett utskott af länets hushållningssällskap) och
sedan 1892 hushållningssällskapets vice ordförande.
Utom artiklar i en mängd tidskrifter har C. skrifvit
bl. a. Handledning i fiskevård (1893; belönt
af Patriotiska sällskapet; öfvers. till finska)
och Värmlands läns fiskevatten (under utgifning;
bd I och II, 1895–96; i handskrift belönt med 1:sta
silfvermedalj vid landtbruksmötet i Göteborg 1891),
ett i sitt slag enastående arbete, innehållande
uppgifter om något öfver 2,000 fiskevatten.
1885 utgaf C., under psevdonymen Carl Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
