- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
119-120

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cederström ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehåll af nuklein fördelas så likformigt som
möjligt. Vigten af detta förhållande är lätt att inse,
då man besinnar, att just det kromatiska nätverket
med all sannolikhet är bäraren af de ärftliga
anlagen. Ju mer i detalj man lyckas följa de nu i
korthet beskrifna processerna, dess klarare synpunkter
erhållas ock för våra teorier om ärftlighetens art
och väsende. — När cellkärnan har delat

illustration placeholder


sig, uppstår i de flesta fall äfven en ny cellvägg
med åtföljande afdelande af cytoplasman. I det
eqvatoriala planet mellan de nya kärnorna synas
snart nog små korn samla sig i ett tunt lager
(cellskifvan). Dessa korn smälta snart samman till
en skarpt tecknad hinna (Fig. D), som afdelar den
gamla cellen i tvänne vanligen lika stora delar och
härmed är celldelningen afslutad. Ungefär samtidigt
med att kromosomerna vandra öfver i de nya kärnorna,
dela sig polkropparna, så att hvarje af de nybildade
cellerna redan från början eger två sådana. — Utom
ofvan beskrifna kärndelning förekommer i växtriket
äfven direkt sådan (fragmentation) derigenom att
kärnan afsnöres i tvänne nya sådana; men sådan
kärndelning är aldrig förbunden med celldelning.

Äfven kromatoforerna förökas genorn delning, som
nära öfverensstämmer med den nyssnämnda direkta
kärndelningen. Jfr för öfrigt Cellbildning.
G. A.

*Celle. 19,436 innev. (1895). Samma dag (d. 26
Jan. g. st. 1679), som fred ingicks i Nijmegen
mellan kejsaren och Ludvig XIV, afslöt grefve
Rebenac i C. separatfred utan Karl XI:s vetskap och
samtycke mellan Frankrike och Sverige å ena sidan
samt furstarna af huset Braunschweig-Lüneburg å den
andra. Ludvig XIV afträdde för Sveriges räkning till
de Lüneburgske furstarna amtet Thedinghausen,
området Dörverden samt en liten landsträcka
mellan Aller och Weser, lydande under hertigdömet
Verden. Karl XI ratificerade traktaten d. 27 Juli
1679.

Cellemalj. Se Emalj.

Cellkärna, bot. Se Cell. Suppl.

Cellplasma l. cytoplasma. Se Cell. Suppl.

Cellsystem. Se Isoleringssystem.

Celluliter, med., svullnader i bindväfven under huden
mellan muskler eller annanstädes. De äro envisa att
bota. Massage och värmande omslag äro verksamma medel.

Celluloid, kem. tekn., en af bröderna Hyatt i Amerika
1863 först beredd massa, som erhålles genom intim
sammanknådning af nitrocellulosa (kollodiumbomull),
kamfer och alkohol. Den är halfgenomskinlig, luktlös,
hård som horn eller ben och elastisk. Vid mellan
80° och 90° blir massan mjuk och kan då formas
och valsas, men hårdnar vid afsvalning. Upphettad
till 135°, utvecklar den gulröda ångor. Vid
högre temperatur kan den antändas och brinner
med liflighet. Celluloid har stor användning till
knifskaft, biljardkulor, käppkryckor, kammar, knappar
o. d. Genom uppblandning af celluloid med färger kan
man bereda massor, som förvillande likna elfenben,
bernsten, malakit, sköldpadd o. s. v. Äfven till
konstgjorda blommor är celluloid särdeles lämplig.
P. T. C.

*Cellulosa, kem. Endast jämförelsevis sällan, såsom
t. ex. i bomull, utgör ren cellulosa
växtcellens membran; vånligön är den uppblandad
eller kanske rättare förenad med andra ämnen. Den
rena cellulosans kemiska sammansättning motsvarar
formeln C6 H10 O5, men dess molekylarvigt är okänd
och sannolikt mycket hög. Beträffande den närmare
sammansättningen af cellulosan är det högst sannolikt,
att 4/5 af syrehalten förekomma såsom hydroxyl (OH)
och 1/5 såsom gruppen CO. Af hydroxylgrupperna har
halfva antalet samma karakter som i alkoholer och
de öfriga samma natur som hydroxylgrupper i svaga
syror. Cellulosan ger nämligen dels eterarter med
syror, dels obeständiga saltartade föreningar med
baser. Med salpetersyra t. ex. ger cellulosan flere
nitrat, bland hvilka märkas det högst explosiva
bomullskrutet, C6 H7 O2 (NO3)3, och den föga explosiva,
i eter-alkohol lösliga kollodium-bomullen, en
blandning af C6 H8 O3(NO3)2 och C12 H15 O5 (NO3)5. Med
natronlut ger cellulosan ett salt, C6 H8 Na2 O5,
hvilket med kolsvafla ger en märklig produkt,
cellulosaxantat (antagligen: Na S·CS·O C6 H9 O4). Detta
xantat är fullständigt lösligt i vatten och ger dermed
en gulaktig, tjockflytande vätska, som vid tillsats
af salter eller alkohol gelatinerar. Vid förvaring
af lösningen sönderdelas den frivilligt i natron,
kolsvafla och en i hög grad uppsvälld cellulosamassa,
hvilken kan användas till afgjutningar af föremål,
för tillverkning af askar o. d. — Den rena cellulosan
kan utan sönderdelning lösas i en saltfri lösning
af kopparhydrat i ammoniak. Får denna lösning
stå i luften, afdunstar ammoniak, och cellulosa
blandad med kopparhydrat utfälles. Härpå grundar
sig tillverkningen af ett fabrikat, kalladt
Willlesdengods, cellulosaväfnader, impregnerade med
nyssnämnda lösning, hvarigenom de erhålla ett
malakitgrönt, tätt öfverdrag af cellulosa och
kopparhydrat. Äfven koncentrerad klorzinklösning
löser cellulosa, som dervid förvandlas till ett
slags hydrat (amyloid). Hälles en fin stråle af en
sådan lösning i alkohol, stelnar den till en tråd
af zinkoxid-cellulosa, ur hvilken större delen af
zinkoxiden kan bortskaffas med saltsyra. Kolas sådana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free