Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Celman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vikarierade 1873–74 såsom adjunkt vid Upsala
högre allm. läroverk. Han utnämndes 1874 till
rektor vid lägre allm. läroverket i Söderhamn. Han är
derjämte sedan 1875 rektor vid en högre flickskola
i staden och sedan 1887 föreståndare för Söderhamns
arbetareinstitut, hvilka bägge institutioner han
grundlagt. C. var äfven den, som väckte tanken på och
(af stiftelsen »Lars Johan Hiertas minne») skaffade
medel till organisation af Pensionsinrättningen för
lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig
ungdom (1879). C. har i arkeologiskt och pedagogiskt
syfte företagit flere utländska studieresor,
bl. a. med statsunderstöd till Italien, Grekland
och Levanten 1886–87. Han valdes 1896 till ledamot
af Andra kammaren för Söderhamn. — Såsom författare
har C. uppträdt med vittra bidrag till »Sånger och
berättelser af sju signaturer» (1865; jfr Namnlösa
studentsamfundet), Spartiani vita Hadriani (i Upsala
univ:s årsskrift, 1870), Den romerska kejsartiden
(i den af E. Wallis redigerade »Illustrerad
verldshistoria», 1875), Romas kristna katakomber
(1881), Illustrerad handhok i romersk fornkunskap
(1881–91), Julianus affällingen (1884), Från Hellas
och Levanten (1888), Romas ruiner (1889), uppsatser
i tidskrifter m. m. Hans populärvetenskapliga
arbeten ega betydande förtjenster med hänsyn till
både forskning och liffull stil. För spridande af
kännedom om antikens lif har han ytterligare verkat
genom öfversättningar af »Valda tal af Cicero»
(3 bd, 1871–83), »Greklands och Roms litteratur
i urval och öfversättning» (1883) och Schuchhardts
»Schliemanns upptäckter» (1891); från nygrekiskan har
han öfversatt G. Drosinis vackra novell »Amaryllis»
(1887) och densammes »Hafssånger». C. är en spirituel
och tändande talare samt har hållit mycket besökta
föreläsningar i klassisk arkeologi och antik historia
i flere svenska städer, bl. a. vid »sommarkurserna»
i Upsala 1893.
Centetidae, zool., borstigelkottarna (se
d. o. Suppl.).
Centetinae, zool., en underfamilj af borstigelkottarna
(se d. o. Suppl.).
Centgrefve. Se Cent.
Centimo, spanskt mynt = 1/100 peseta = 1 centime.
Centinajo [tjän-], italiensk benämning för centner,
nu c. metrico = 100 kg., förr af olika storlek i
olika städer och stater, i Rom 33,9, i Toscana 33,954,
i Ancona 32,96 kg.
*Centner. — Metrisk centner (Fr. quintal metrique),
en vigt af 100 kg.
*Cento hade 1881 en stadsbefolkning af 4,975 pers. (i
hela kommunen nära 20,000).
*Centofanti, S., afled 1880.
Cento novelle antiche [tjä’nto nåve’lle antīke],
Ital. (»hundra gamla berättelser»), Il centonovelle
l. Il novellino, namn på en i Italien under medeltiden
gjord samling berättelser. Se vidare Italienska
literaturen, sp. 929–930.
Centorbi [tjän-], stad i Italien. Se
Centuripe. Suppl.
Centralantändning, krigsv., kallas det sätt för ett
skotts affyrande, hvarvid, såsom hos eldvapen med
metallpatroner, tändsatsen är inlagd i en tändhatt,
som är intryckt i en urfräsning i midten af
patronhylsans bakplan, eller, såsom vid artilleriets
bakladdningspjeser, fånghålet antingen mynnar snedt
in i kärnlinien eller ligger helt och hållet i dennas
förlängning. Centralantändningen har, i synnerhet
vid gröfre artilleripjeser, så snart ej tätande
antändningsmedel användas, och vid eldhandvapen
stora fördelar framför kant (l. öfver-) antändningen.
H. W. W.
Central criminal court [kårt], Eng.,
brottmålsdomstol i London, vid hvilken ransakas och
dömes rörande förbrytelser af svårare art, begångna
inom London och city. Domstolen kallas i dagligt
tal, efter namnet på gatan, vid hvilken den ligger,
Old Bailey.
Centralcylinder, bot., kallas de inre af öfverhud
och bark omgifna väfnaderna i de högre växternas
rötter. Den består af a) ytterst pericykeln
l. perikambiet, ett eller två cell-lager, från
hvilka alla rotgrenar och flertalet rotskott leda
sitt upphof. Innanför detta ligger b) en krets af
ved- och bastknippen, förenade af en parenkymatisk
väfnad. Dessa knippen äro radialt sträckta mot rotens
centrum, och alternera med hvarandra. Anläggningen
af nya element inom dem fortskrida inåt, hvarför
de äldsta kärlen ligga ytterst, de yngsta och
största innerst. I regel intages centralcylinderns
centrala del af c) en märg af långsträckta
parenkymceller. G. A.
Centralfängelse. Se Tukthus.
Central-Indien, officiel sammanfattande benämning
på de 9 politiska agentskapen i mellersta Indien,
hvilka lyda under »agent to the governor-general
for Central-India» i Indor, således stå i
direkt förhållande till centralregeringen i
Kalkutta, C. ligger mellan 21° 24’ och 26° 52’
n. br. samt 74° och 83° ö. lgd och begränsas i s. af
Centralprovinserna, i n. ö. af Nordvestprovinserna,
i n. v. af Radjputana, i v. och s. v. af
Bombay-distrikten Khandesh och Rewa Kantha samt i
ö. af staten Gardshat i Chota Nagpur. Arealen beräknas
till 194,446 qvkm. Det har formen af en rätvinklig
triangel, hvars hypotenusa utgöres af floderna Narbada
och Shon, hvars östra katet bildas af Gangesdalen
och hvars vestra katet bildas af floden Tsjambai och
Tsjitaurkullarnas kedja. Norr om och nästan parallelt
med Narbada gå Windhjabergen, n. om hvilka C. utbreder
sig dels som ett icke synnerligen högt platåland,
dels som ett vågigt, här och der af kullar afbrutet
land ända till Ganges, vattnadt af floderna Tsjambai,
Sindh, Betowa, Ken och Shon, hvilka alla flyta
i nordöstlig riktning till Djamna eller omedelbart
till Ganges. Jorden är i allmänhet bördig, men
kulturen är mindre utvecklad och afkastningen icke
på långt när hvad den kunde våra. Bland produkterna
må särskildt nämnas opium från flere trakter, i
synnerhet Malwa. Jernvägslinien Agra–Bombay går
genom vestra, Allahabad–Bombay genom östra delen. —
Folkmängden uppgick 1891 till 10,318,812 pers.,
af hvilka 7,735,246 hinduer, 568,640 muhammedaner,
1,916,209 tillhöriga okultiverade stammar, 89,984
djainer, 6,000 kristna o. s. v. C. består af ett
litet britiskt distrikt, Manpur, 127 qvkm., och 82
till omfång och innevånareantal högst olika stater
under infödda furstar, hvilka stå till den indiska
regeringen i olika förhållande af maktställning,
vasallskap och tributskyldighet. De äro fördelade i
9 agentskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
