Print (PDF)
- On this page / på denna sida
- Celman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Centrosfer-Ceratospongiae.
130
vid. Underkäkens tänder hafva utåt riktad
spets. öfverkäkens äro riktade nedåt, trekantiga eller
smala. Hos somliga arter äro hudtänderna blad-formiga,
stjelkade eller försedda med rrbbor. Nio arter
äro kända från nord-amerikanska och syd-europeiska
kuster, Japan etc. De torde lefva på större djup än
andra hajar. L-e.
Centrosfer, löt. Se Cell. Suppl.
Centrosöm, löt. Se Cell. Suppl.
Cent suisses [san§r sviss], Fr. Se Schweizer-:gardet.
Ce’ntum cellae, äldsta namnet på Civita Vecchia
(se d. o.).
CentiTnculus Dill., löt., en till
nät. fam. Pri-mulacece hörande mycket liten, glatt ört
med spiralställda hela blad och små, nästan oskaftade
hvita blommor i bladvecken. C. minimus L. växer
sällsynt på fuktig sandjord, såsom stränder .etc.,
inom södra Sverige. G. A.
Ce’ntörio se’nex, zool. Se Vampyrer, sp. 232.
CenturTpe [tjän-], Cent or bi, stad i
italienska prov. Catania (Sicilien), på en
höjd vid floden Salso, s. v. om Etna. 8,711
innev. (1881). «vaf-velgrufvor. C., forntidens
Kentoripa, af hvilket ruiner finnas, var en af
sikulernas hufvudorter och åfven under romerska
republikens tid ett betydande samhälle. Der föddes
Cornelius Celsus.
Cépe [säp] är i Frankrike namn på några läckra
svampsorter (Boletus edulis m. fl.).
*
Cephaélis. Se vidare Kräkrot.
Cephaia’lgia 1. cephalaea, Lat. (af Grek. kefale,
hufvud, och a’Jgos, smärta), hufvudvärk (se d. o.).
Cephalanthéra Rich., löt., är ett växtslägte inom
nät. fam. Orchidacece, innefattande tämligen stora
örter med rotstock, bladig stjelk, långa smala blad,
stora uppräta, röda eller hvita blommor i glest ax
eller axlik klase. Tre arter finnas i Sverige, af
hvilka två, C. rubm (L.) Kick och C. grandifolia
(L.) Krok, förekomma på spridda ställen, ehuru
sällsynt, från södra Sverige till Mälareprovinserna,
medan C. Lonchophylhim (L.) Echb. är anträffad endast
på Gotland. G. A.
Cephalhematöm (af Grek. kefale, hufvud), med. Se
Hematom.
Cephalönia. Se Kefalonia.
Cepha’lophus, zool. Se Dykaren.
Cephalo’pterus, zool. Se Parasoll fö gel-slägtet.
Cephalota’xus For b., bot., är ett växtslägte
tillhörande nät. fam. Taocacea*, hvilket innefattar
ivänne i Japan vildt växande arter, som likna den
vanliga idegranen. De odlas understundom i Sverige.
G. A.
Cephalothoraco’pagus (af Grek. kefale, hufvud,
.thorax, bröst, och page’is, förenad). Se
Missbildning, sp. 93.
Cephalothörax (af Grek. kefale, hufvud, och thorax,
se d. o.), hos många kräftdjur och hos flertalet
spindeldjur en sammanhängande kroppsafdelning, bildad
genom ett större eller mindre antal thorakalsegments
förening med hufvudet. L-e.
Ce’phalus, den latinska namnformen för Ke-falos
(se d. o.).
Cepo’lidae, zool., familj tillhörande
ordn. Acanthopterygii och klassen fiskar. Kroppen är
mycket långsträckt och sammantryckt samt försedd med
mycket små fjäll. Anal- och ryggfenorna
Tryckt den 5/io
äro mycket långa och hafva uteslutande mjuka
strålar. Gälspringan är vid, stjertkotorna
många. Hithörande fiskar äro små och lefva i den
nordliga tempererade zonens haf. Jfr Cepola. L-e.
Cepräno [tja-], stad uti italienska prov. Rom,
vid Leri och jernvägen Rom-Neapel. Omkr. 2,200
innev. Ruiner af forntidens Fregellce.
Cera, Lat., vax.
*
Ceram hör till de minst kända bland Moluc-kerna. Det
består af två delar: en mindre, vest-lig, Huva m ohel,
som genom Tanunonäset är förenad med den större,
östliga, Stora C. En bergskedja, sannolikt icke
vulkanisk, med toppar af 2,000-2,500 m. höjd, går
genom hela ön, men för öfrigt består C. af sluttande
slätter, hvilka liksom bergen äro beklädda med den
yppigaste tropiska växtverld. Nederbörden är mycket
riklig, på norra kusten öfver 2 m., på södra nära 3
m. Öns naturliga rikedomar äro ännu nästan obegagnade,
och blott vid kusten finnes någon odling. Faunan,
som närmast sluter sig till Nya Guineas, utmärker sig
genom många och vackra foglar (deribland en kasuar)
och insekter; deremot saknas större däggdjur och
apor. Innevånarna, beräknade till 100-200 tusen,
äro vid kusten malajer, i det inre alfurer, som stå
på en mycket låg kulturgrad och nästan aldrig komma
i beröring med européerna; kustbefolkningen är något
civiliserad och har delvis omvändts till islam eller
kristendomen. Hufvudorter äro Elpaputeh, på sydkusten,
och Savaii, på nordkusten, den senare med en liten
holländsk garnison.
*
Cerambyx. Se äfven Ekbocken.
Cera’mius lusitänicus, zool. Se Murare-getingar.
*
Cerastes, hornormslägtet. Se äfven Huggormarna.
Cera’stium Dill., löt., växtslägte inom
nät. fam. Caryophylleae, utmärkt genom sina djupt
delade kronblad, sin cylindriska, i spetsen böjda
kapsel, som öppnar sig med 10 tänder. De 11 svenska
arterna äro alla små, med hvita blommor samlade i
knippen i stjelkarnas spetsar. På grund af sin låga
växt och sina silfverhvita blad användas några arter
allmänt till infattningar och dekorativa växt-grupper
i trädgårdar. De oftast odlade äro C. tomentosiim L.,
C. grandiflorum Wald. & Kit och C. Bielersteini D. C.
G. A.
Ceratodus. Se vidare Ganoidei, sp. 875.
Cerato’phrys, zool. Se Hornpaddorna.
Ceratopögon, zool. Se Knottslägtet.
Ceratopyge-lager, geol., kallas i Sverige de äldsta
undersiluriska lagren. De utgöras dels af skiifer,
dels af kalk (ceratopygekalk), och de undre lagren
äro ofta så rika på gröna korn af mineralet glaukonit,
att de blifva af lös, jordartad beskaffenhet. Lagren
(Angelins regio ceratopy-garum) hafva erhållit sitt
namn efter trilobitslägtet Ceratopyge, hvilket jämte
åtskilliga andra trilobiter och brakiopoder äro för
desamma utmärkande. Senare årens undersökningar
hafva ådagalagt, att de underliggande kambriska
lagren gradvis öfvergå i ceratopyge-lagren; någon
skarp gräns mellan de kambriska och siluriska
bildningarna är följaktligen icke för handen (jfr
Ceratopyge). A. G. N.
Ceratospo’ngiae, zool., h oms vamp ar. Se S vamp djur.
20 b. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Oct 8 01:43:32 2006
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/nfat/0069.html
