- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
129-130

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Celman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid. Underkäkens tänder hafva utåt riktad
spets, öfverkäkens äro riktade nedåt, trekantiga eller
smala. Hos somliga arter äro hudtänderna bladformiga,
stjelkade eller försedda med ribbor. Nio arter
äro kända från nord-amerikanska och syd-europeiska
kuster, Japan etc. De torde lefva på större djup än
andra hajar. L–e.

Centrosfer, bot. Se Cell. Suppl.

Centrosom, bot. Se Cell. Suppl.

Cent suisses [sang sviss], Fr. Se Schweizergardet.

Centum cellae, äldsta namnet på Civita Vecchia
(se d. o.).

Centunculus Dill., bot., en till
nat. fam. Primulaceae hörande mycket liten, glatt ört
med spiralställda hela blad och små, nästan oskaftade
hvita blommor i bladvecken. C. minimus L. växer
sällsynt på fuktig sandjord, såsom stränder etc.,
inom södra Sverige. G. A.

Centurio senex, zool. Se Vampyrer, sp. 232.

Centuripe [tjän-], Centorbi, stad i
italienska prov. Catania (Sicilien), på en
höjd vid floden Salso, s. v. om Etna. 8,711
innev. (1881). Svafvelgrufvor. C., forntidens
Kentoripa, af hvilket ruiner finnas, var en af
sikulernas hufvudorter och åfven under romerska
republikens tid ett betydande samhälle. Der föddes
Cornelius Celsus.

Cèpe [säp] är i Frankrike namn på några läckra
svampsorter (Boletus edulis m. fl.).

*Cephaelis. Se vidare Kräkrot.

Cephaialgia l. cephalaea, Lat. (af Grek. kefale,
hufvud, och aigos, smärta), hufvudvärk (se d. o.).

Cephalanthera Rich., bot., är ett växtslägte inom
nat. fam. Orchidaceae, innefattande tämligen stora
örter med rotstock, bladig stjelk, långa smala blad,
stora uppräta, röda eller hvita blommor i glest ax
eller axlik klase. Tre arter finnas i Sverige, af
hvilka två, C. rubra (L.) Rich. och C. grandifolia
(L.) Krok, förekomma på spridda ställen, ehuru
sällsynt, från södra Sverige till Mälareprovinserna,
medan C. Lonchophyllum (L.) Rchb. är anträffad endast
på Gotland. G. A.

Cephalhematom (af Grek. kefale, hufvud), med. Se
Hematom.

Cephalonia. Se Kefalonia.

Cephalophus, zool. Se Dykaren.

Cephalopterus, zool. Se Parasollfogelslägtet.

Cephalotaxus Forb., bot., är ett växtslägte
tillhörande nat. fam. Taxaceae, hvilket innefattar
tvänne i Japan vildt växande arter, som likna den
vanliga idegranen. De odlas understundom i Sverige.
G. A.

Cephalothoracopagus (af Grek. kefale, hufvud,
thorax, bröst, och pageis, förenad). Se
Missbildning, sp. 93.

Cephalothorax (af Grek. kefale, hufvud, och thorax,
se d. o.), hos många kräftdjur och hos flertalet
spindeldjur en sammanhängande kroppsafdelning, bildad
genom ett större eller mindre antal thorakalsegments
förening med hufvudet. L–e.

Cephalus, den latinska namnformen för Kefalos
(se d. o.).

Cepolidae, zool., familj tillhörande
ordn. Acanthopterygii och klassen fiskar. Kroppen är
mycket långsträckt och sammantryckt samt försedd med
mycket små fjäll. Anal- och ryggfenorna
äro mycket långa och hafva uteslutande mjuka
strålar. Gälspringan är vid, stjertkotorna
många. Hithörande fiskar äro små och lefva i den
nordliga tempererade zonens haf. Jfr Cepola. L–e.

Ceprano [tjä-], stad uti italienska prov. Rom,
vid Leri och jernvägen Rom–Neapel. Omkr. 2,200
innev. Ruiner af forntidens Fregellae.

Cera, Lat., vax.

*Ceram hör till de minst kända bland Moluckerna. Det
består af två delar: en mindre, vestlig, Huvamohel,
som genom Tanunonäset är förenad med den större,
östliga, Stora C. En bergskedja, sannolikt icke
vulkanisk, med toppar af 2,000–2,500 m. höjd, går
genom hela ön, men för öfrigt består C. af sluttande
slätter, hvilka liksom bergen äro beklädda med den
yppigaste tropiska växtverld. Nederbörden är mycket
riklig, på norra kusten öfver 2 m., på södra nära 3
m. Öns naturliga rikedomar äro ännu nästan obegagnade,
och blott vid kusten finnes någon odling. Faunan,
som närmast sluter sig till Nya Guineas, utmärker sig
genom många och vackra foglar (deribland en kasuar)
och insekter; deremot saknas större däggdjur och
apor. Innevånarna, beräknade till 100–200 tusen,
äro vid kusten malajer, i det inre alfurer, som stå
på en mycket låg kulturgrad och nästan aldrig komma
i beröring med européerna; kustbefolkningen är något
civiliserad och har delvis omvändts till islam eller
kristendomen. Hufvudorter äro Elpaputeh, på sydkusten,
och Savaii, på nordkusten, den senare med en liten
holländsk garnison.

*Cerambyx. Se äfven Ekbocken.

Ceramius lusitanicus, zool. Se Muraregetingar.

*Cerastes, hornormslägtet. Se äfven Huggormarna.

Cerastium Dill., bot., växtslägte inom
nat. fam. Caryophylleae, utmärkt genom sina djupt
delade kronblad, sin cylindriska, i spetsen böjda
kapsel, som öppnar sig med 10 tänder. De 11 svenska
arterna äro alla små, med hvita blommor samlade i
knippen i stjelkarnas spetsar. På grund af sin låga
växt och sina silfverhvita blad användas några arter
allmänt till infattningar och dekorativa växtgrupper
i trädgårdar. De oftast odlade äro C. tomentosum L.,
C. grandiflorum Wald. & Kit och C. Biebersteini D. C.
G. A.

*Ceratodus. Se vidare Ganoidei, sp. 875.

Ceratophrys, zool. Se Hornpaddorna.

Ceratopogon, zool. Se Knottslägtet.

Ceratopyge-lager, geol., kallas i Sverige de äldsta
undersiluriska lagren. De utgöras dels af skiffer,
dels af kalk (ceratopygekalk), och de undre lagren
äro ofta så rika på gröna korn af mineralet glaukonit,
att de blifva af lös, jordartad beskaffenhet. Lagren
(Angelins regio ceratopygarum) hafva erhållit sitt
namn efter trilobitslägtet Ceratopyge, hvilket jämte
åtskilliga andra trilobiter och brakiopoder äro för
desamma utmärkande. Senare årens undersökningar
hafva ådagalagt, att de underliggande kambriska
lagren gradvis öfvergå i ceratopyge-lagren; någon
skarp gräns mellan de kambriska och siluriska
bildningarna är följaktligen icke för handen (jfr
Ceratopyge). A. G. N.

Ceratospongiae, zool., hornsvampar. Se Svampdjur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free