Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chæropsis liberiensis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tristan da Cunha till Goda-Hoppsudden, derifrån
d. 17 Dec. 1873 förbi Prins Edvards ö, Crozet-,
Kerguelen- och Mac-Donald-ön i antarktiska
regionen till den s. k. antarktiska ismuren under
66° 40’ s. br. och 78° ö. lgd, men utan att kunna
upptäcka ett spår af land. Efter flere stormar bland
isberg styrde man åter mot n., anlände d. 17 Mars
1874 till Melbourne och besökte derefter Sydney,
Nya Zeeland och Tonga-öarna. Derifrån seglade man
genom Torres’ sund, förbi Nya Guineas sydkust,
Molukkerna och Filippinerna till Hongkong, derifrån
förbi Filippinerna tillbaka längs nordkusten af Nya
Guinea till Amiralitetsöarna och derifrån norr ut
till Jokohama, dit C. kom d. 11 April 1875. Från
Japan gick återresan öfver Sandwichöarna, Taiti och
Juan Fernandez till Valparaiso, genom Patagoniska
kanalerna och Magalhaes’ sund förbi Falklandsöarna
till Montevideo, derifrån öster ut till närheten af
Tristan da Cunha och senare mot n. förbi Ascension
och Kap Verdeöarna och v. om Azorerna till Vigo i
Spanien och till Portsmouth, dit man återkom d. 24
Maj 1876. Ändamålet med expeditionen hade på bästa
sätt vunnits. Under en sjöresa af sammanlagdt 68,890
sjömil (127,790 km.) företogos 374 djuplodningar. 255
temperaturmätningar på djupet och 240 släpnätsdrag,
och expeditionen insamlade resultat af största
betydelse rörande djurlifvet på stora djup, ström-
och temperaturförhållanden, bottnens beskaffenhet
o. s. v. Det naturhistoriska och öfriga under
resan samlade materialet var så omfångsrikt,
att bearbetningen och publiceringen af detsamma
först 1895 afslutats. Arbetet dermed uppdrogs åt en
komité af vetenskapsmän med Sir Wyville Thomson som
direktör och John Murray som förste assistent. Efter
Thomsons död (i Mars 1882) öfvertog denne ledningen
i samråd med en komité af Royal society. De insamlade
typiska naturhistoriska föremålen hafva öfverlemnats
till British museum. Resultatet föreligger nu i
50 stora qvartvolymer, innehållande omkr. 29,500
sidor, illustrerade af mer än 3,000 litografier,
kopparstick, kartor och diagram jämte ett stort
antal träsnitt. Medarbetarelistan räknar 76
namn, de fleste från Storbritannien och dess
kolonier, men äfven vetenskapsmän från nästan
alla civiliserade land hafva lemnat bidrag. Den i
sista bandet meddelade systematiska förteckningen
på de utgifna arbetena ordnar dem på följande sätt:
I. Narrative of the cruise of H. M. S. Challenger,
with a general account of the scientific results
of the expedition, af T. H. Tizard, H. N. Moseley,
J. Y. Buchanan och John Murray; II. Physics,
chemistry and meteorology: magnetical results,
af Maclear, Bromley, Tizard, Creak, On some of the
physical properties of fresh-water and of sea-water,
af P. G. Tait, Deap-sea temperature observations,
composition of ocean water, af W. Dittmar, Specific
gravity of samples of ocean water, af J. Y. Buchanan,
Meteorological observations, af Tizard m. fl.;
Atmospheric circulation och Oceanic circulation,
af A. Buchan; III. Geology and petrology, af John
Murray, A. Renard, J. Gibson m. fl.; IV. Botany, af
W. B. Hemsley och F. Castracane degli Antelminelli;
V. Zoology, af en mängd olika författare, bland
dem en svensk, Hj. Théel, som bearbetat
Holothurioidea, och en norrman, G. O. Sars;
VI. Summary of the scientific results obtained
at the sounding, dredging and trawling stations of
H. M. S. Challenyer, af J. Murray. Zoologien ensam
upptager 40 volymer.
Challenger-platån [tja’llendsjör], bottenförhöjning
i Atlantiska hafvet (se d. o. Suppl.).
Chalmeristmöten [tjal-], möten mellan äldre och yngre
elever vid Chalmersska slöjdskolan i Göteborg. Det
första möte af detta slag anordnades i Juni 1875,
men var jämförelsevis fåtaligt besökt. Det första
allmänna Chalmeristmötet hölls d. 10–11 Juni
1880, det andra 1887 och det tredje d. 10–12 Juni
1895. Anslutningen har vuxit med hvart möte, och
afsigten är att hålla dylika möten hvart femte år. —
Förhandlingarna omfatta föredrag och diskussioner,
hvarjämte gemensamma utflykter ingå i programmet.
*Chalmers, Th. Om hans betydelse för fattigvården se
Elberfeldsystemet. Suppl.
*Chalmersska slöjdskolan fick genom k. skrifvelsen
d. 13 April 1883 sitt namn ändradt till Chalmers’
tekniska läroanstalt.
*Châlons-sur-Marne, hufvudstad i franska
depart. Marne, hade 25,863 innev. 1891. Det är säte
för 6:te armékårens generalkommando, har en skola
för konstindustri, ett collége, prestseminarium och
lärarebildningsanstalt samt bibliotek (30,000 bd).
*Châlon-sur-Saône hade 24,686 innev. 1891.
Chalottenlök. Se Lökslägtet.
Chalumeau [sjalymå], Fr., musikt. Se Skalmeja.
Chalus, forntida namn på floden Koik. Se Aleppo 2.
Chalybon, det äldsta namnet på Aleppo (se d. o.).
*Cham (Amédée de Noé) afled 1879.
Chamaepitys monspeliacus, farmak. Se Iva 2.
*Chamalari [tjamālari], bergstopp på sydöstra Himalajas
hufvudkam, 112 km. ö. n. ö. om Kin-sjindjinga, på
Butans norra gräns. Omkr. 7,300 m.
Chamar [tja-], en till Indiens helotkaster räknad
folkstam af till hälften hinduiserade, mer eller
mindre rena afkomlingar af de urinnevånare arierna
funno före sig vid sin invandring till Indien,
utgöra näst brahmaner och kurmi den talrikaste
af Indiens samhällsklasser, enligt E. Kitts
uppgående till närmare 12 mill., af hvilka 5,4
mill. i Nordvestprovinserna, 1,4 mill. i Pendjab,
1,4 mill. i Behar och Bengalen samt 1 mill. i Mahva
och Bandelkand. Chamar stå lägst på Sudras’ skala,
om man undantager de af sjelfdöda och stulna djur
lefvande dum. I städerna få de utöfva handtverk, men
på landet hafva de förblifvit slafvar, hudafdragare,
gräfvare eller fästa vid torfvan såsom arbetare åt
brahmanska eller radjputska husbönder, ehuru lagarna
officielt tillerkänna dem frihet. I Chattisgarh
i Gondvana hafva de emellertid genom lyckliga
omständigheter genom att samla sig till en sekt under
en religionslärares ledning i 19:de årh:s förra
hälft lemnat sin föraktade ställning och blifvit
välmående och ansedda jordbrukare. De hafva der
erhållit benämningen satnami (se d. o.) efter det rop,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
