Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chanykov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstakademiens gård öfver målaren Henri Regnault och de
elever, som föllo i tyska kriget (1875). Slutligen
må äfven ihågkommas monumentet öfver kardinal de
Bonnechose (1884; i Rouens katedral), byst af Thiers
(1885, för Senaten), monumentet öfver Gustave Flaubert
(1890) och Målarekonsten, för det nya Galliera-muséet
(1891). C:s konst utmärker sig för fint natursinne
och själfull uppfattning i förening med en särskild
förmåga att vid användning af allegorien eller
personifikationen gifva ett poetiskt och på samma gång
äkta konstnärligt uttryck åt en väl funnen idé. C. var
professor vid École des beaux-arts och sedan 1880
ledamot af Institutet. Han afled i Paris 1891.
C. R. N.
*Characeae, bot., räknas af alla nyare systematici
till de gröna algerna, inom hvilka de dock intaga
en ganska isolerad plats. (Hänvisningen å sp. 232,
r. 2 nedifr., gäller bd II.) G. A.
Character hypostaticus. Se Person, sp. 1112.
Characteristica universalis. Se Leibniz, sp. 1017.
Cháradj, Arab., den tribut, som de
kristna vasallstaterna erlade till turkiske
sultanen; personlig afgift, som sultanens alla
icke-muhammedanske undersåtar (raja) måste utgöra (den
upphäfdes genom chatt-i-humajum af d. 18 Febr. 1856).
Charalá [tjar-], stad i staten Santander, republiken
Columbia. Omkr. 8,000 innev.
Charapundji (Tjerra Pundsji), på Khassia-språket
Sohra-pundsji, by i Assam, Khassia Hills, belägen på
1,398 m. höjd vid vägen mellan Gohatti och Sailhat,
44 km. s. s. v. om Sjillong. Den är bekant för
sin rikliga nederbörd, den största man någonstädes
iakttagit. Åren 1874–76 uppgick den i medeltal till
9,35 m. för år. 1877–81 till 11,76 och 1861 till
20,45 m., deraf 9,3 m. ensamt under Juli månad.
Charbon symptomatique [sjarbå’ng sängptåmati’ck],
Fr., med., rauschbrand. Se Bakteriologi. Suppl.,
sp. 528 och 537.
Charcas graminis, zool. Se Grasfly.
Charcot [sjarkå], Jean Martin, fransk läkare, född
d. 29 Nov. 1825 i Paris, visade redan som gosse stor
lust för medicinens studium, men ådagalade derjämte en
nästan lika liflig håg för målarekonsten. Slutligen
valde han dock det förra till sin lifsuppgift,
inskrefs 1844 i med. fakulteten i Paris, blef
1853 med. doktor, utnämndes 1872 till professor
i patologisk anatomi vid med. fakulteten i Paris
och förflyttades 1882 till en för honom nyinrättad
lärostol i nervsjukdomarna. Död i Nièvre d. 16
Aug. 1893. År 1852 tjenstgjorde C. såsom »interne»
vid la Salpêtrière, det stora sjukhuset i Paris för
gamla qvinnor, och fattade redan då sitt beslut
att vetenskapligt tillgodogöra det oerhördt rika
material af nervsjukdomar af allahanda slag, som
der fanns samladt. Och han såg sig i stånd att sätta
detta beslut i verket, då han 1862 tillsammans med
sin vän Vulpian anställdes såsom läkare vid nämnda
sjukhus. Med outtröttlig flit och aldrig svikande
ifver egnade C. sig nu åt nervsjukdomarnas studium
och började efter få år (1866), att, vid sidan af sin
officiella undervisning, vid la Salpêtrière hålla
föreläsningar öfver de kroniska sjukdomaina samt
öfver gubbålderns och nervsystemets sjukdomar. Det dröjde icke
länge, innan från alla civiliserade land åhörare
strömmade till dessa föreläsningar, genom hvilka
C. blef sin tids erkändt förnämsta auktoritet inom
nervsjukdomarnas ännu så dunkla område. »Sedan länge
har», säger C:s tyske minnestecknare, prof. B. Naunyn,
»ingen kliniker vunnit en sådan berömdhet, en sådan
internationel popularitet. Denna gällde specialisten,
den store nervpatologen. — Dock rymmes bilden af hans
personlighet icke inom ramen af en specialitet; för
sitt fädernesland var han något vida mer: ledaren
af den moderna kliniska skolan i Frankrike; han
står i främsta ledet bland dem, som der bröto väg
för den nya naturvetenskapliga riktningen inom den
praktiska medicinen. Men också för den vetenskapliga
verlden utom Frankrike och för oss tyskar har han
en vida mera universel betydelse. Icke blott på
nervsjukdomarnas område, utan öfverallt visar han sig
i det sätt, hvarpå han behandlar sina uppgifter,
såsom den store klinikern, den der med sitt
intresse och sitt vetande omfattade de medicinska
vetenskapernas hela stora område.» — Kunskapen
om ryggmärgens sjukdomar var alldeles dunkel, till
dess omkr. midten af 1800-talet Duchenne de Boulogne
offentliggjorde sina vigtiga rön åt detta håll. Dessa
förblefvo dock länge obeaktade, och först Trousseau
och C. fäste den allmänna uppmärksamheten på deras
betydelse. C. inskränkte sig emellertid icke härtill:
han fullständigade dem och lade till dem andra,
ännu betydelsefullare, lärde att i detalj känna
en mängd ryggmärgssjukdomar och vidgade härigenom
samtidigt i väsentlig grad kunskapen om ryggmärgens
normala förrättningar. — Genom Brocas, Meynerts
samt Fritsch’s och Hitzigs arbeten hade en alldeles
ny uppfattning af stora hjernans förrättningar
grundlagts. C. utvecklade desse forskares
resultat vidare, i det han med ledning af noggrant
iakttagna sjukdomsfall för menniskan fastställde
läget af hjernbarkens motoriska område och dettas
specialisering i afseende å olika muskelgrupper samt
genom en mångfald af observationer vidgade kännedomen
om den betydelse hjernbarkens olika delar ega för
sinnesförnimmelserna och för språkföreställningarna. —
Angående den märkvärdigaste och vigtigaste af alla
nervsjukdomar, hysterien, har man med skäl kunnat
säga, att C. nästan från början till slut uppbyggt
dennas sjukdomsbild icke allenast i de allmänna
dragen, utan äfven i de finaste detaljer. — Slutligen
har han med en mängd vigtiga iakttagelser riktat
läran om gikten, om lefvercirrhosen, om den kroniska
reumatismen, om Basedows sjukdom, om gubbålderns
sjukdomar m. m. Såsom lärare intager C. i medicinens
historia en mycket framstående plats, såväl genom det
utmärkta innehållet af sina föreläsningar, hvilka han
ända till det sista utarbetade med en synnerligen
stor omsorg, som genom den mästerliga form, i
hvilken han förstod kläda dem, och genom den starka
väckelse till egna undersökningar, som han ingaf sina
många lärjungar. Lärare och lärjungar arbetade med
hänförelse på sina uppgifter, ledda af ett gemensamt
intresse för saken; utan afund unnade den ene den
andre hvad denne kunde draga nytta af, och sålunda
blef den »charcotska skolan», Salpêtrièreskolan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
