Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Civitas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryggmärgens bakre horn en mycket tydligt afgränsad
hop af nervceller, hvilka först beskrefvos af
B. Stilling och J. A. L. Clarke och af Kölliker
kallats stillingska cellerna l. clarkeska pelarna.
R. T–dt.
Clarks element, fys., ett af den engelske fysikern
Latimer Clark (se denne. Suppl.) först konstrueradt
element, hvilket numera på grund af oföränderligheten
i dess elektromotoriska kraft allmänt blifvit antaget
såsom etalon (s. k. normalelement) vid uppmätning af
elektromotoriska krafter. Elementet har följande
konstruktion. I bottnen på ett profrör är en
platinatråd insmält, hvilken utgör elementets
positiva pol. Kring och ofvan platinatråden
är rent qvicksilfver gjutet, ofvanpå hvilket
hvilar en deg af merkurosulfat (pulverformigt)
i stark zinksulfatlösning, ofvanpå denna kommer
zinksulfatlösning (koncentrerad vid 0°) och i denna
en stång af amalgamerad zink, hvilken fasthålles
af en tätt slutande kork och utgör elementets
negativa pol. Elementets elektromotoriska kraft
är vid 15° C. 1,34 Volt och sjunker för en
temperaturstegring af 1° C. med 0,0011 Volt.
S. A–s.
Clarus mons, det latinska namnet på Clermont (se
d. o.).
*Clary, François, fransk köpman, f. 1725,
d. 1794, härstammade frän Avignon, men bosatte sig
sedermera i Marseille och Genua och samlade en stor
förmögenhet. Af hans döttrar i andra giftet blef Marie
Julie (f. 1771, d. 1845) gift med Napoleon I:s äldre
broder, Josef, sedermera konung af Spanien, och
Eugénie Bernhardine Desirée (född d. 8 Nov. 1777, död
1860) gift med general Bernadotte, sedermera konung
Karl XIV Johan. En tredje dotter, Marie Anne Rose,
var gift med baron Antoine de Saint-Joseph, maire i
Marseille, och af hennes döttrar gifte sig den ena med
ministern Decrés, den andra med marskalk Suchet. En
broder till de bägge drottningarna, Nicolas
Joseph C. (f. 1760), fortsatte handelshusets
rörelse. — Désirées äldre halfbrors son Joachim
Charles Napoleon C. (f. 1803, d. 1856) och hennes
brorson grefve François Jean C. (f. 1814, d. 1889)
blefvo 1852 senatorer. En annan hennes brorson,
vicomte Justinien Nicolas C. (f. 1816, d. 1896),
var 1849–69 ledamot af deputeradekammaren och en rätt
framstående genremålare. Slägten fortlefver ännu
i Frankrike. Jfr »Sv. autografsällsk:s tidskr.»
(I, s. 241: 1888) och F. Vérany: »La famille Clary
et Oscar II» (1893).
1. Clason, Edvard Klas Herman, anatom, född
på Furudals bruk i Ore socken, Kopparbergs län,
d. 17 Okt, 1829, blef student i Upsala 1849, filos.
kandidat 1851, med. kandidat 1857, licentiat 1861
och med. doktor 1862, sedan han 1861 utgifvit en
afhandling Om ryggradskrökningarnas aetiologi. C. var
t. f. prosektor vid anatomiska institutionen
läseåren 1861–63, förordnades 1862 till docent
och 1863 till adjunkt i anatomi och fysiologi samt
utnämndes 1882 till professor i anatomi, efter att en
längre tid, sedan 1877 såsom e. o. professor, hafva
förestått de till den anatomiska professuren hörande
lärareåliggandena. Han är ledamot af Vet. soc. i
Upsala (1873) och af Vet. akad. (1887). Han har
företagit flere vetenskapliga utländska resor. Såsom lärare har C. genom en
outtröttlig flit och en aldrig svikande hängifvenhet
inlagt synnerligen stora förtjenster och i en
sällsynt hög grad förvärfvat sina lärjungars aktning
och kärlek. Till ett uttryck häraf läto dessa 1886
E. Perséus för den anatomiska institutionen i Upsala
måla C:s bild i olja. Nyssnämnda institution har under
hans energiska ledning högst väsentligt förkofrats,
och dess museum har riktats med en mängd värdefulla
föremål. Bland C:s skrifter märkas, utom den redan
nämnda, Om menniskohjernans vindlar och fåror
(i Upsala univ:s »Årsskrift», 1868), Reseberättelse
(dersammast., 1873), Die morphologie des gehörorgans
der eidechsen (i Hasses »Anatomische studien». 1871)
samt ett stort antal afhandlingar i Upsala
läkareförenings förhandlingar. R. T–dt.
2. Clason, Isak Gustaf, arkitekt, den föregåendes
halfbrors son, född d. 30 Juli 1856 på Rottneby,
nära Falun, aflade 1874 studentexamen och inskrefs
s. å. som lärjunge vid Tekniska högskolan, der
han ämnade utbilda sig för ingeniörfacket, men
öfvergick 1877 till den då af A. T. Gellerstedt
ledda arkitekturafdelningen samt derifrån 1879 till
Konstakademien. Under Scholanders ledning genomgick
han der 1879–81 med utmärkelse arkitekturskolan,
erhöll den kungl. medaljen samt företog 1883–86 en
studieresa till utlandet. Han utnämndes 1890 till
professor i arkitektur vid Tekniska högskolan. Sedan
1889 är han ledamot af Akademien för de fria
konsterna. — Redan under studieåren utarbetade
C. fasadskisser till åtskilliga Stockholmsbyggnader,
bland hvilka det s. k. Rosenborghuset vid Stureparken
i dansk högrenaissance samt Thavenuis’ hus vid
Strandvägen med dess sgraffitodekoration, glesa
fönsterindelning och sirliga renaissanceportal. Efter
hemkomsten har följt en tid af liflig och framgångsrik
verksamhet. Jämte åtskilliga villor i landsorten
tillkommo nu Bünsowska huset vid Strandvägen
(1886–88) i råtegel med elegant ornering i huggen
sten, närmast efter franska ungrenaissancens
förebilder, samt Östermalms saluhall (1888, jämte
K. Sahlin) i en om Nord-Italiens råtegelarkitektur
erinrande stil. Bland den stora mängden af senare
utförda eller planlagda byggnader kunna nämnas i
Stockholm: Adelswärds hus, Drottningg. 2 (1889),
grefve von Hallwyls palats, Hamngat. 4 (1893;
efter spanska motiv) och grefve Cl. von Rosens
hus, Strandvägen (1896), i andra städer: Norrlands
nations hus i Upsala (1889; i holländsk renaissance),
telegrafhuset i Göteborg (1891), skisser till rådhus i
Eskilstuna (1893), på landet bl. a. Lejondal i Upland
(1889), Kronovall i Skåne (1893) och Hjularöd derstädes
(1894, med Wahlman). Dertill kommer Nordiska museets
stora och monumentala byggnad, hvartill de första
skisserna framkommo redan 1889 efter samarbete med
Isaeus, och hvars stora hall är af en imponerande
verkan. Der liksom i flere af de senare byggnaderna
har konstnären på ett originelt och sjelfständigt
sätt tillgodogjort sig äldre svenska motiv.
C. kan med skäl ställas bland den yngre svenska
arkitekturens föregångsmän; hans verksamhet har i
flere afseenden varit banbrytande. Han har med värme
och talang förfäktat det konstnärligas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
