Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coppino ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Cordia. Om det af veden af C. Boissieri beredda
Anaahuite-te se d. o. Suppl.
Cordiceps purpurea. Se Mjöldryga.
Cordier [-diē], Henri Joseph Charles, fransk
skulptör, född i Cambrai 1827, gick 1845 in i École
des beaux-arts och blef lärjunge till Rude. Då han
efter en vacker debut 1848 kände sig dragen till
studium af olika menniskoraser, fick han på statens
bekostnad göra en resa till Afrika och östra Asien,
der han studerade de olika typerna och framställde
dem i statyer och grupper, ibland emaljerade
eller utstyrda med olika stenarter, t. ex. onyx
och porfyr. Hit höra byst af Said Abdallah,
Afrikansk Venus, neger- och mongoltyper, Grekisk
palikar, Judinna från Algeriet, En mulattska,
Arabqvinna, Fellah från Kairo, Arabisk sjeich
o. s. v. Derjämte utförde han många porträttstatyer,
såsom Columbus (1874, för Mejico), Ryttarestaty
af Ibrahim pasja, (för Kairo), stoder af Apostelen
Jakob, af S. Clotilde samt byster, såsom af general
Boulanger, kejsarinnan Eugénie m. m., och äfven
allegoriska och mytologiska bilder, såsom Harmonien
och Poesien, karyatider för Operans foyer, Amfitrite
samt Aurora och Skymningen (1889).
Cordier [-diē], Henri, fransk lärd, född i New
Orleans, Nord-Amerikas Förenta stater, 1849, har
sysselsatt sig särskildt med Kina, der han lefvat
flere år, och med förbindelserna emellan Europa
och yttersta Östern. Bland hans många arbeten må
särskildt nämnas hans uppsats om
Les débuts de la compagnie royale de Suède en
extrème Orient (i den med anledning af
orientalistkongressen i Stockholm 1889
af professorerna vid l’Ecole des langues
orientales i Paris utgifna »Recueil»).
Chr. Sch.
Cordit (Eng. cordite, af cord, streck, tråd),
kordit, artill., röksvagt krut, en blandning
af 37 del. bomullskrut, 58 delar nitroglycerin
och 5 delar vaselin, hvartill sättas ytterligare
19,2–19,5 proc. ättiketer. Blandningen bringas
genom valsning och pressning i form af trådar af
20–25 mm. längd. Korditen liknar ballistit (se
d. o. Suppl.) och är känslig för temperaturväxling af
till och med 50° C. Den framställdes först i England
och anbefalldes för dess 7,7 mm. repetergevär
m/89 (Metford) samt för alla snabbeldkanoner
och några andra kanoner. Det i Österrike
införda nya 2 mm. kanonkrutet m/93 är kordit.
H. W. W.
*Córdova. 1. Provinsen hade 420,728 innev. 1887. —
2. Hufvudstaden hade s. å. 55,614 innev. Den är
biskopssäte, har ett prestseminarium, en läroanstalt
för matematik och teckning, en veterinär- och en
landtbruksskola. — 3. Provins (ej längre stat) i
Argentina, beräknas hafva en areal af 174,768 qvkm.,
med omkr. 353,000 innev. Den gränsar i ö. till Santa
Fé, i n. till Santiago och Catamarca, i v. till
Rioja och San Luis, i s. till Territorio de la
Pampa. Landet bildar en slätt af omkr. 400 m. höjd. I
vestra delen går från n. till s. den af tre kedjor
bestående Sierra de C., som når öfver 2,000 m. höjd
(Cerro Gigantes 2,350 m., Cerro Champaqui 2,350 och
Cerro Ovejo 2,200 m.). I dennas väl vattnade dalar
växa den tempererade zonens alla produkter, medan de
torra slätterna bättre egna
sig för boskapsskötsel. De flesta floderna sina
der ut eller sluta i träsk: endast Rio Tercero
hinner, förstärkt genom den salthaltiga Saladillo
l. Rio Cuarto, åtminstone någon gång, under namnet
Carcarañal, fram till Paraná. På nordöstra gränsen
ligger den stora Laguna de los Porongos, som
upptager Rio Dulce från n. v.; s. derom ligger Mar
Chiquita. Malmrikedomen är ganska stor, men nästan
endast silfvermalm brytes. 1888 uppgafs antalet
hästar till omkr. 400,000, nötkreatur till 2,1 mill.,
får till 2,3 mill. och getter till 630,000. Landet
genomskäres af flere jernvägslinier: Rosario–Tucuman
från s. ö. till n. v., Villa Nueva–San Luis i
s. v. och Buenos Aires–San Luis i s., hvarjämte under
byggnad är en linie från Santa Fé till Sierra Famatina
i Rioja. — 4. Hufvudstad i nämnda provins, vid Rio
Primero och flere jernvägslinier (Rosario–Tucuman,
Santa Fe–C.). Det är den största staden i det inre af
Argentina, med 44,165 innev. (1895). Biskopssäte,
universitet (sedan 1613, med juridisk medicinsk och
naturvetenskaplig fakultet), nationalobservatorium,
seminarier, gymnasium (colegio nacional) m. m.
Corduba. Se Cordova 2.
Cordus, romersk historieskrifvare. Se Cremutius
Cordus.
*Cordyceps. Fig. å sp. 559 är upp- och nedvänd. Se
äfven Botrytis. Suppl.
Cordyline, bot., ett Dracaena mycket närstående slägte
bland Liliacéerna, utaf hvilket några arter
odlas. Den köttiga rotstockenn af C. Ti Schott,
från Kina och Söderhafsöarna utgör på Sandwichs-öarna
ett vigtigt näringsmedel; af densamma beredes der
också ett slags bränvin. G. A.
Corelli, Marie, engelsk författarinna, f. 1864,
är af italiensk härkomst, men adopterades i späda
år af den engelske vittre författaren d:r Charles
Mackay, fick en ytterst vårdad uppfostran och
visade tidigt ett förvånansvärdt intresse för
skönliteraturen. Emellertid utbildades miss C.,
under en tid i Frankrike, för den musikaliska
konstnärsbanan, men den stora framgång hennes
första bok, A romance of two worlds (1885: »Två
verldar», 1889), mötte föranlät henne att helt egna
sig åt skriftställeri, och hon har på detta område
arbetat med växande popularitet. Nio af hennes verk
hafva öfversatts till svenska, bl. a., utom det
ofvannämnda, Vendetta! (1886; »Vendetta!», 1889),
Thelma (1887; »Theima», 1889; 2:dra uppl. 1895),
hvars handling är förlagd till Norge, »Malört. Ett
drama från Paris» (1891), »Lilith. Mytisk roman»
(1892) och »Barabbas. En dröm om världstragedien»
(1894). Innehållet i hennes romaner är något
fantastiskt, men rent.
Coremans, Eduard, belgisk politiker, född i Antwerpen
1835, blef 1863 advokat och verkade i denna ställning
för den flamländska rörelsen genom att vid domstolarna
tala flamländska. Han vann till följd deraf stor
klientel och popularitet samt invaldes 1868 af
det klerikala partiet i deputeradekammaren, der
han dels motionerade om, dels yttrade sig kraftigt
för en bättre rätt åt flamländska språket, hvilket
från hans läppar för första gången ljöd på Belgiens
riksdag. Flamländarna stå i stor tacksamhetsskuld
till C. för den utvidgade användning deras språk fått vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
