Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danilevskij ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danilevskij, Nikolaj Jakovlevitj,
rysk skriftställare, f. 1822 i Moskva, d. 1885
i Tiflis, ställde sig genom sitt arbete Ryssland
och Europa (1871; 3:dje uppl. 1888) i första
ledet af de yngre slavofilerna, hvilka hålla detta
verk för grundvalen till sin lära (se Panslavism,
sp. 692–693). I en kritisk undersökning om darwinismen
(2 bd, 1885–87) gjorde han sig känd som motståndare
till densamma.
Danilevskij, Grigorij Petrovitj, rysk
romanförfattare, f. 1829 på godset Danilovka,
guvernementet Charkov, forskade 1850–56 i
klosterarkiv på uppdrag af undervisningsministeriet
och verkade derefter i sin hembygd för
folkundervisningen och filantropiska anstalter. 1869
ingick han i redaktionen af hof tidningen
»Pravitelstvennyj vjestnik» (Regeringsbudbäraren)
och var detta blads hufvudredaktör från 1881. Död
1890. I sina romaner behandlar han nästan uteslutande
ämnen från 1700-talet och sträfvar efter en trogen
tidsfärg, hvarvid han lägger för stor vigt vid
de arkivaliska detaljerna och derigenom ofta blir
pedantisk. Här må nämnas novellen Potemkin vid Donau
samt de bredt anlagda romanerna Österns pionierer,
Familjekrönika, Nunneklostren (1874), Mirovitj
(1879; om palatsrevolutionerna på Elisabets tid),
Det brända Moskva (1885–86; om Napoleons invasion)
och Svarta året (1888). Hans samlade arbeten utgåfvos
i 6:te uppl. (8 bd) 1889. D:s arbete Ukrainska
fornminnen (1866), belönt med Uvarovska priset af
ryska vetenskapsakademien, innehåller värderika bidrag
till Lill-Rysslands literatur och kulturhistoria.
Danilo. Se Serbiska språket och literaturen, sp. 901.
Daniter. Se Mormoner, sp. 360.
*Danmark, socken. 5,431 har. 1,024 innev.(1895).
*Danmark (sp. 846). Dronningstolen är 126 m.,
Aborrebjerget 141 m. Se för öfrigt Rättelser, bd 18,
sp. 831.
Storlek. Ytinnehållet beräknas nu till 38,340 qvkm.,
hvartill komma Färöarna med 1,325 qvkm.
Författning. Under den häftiga politiska striden
mellan regeringen (ministèren Estrup) och folketingets
(vensterns) flertal, som på samma gång var en
strid mellan landstinget och folketinget, fanns
under 9 år (1885–94) ingen lagstadgad bevillning,
emedan man ej kunde enas om den årliga budgeten
(»finansloven»). Regeringen, understödd af
majoriteten i landstinget, tog sin tillflykt till
provisoriska anslag och brukade denna sin makt i
sådan utsträckning, att hon till och med företog
omfattande befästningsanläggningar till lands och
sjös omkring Köpenhamn till en kostnad af mer än
30 mill. kr. Vid en öfverenskommelse mellan högern
och en del af venstern, som ingicks d. 1 April 1894,
fattades några gemensamma beslut af båda tingen, dock
utan bindande laga kraft, och genom dessa föreskrefvos
vissa förhållningsregler, som skulle förekomma
dylika politiska kriser för framtiden. Så skulle en
interimistisk finanslag antagas på 2 månader, såvida
ej en definitiv sådan var antagen vid utgången af
finansåret, och andra provisoriska lagar föreläggas
båda tingen vid riksdagens första sammanträde samt
således förfalla, för såvidt de ej stadfästes af båda
tingen. — Genom en lag af d. 24 Dec. 1894 ökades
folketingets medlemsantal från 102 till 114, och
de öfvermåttan stora valkretsarna i Köpenhamn
med omgifningar blefvo delade (der upprättades
6 nya kretsar), ehuru full likställighet i
valkretsarnas indelning öfver hela landet ännu ej är
genomförd. — 1894 upprättades ett statsdepartement
för kommunikationer och allmänna arbeten, men dessa
ärenden förlades 1896 åter under inrikesdepartementet,
hvaremot ett särskildt jordbruksdepartement
inrättades. Ministrarna äro f. n. således 8: utrikes-,
finans-, krigs-, marin-, justitie-, inrikes-,
landtbruks- samt kyrko- och undervisningsministrarna,
af hvilka en är konseljpresident.
Befolkningsförhållanden. Enligt folkräkningen 1890
utgjorde D:s folkmängd 2,172,380 pers., utom Färöarna,
som hade 12,955; antagligen uppgår den nu (1896) till
omkr. 2,300,000 pers. Tillväxten under åren 1880–90
var näml. mer än 200,000. I medeltal bo 56,7 pers. på
hvarje qvkm., på Själland, då Köpenhamn medräknas,
112,6, eljest 70,6 pr qvkm., d. v. s. ungefär
samma folkmängdstäthet som i Frankrike och Schweiz;
på Fyen 75,2; Bornholm 66,4; Laaland med Falster
59,5; i Nörrejyllands vestra, norra och sydöstra
del resp. 26,2, 38,4 och 52,4. Af innebyggarna voro
1,059,157 af mankönet och 1,113,223 af qvinnokönet,
således 1,051 qvinnor mot 1,000 män. Under det att
stadsbefolkningen 1840 utgjorde blott en femtedel
af hela landets folkmängd, var den 1890 mer än en
tredjedel (34 proc.), om de s. k. handelsplatserna
medräknas, och den är i sjelfva verket ändå större,
emedan flere byar under tidernas lopp fått en
stadslik prägel, t. ex. Esbjerg, Haslev, Herning,
Struer m. fl. Störst är tillväxten i Köpenhamn
med omgifningar (Frederiksberg, Sundbyerne m. fl.),
som 1890 hade mer än 17 proc. af landets hela
befolkning, eller 375,700 innev. (1895 18 proc.,
408,000 innev.) och således är relativt verldens
största hufvudstad. Äfven landets öfriga större städer
hafva betydligt tillväxt: de sju, som nu hafva mer
än 10,000 innev. och 1870 hade tillsammans blott
omkr. 83,000 innev., räknade 1890 mer än 138,000,
således en tillökning af nära 67 proc. Deremot har
befolkningen på landsbygden under tiden 1870–90 ökats
med endast 7,6 proc. och 1880–90 med endast 2 proc.;
på öarna har tillväxten varit ännu mindre. Rikets hela
folkmängd skulle på grund af nativitetsöfverskottet
hafva under tiden 1870–90 ökats med 500,000 pers.,
men har växt med endast 400,000 pers. till följd af
utvandringen, som, för såvidt den gällde Amerika,
1870–79 omfattade mer än 37,000 och 1880–89 77,000
pers. Å andra sidan förekommer ock någon invandring,
i synnerhet från Sverige och Slesvig. 1890 var
antalet svenskfödde 33,800 (mot 24,000 1880), medan
antalet norskfödde steg till blott en tiondedel af
detta tal; 10,300 pers. voro födda i Tyskland. —
Endast 33,439 pers., således endast 1,5 proc. af hela
befolkningen, stå utom statskyrkan (folkkyrkan). Af
andra trossamfund hade katolikernas 1860–90 ökats
från 1,240 till 3,647, baptisternas från 2,270 till
4,556 samt metodisternas och irvingianernas från
resp. 42 till 2,300 och 202 till 2,609. Deremot hade
de reformertes antal minskats från 1,761 till 1,252,
mormonernas från 2,657 till 941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
